För Din Skull 🇸🇪

20. Ett val

Morgondagen bar med sig en uppsjö av sysselsättning.
Ever fick börja inreda sin egen bostad, medan Newt och Thomas tilldelades sin. Ever valde också att besöka Chuck och se hur han hade det.
Det fanns en handfull nygamla ansikten att umgås med. Alla ville veta hur de känt varandra i en annan verklighet, vilket resulterade i många samtal och förklaringar.

Chuck verkade i alla fall lycklig.
Zebb byggde leksaker som aldrig förr, även om Chuck var lite för gammal för dem. De hade ändå förlorat mycket av den tiden med varandra, så båda verkade uppskatta att ta igen den så mycket de kunde.
Chuck visade även intresse för själva byggandet, så de både byggde och lekte med dem.
Ever kände sig lite som femte hjulet när hon besökte dem, men det värmde att se far och son finna varandra så direkt.

Nina var ansvarig för odlingarna i Elysian. Henne hade Ever tillbringat många timmar med under sina dagar.
Nina var sig precis lik, även om de fick göra en omstart i deras bekantskap.
Det var skönt att hitta den trygga punkten i den nya vardagen. Om Ever skulle kalla någon för modersfigur så var det nog Nina.

Ever höll på som bäst att plantera om tomater när Thomas och Newt sökte upp henne bland odlingsbänkarna.
Hon tittade upp från krukan hon precis fyllt med jord när de kom fram till henne.
”Vi tänkte åka till Trygghamn och lämna av Benita. Vi skulle vilja växla några ord med de andra också, men vi är nog tillbaka strax efter middagen”, sa Thomas.
Ever nickade.
”Ha så skoj.”
Thomas log innan han lutade sig fram och kysste henne på kinden.
Ever gav hans rygg ett leende innan hon vände sig till krukan igen.

Newt kom så nära att hans haka rörde vid hennes axel.
”Körsbärstomater?” undrade han.
Hon log igen.
”Ja, det är det.”
”Härligt. De är mina favoriter.”
Han kysste henne på kinden innan han skyndade efter Thomas.
Ever gav även Newts rygg ett leende innan hon åter igen vände sig till plantan vars rötter hon bäddade ner i den mjuka jorden.

En trave nya krukor ställdes på bänken bredvid henne, vilket fick henne att titta upp.
Hon möttes direkt av ett par nötbruna ögon och ett varmt leende.
Nina hade som vanligt en brokig huvudduk om sitt rakade huvud.
Hon hade en gång sagt att afrokrulligt hår inte var trevligt i kombination med ett fuktigt växthus, vilket Ever kunde förstå. Eller om Nina bara sa det för att hon tyckte att håret krävde för mycket arbete oavsett omgivning.

”Så damen har två pojkar som uppvaktar henne?” frågade Nina med lätt retsam ton.
Ever himlade med ögonen, men log.
”Än sen?”
Nina log bredare.
”Du får se upp så det inte blir svartsjuka. Bäst att välja med en gång innan den andra riskerar att bli besviken.”
Ever såg på tomatplantan framför sig och kände leendet smälta bort igen.

Hon ville inte välja. Hon tyckte om båda. Valde hon den ena skulle hon sakna den andra.

Nina gav Ever en klapp på ryggen innan hon tog den omplanterade tomaten och gick bort med den till drivbänken med större tomater.
Ever tog en ny kruka och drog till sig nästa planta.

Det Nina sagt hängde över henne på ett kyligt och obekvämt sätt.
Hon gillade det inte alls och när hon väl börjat tänka på det gick det inte att skaka av sig.
Hon suckade djupt och försökte skjuta undan ämnet till ett senare tillfälle.
Det gick inte fullt så bra som hon hoppats.

Killarna var tillbaka strax efter middagen.
De förde med sig hälsningar från de andra och hade packat lite mer förnödenheter från lastaren i bilen.
Bara de förnödenheterna var utplacerade där de hörde hemma samlade de sig med de andra från Elysian runt lägerelden på baksidan.
Det var lite av en tradition att elda i den stora gropen varje kväll. Gänget som satt där kunde variera, men Ever hade inget minne av att de någonsin skulle ha hoppat över det.