Tredje persons POV
Grover står plötsligt där med brallorna nere.
"Vill vi ens veta?" frågade Thalia. Percy och Grover ignorerade henne.
Dags att bikta sig; jag dumpade Grover så fort vi kom till bussterminalen.
"Perseus!" sa Hera, "Det var oförskämt av dig!"
Jag vet, jag vet. Det var taskigt.
"Han erkänner det iallafall." mumlar Hestia.
Men Grover höll på att skrämma livet ur mig där han satt och tittade på mig som om jag vore död och muttrade: "Så här går det alltid!" och "Varför händer det alltid i sjätte klass?"
"Jag skulle också ha dumpat honom om han gjorde så!" sa Thalia.
När Grover blev upprörd blev hans blåsa full, så jag blev inte förvånad när han så fort vi kommit av bussen fick mig att lova att vänta på honom och sedan rusade raka vägen till herrtoaletten. I stället för att vänta hämtade jag min resväska, smet ut från terminalen och tog första bästa taxi upp till norra delen av Manhattan.
"Hörnet av East 104th Street och Prince Avenue", sa jag till chauffören.
"OOh, nu kan vi hälsa på dig Percy!" sa Thalia med ett flin på lepparna.
"Du vet väl att jag har flyttat Thalia?" frågade Percy, men fick inget svar.
Nu några ord om min mamma, innan ni träffar henne.
"Bäst"
"Fantastisk"
"Gör den bästa maten!"
"Bästa mamman i heeeeeela världen!"
Posaiden log mot att dom alla verkade gilla Sally så mycket.
Hon heter Sally Jackson och hon är världens bästa människa, vilket bara bevisar min teori om att de bästa människorna har den värsta oturen.
"Precis som du, Percy", mumlade Annabeth.
Hennes föräldrar dog i en flygplanskrasch när hon var fem, och hon växte upp hos en farbror som inte brydde sig särskilt mycket om henne.
Hon ville bli romanförfattare, så när hon gick i gymnasiet arbetade hon hela tiden för att få råd att gå på ett college där de hade skrivarkurser. Men så fick hennes farbror cancer och hon blev tvungen att sluta gymnasiet när hon var inne på sista året för att ta hand om honom. När han dog stod hon utan pengar, utan familj och utan utbildning.
Den enda gången hon hade tur var när hon träffade min pappa.
"Awwwwwwwww" sa Afrodite medans Poseidon rodnade.
Jag har inga minnen av honom, bara ett slags varm känsla - kanske en flyktig minnesskymt av hans leende.
"Du hälsade på honom?! Det är emot våra lagar!" stormade Zeus (see what I did there xD)
"Ja, det gjorde jag. och jag är stolt över det!" svarade Poseidon.
Mamma tycker inte om att prata om honom, för det gör henne ledsen. Hon har inga foton. Ni förstår, de var inte gifta. Hon har talat om för mig att han var rik och betydelsefull, och att deras förhållande var en hemlighet.
Hon tog ströjobb, gick på kvällskurser och läste in gymnasiet, och försökte uppfostra mig på egen hand. Hon klagade aldrig och blev aldrig arg. Inte en enda gång. Men jag visste att jag inte var lätt att uppfostra.
