Jag spelar pinochle med en häst
"Okeeeeej..., vil jag ens veta?" frågar Thalia och kollar på mmed en vad-har-du-nu-gjort-blick.
"Hey! Jag siktade på Keiron!" svara Percy och låtsades att vara förolämpad, Thalia skakade bara på huvudet åt honom.
Jag drömde mardrömmar fulla av boskapsdjur. De flesta av dem ville döda mig. Resten ville ha mat.
Alla bröt ut i gapskratt medans Grover och Percy rodnade.
Jag måste ha vaknat flera gånger, men det jag såg och hörde var obegripligt, så jag domnade bort igen. Jag minns att jag låg i en mjuk säng, då och då matades med sked och fick äta något som smakade som popcorn i smält smör, fast det var efterrätt. En flicka med blont, lockigt hår stod böjd över mig och smålog när hon skrapade mat från min haka.
"Ah, gamla goda dar", skrattade Annabeth medans Percy rodnade.
När hon såg att jag öppnade ögonen, frågade hon: "Vad kommer att hända vid sommarsolståndet?"
"Rätt fram på sak, Annabeth." skrattade Thalia, Annabeth rodnade och gav henne en låtsas arg blick.
Jag lyckades kraxa fram: "Va?"
Hon såg sig omkring, som om hon var rädd att någon skulle höra vad hon sa. "Vad är det som pågår? Vad är det som blivit stulet? Vi har bara några veckor på oss!"
"Jag är ledsen", mumlade jag, "men jag vet inte..."
Någon knackade på dörren och flickan fyllde snabbt min mun med mer efterrätt.
Nästa gång jag vaknade var flickan borta.
En kraftig, blond kille som såg ut som en surfare stod i ett hörn av sovrummet och vakade över mig. Han hade blå ögon, minst ett dussin - på kinderna, i pannan, på ovansidan av händerna.
"Vilken fin beskrivning av Argos", skrattar Thalia.
"Ja, själv tycker jag att den är väldigt fin beskrivning." sa Percy.
"mmhmm", svarade Thalia och himlade med ögonen.
"Tänker ni någonsin sluta att himla med ögonen? Eller kommer ni att fortsätta tills ni tappar ögonen?" frågade Percy.
"Percy, håll tyst nu."sa Annabeth.
"okej då", sa Percy dystert.
När jag äntligen vaknade på allvar var det inget konstigt med mina omgivningar, förutom att det såg trevligare ut än jag var van vid.
"Jag tror vad som helst skulle se trevligare ut än du var van vid", sa Thalia.
Jag satt i en vilstol på en enorm veranda och blickade ut över en äng och gröna kullar i fjärran. Brisen doftade jordgubbar.
"Jordgubbar luktar gott, antar jag..." sa Thalia.
Jag hade en filt över knäna och en kudde bakom huvudet.
"Jag är förvånad att du fortfarande hade på dig filten, ditt täcke brukade alltid ligga på andra sidan rummet när jag vaknade." sa Grover.
"Jag var lika förvånad själv, Grover." sa Percy småskrattandes.
Allt var mycket bra, men munnen kändes som om en skorpion hade bott i den. Tungan var torr och sträv, och jag hade värk i varenda tand.
"Aj." sa Apollon.
På bordet bredvid mig stod ett högt glas. Drinken såg ut som äppeljuice med is, och i glaset fanns ett grönt sugrör och ett pappersparaply som bar instucket i ett maraschinokörsbär.
