Sol, vind & vatten

Västervik

"Kan vi inte stanna snart? Det är så jävla varmt." Stönade Wilma. Vi hade solat på madrasserna framme på däck större delen av dagen. Solen sken och värmen var nästan plågsam. Ett dopp i det svalkande vattnet hade varit efterlängtat ett bra tag.

Killarna gjorde som vi önskade och stannade till vid närmsta ställe som gick smidigt att lägga till på. Jag slängde av mig glasögonen och solhatten på bordet och gick ner till nedre delen på båten där man kunde bada från en stege.

Innan jag hoppade ner i vattnet tog jag fram min kamera och fotade stället vi stannat vid. Vi hade öar och klippor runt omkring oss, inte en människa syntes till, fridfullt och orört vart det.

Jag flämtade till när jag kände någons kalla, blöta armar runt omkring min midja. "Filip!" Han drog min varma kropp mot hans kalla och blötte ner mig ännu mer.

"Kom då, det är as skönt."

"Jag känner det." Svarade jag ironiskt, för om vattnet är så kallt som han är, vet jag inte om jag kommer bada idag.

Han lyfte plötsligt upp mig i luften och drog med mig bort till kanten av båten.

"Filip du vågar inte." Skrek jag och skrattade högt, såklart struntade han i vad jag sa och tog ett hopp ut mot vattnet. Tillsammans hamnade vi i det svalkande, men sköna, vattnet i ett plask.

När jag kom upp till ytan öppnade jag ögonen och fick snabbt ögonkontakt med Filip som flinade stort. På skämt skvätte jag vatten mot honom som jag fick tillbaka. Han simmade mot mig och drog in mig i hans famn. Hans ögon var vilda och ivriga. Jag drog armarna runt hans hals, benen runt hans midja och kysste honom på läpparna.

"Du är galen." viskade jag i hans öra.

"Jag är så hård just nu, skulle kunna ta dig i vattnet här och nu." Jag himlade med ögonen och drog undan hans blöta hår som täckte lite av ansiktet.

"Det tror jag säkert."

"Är det ett okej jag hör?" Jag skrattade till och tittade bort mot Wilma och Marcus som även dem befann sig i vattnet nära oss. Men själva höll de på att skvätta vatten på varandra.

Jag skakade på huvudet, en besvikelse växte i hans ögon.

"Men kanske ikväll?" Längtan i hans ögonen växte istället.

"Fuck yeah." Han kysste mig hårt på läpparna innan jag drog mig loss och simmade in mot båten igen.

Vid 20.00 tiden hade vi äntligen kommit fram till Västervik, resan hade tagit lång tid. Delvis för att det var en längre sträcka men också för att vi tagit några bad och mat pauser.

En enorm besvikelse växte när inte Hugo och Carls segelbåt syntes till i hamnen vi lagt till på. Men jag höll hoppet uppe, det kanske tar längre tid för dem att åka med segelbåten.

Imorse när vi vaknade hade de redan åkt, vilket inte förvånad mig, de hade sagt att de skulle sticka tidigt. Dock hade jag hoppats på att få säga hejdå och kanske till och med ta Hugos telefonnummer ifall det skulle bli att vi kom ifrån varandra.

Till kvällen nästa dag hade jag tappat allt hopp om att få träffa Hugo igen, det hade gått 48 timmar sedan vi sist sågs. Förmodligen hade vi passerat varandra eller så hade de valt att inte stanna till vid Västervik där vi befann oss nu.

Klockan var runt 22.00 och jag njöt av den vackra solnedgången framför mig. Jag hade tagit en kvällspromenad själv och stannade vid en klippa för att fota den orange rosa solnedgången vid horisonten. Hela dagen hade varit hektisk och något rörig eftersom att vi ville se så mycket av Västervik som möjligt, att få andas ut och ta det lugnt nu var välbehövligt.