Sol, vind & vatten

Byxelkrok

Morgonen därefter var allt precis som vanligt. Såsom det alltid brukar vara efter att jag och Filip bråkat. Han hade nyktrat till sig och kom bara ihåg hälften av allt som hade hänt kvällen innan. Jag la det bakom mig och hoppades på att det skulle bli en fin dag trots det som hade hänt. Vi hade inte vaknat upp till ett toppenväder idag, det var varmt men solen täcktes av molnen på himlen.

På vägen tillbaka till båten efter min morgonpromenad stötte jag på Hugo som stod vid en vattenslang och fyllde på dunkar med vatten.

"Här står du och snor vatten." Skojade jag vilket fick honom att le.

"Sch, avslöja mig inte." jag sträckte fram min tomma vattenflaska och gestikulerade att han kunde fylla den med.

"När åker ni idag?" frågade jag utan att låta för nyfiken.

"Beror på när ni åker?" jag skrattade till och tog en klunk ur min fyllda vattenflaska.

"Vi hade tänkt att sticka snart. Juste, vi planerar att stanna och äta lunch vid Figeholm innan vi åker över till Byxelkrok? Är det något som ni skulle vara intresserade av?"

"Gärna, om det är okej för de andra."

"Självklart, vi ringer när vi är framme så vet vi vart ni är."

"Toppen."

I ett försök om att låta kunnig om hur man seglar konstaterade jag. "Det är bra vindar idag."

Hugo mötte min blick och log stort. "Ja, jo det är bra vindar idag." han dolde sitt skratt.

Jag skvätte lite vatten från min vattenflaska på honom. "Sluta skratta åt mig." han drog in andan och stirrade på mig några sekunder innan han drog ur slangen från dunken och skvätte ner mina bara ben.

Jag gapade stort. "Din lilla—" jag hann inte säga mer innan han skvätte ner mig ännu mer. Han skrattade högt, jag ville vara arg men hela situationen gjorde att jag föll i skratt.

"Det där kommer du ångra." sa jag och slängde mig framåt i ett försök att ta vattenslangen ifrån honom, men hur jag än vred och vände på mig riktade han slangen mot mig och blötte ner mig ännu mer. Jag greppade tag i hans handled för att styra bort hans hand men han var för stark och allt resulterade till att jag blev blötare. Jag både skrek och skrattade och rent impulsivt kastade jag på över hans rygg för att undvika att bli mer blöt.

"Vad är det som händer här?" vi båda stannade upp och mötte Wilma som stod med solglasögonen nere på näsan. Jag harklade mig och hoppade ner från Hugos rygg.

"Han började." sa jag och pekade mot Hugo som stängde av vattnet.

"Är du säker? För vad jag kan minnas var det du som sprutade vatten på mig först." Han blickade ner på vattenflaskan jag hade i handen.

"Jaja, vi ska åka nu." sa hon tröttsamt och tog mig i handen. "Hejdå Hugo."

"Ring när ni är vid Figeholm." jag nickade och log mot honom innan jag fortsatte med Wilma bort till vår båt.

"Varför är du arg?"

"Jag är inte arg, jag är glad att du har träffat honom men jag är bara rädd för vilken reaktion Filip kommer ha när han ser dig."

"Jag är trött på att han ska styra mitt liv, Wilma." fastän jag var blöt la hon armen runt mig i en sidokram.

"Jag vet, jag vet."

När vi kom fram till båten var både Filip och Marcus fundersamma på vad som hade hänt med mig. Som tur var sa Wilma att hon på skoj hade sprutat ner mig med vatten, jag hade inte haft något emot att säga som det var men att Filip skulle bli förbannad så här tidigt på dagen orkade ingen av oss med.

Båtresan ner till Figeholm gick på några timmar, när vi kommit fram slängde jag iväg ett sms till Hugo som lovat, och det visade sig att de bara var några minuter ifrån oss. Filip blev något irriterad när han fick redan på att Hugo och Carl också var här och att vi skulle äta lunch tillsammans men jag ignorerade honom och njöt istället av en god lunch och trevligt sällskap med de andra. Vid lunchen pratade vi även om vilka stopp vi skulle göra framöver och eftersom att vi nästan hade samma plan bestämde vi oss för att göra resan tillsammans. Alla tyckte det lät som en rolig ide, förutom Filip, såklart. Vi pratade även om  ifall vi skulle planera något inför midsommar som var om några dagar, allt slutade med att vi bestämde att oss för att campa i Böda. Stranden där var fantastisk och det var en plats som symboliserar sommar och semester mer än någonsin. På väg tillbaka till båtarna gjorde jag ett försök att närma mig Filip, jag la min hand i hans vilket han blev förvånad över. "Jag älskar dig!"  viskade jag men fick ingen respons. Dryg.

Vi la till båtarna efter varandra när vi kom fram till en gästhamn vid Byxelkrok. Vädret hade blivit lite bättre när vi kommit ytterligare en bit ner söder. Jag lät killarna lägga till båten medan jag njöt av utsikten framför mig. Röda små hus och båtar överallt, människor som promenerade längst hamnen och jag som bara njöt av den härliga doften. Det var länge sedan jag var på Öland, det måste nästan varit med familjen när jag var tonåring.

Min blick hamnade på en liten pojken som rörde sig själv på bryggan utan flytväst, han måste vara runt fyra års åldern. Jag kollade mig omkring för att se om hans föräldrar var i närheten men kunde inte se någon. Vad gjorde ett barn helt ensam här ute?

Med blicken fäst på pojken rörde jag mig av vår båt för att ta mig till honom. Fastän jag var snabbt hände det som inte fick hända. Pojken som låg och kollade på det som fanns i vattnet tappade balansen och trillade ner med en plask i det djupa vattnet under bryggan.

Jag skrek till vilket snappade upp allas blickar runt omkring mig. Min blick mötte Hugos som var den enda som befann sig på bryggan. Han drog snabbt blicken mot pojken och tvekade inte en sekund att agera. Det lilla barnet både skrek och grät när han hysteriskt försökte hålla sig över ytan. Han kunde inte simma. Vem kunde i den här åldern?

Hugo kastade sig ut i vattnet och träffade vattenytan i en snygg dykning. Han simmade snabbt bort mot den lilla pojken, min blick släppte inte någon av dem när jag själv försökte ta mig till bryggan för att hjälpa till.

"Håll fast vid mig." Hörde jag Hugo ropade när han simmat fram till honom. Den skräckslagna pojken slingade både armar och ben runt Hugo och höll fast i ett stadigt grepp. Hans händer bokstavligen trängde sig in i Hugos tröjan.

Väl framme vid bryggkanten satte jag mig på knäna och sträckte mig ner mot vattnet så Hugo kunde lyfta upp pojken till mig.

"Jag har dig. Du kan släppa." Det var tydligt att pojken inte ville släppa taget om Hugo. När killen väl hade kommit upp på bryggan drog jag in honom i min famn och gav honom en trygg kram. Han grät fortfarande, men var mestadels i chock.

"Vart är dina föräldrar?" Frågade jag försiktigt och drog bort hans blöta hår från ansiktet.

"Ja—g vet in—te." Stammade han fram. Hugo lyfte sig själv upp från vattnet till bryggan och satte sig bredvid oss. Jag gav honom ett tacksamt leende.

Wilma, Filip, Marcus och Carl kom joggandes fram till oss. Wilma med en handduk i handen.

"Shit, vad hände? Allt gick så snabbt."

"Han trillade i, jag vet inte var föräldrarna är." Svaret kom på en gång när en panikslagen mamma kom springandes på bryggan fram till oss. Pojken sträckte sig efter henne och mamman lyfte upp honom i sin famn.

"Älskling vad hände? Jag tittade bara bort en sekund."

"Ha—n rädd—ade mig." Stammade han fram och pekade på Hugo. Mamma log tacksamt mot oss och brast nästan ut i tårar när hon förmodligen tänkte på vad som hade kunnat hända. Något inom mig ville säga åt henne att ha bättre koll nästa gång men just i denna stund kändes det inte passande. Det viktigaste var att pojken levde och var oskadd.

När mamma lämnade bryggan brast applåder ut och alla hade blicken på Hugo som var lika blöt som den lilla killen. Hugo mötte min blick, jag log mot honom.

"Bra uppmärksamhet."

"Bra räddning." Svarade jag tillbaka och gav honom en high five. Filip var redan på väg tillbaka till båten, förmodligen butter.