M.E.C.M (Svenska)

Kapitel 3

-Lördag 6 maj-

Jag vaknade upp och tittade mig omkring yrvaket. Allt jag såg var ett rum som jag inte kände igen och som luktade som en kille.

Var var jag?  tanken snurrade i mitt huvud.

In i rummet kommer en lång blond kille med rådjursbruna ögon, damn, han var snygg.

"Vem är du?" frågade jag.

Han kom och satte sig i sängen.

"Jag heter Marcus, kommer du ihåg vad som hände igår?"

Jag nickade och kände en tår sippra ner för min kind sen satte jag mig upp en bit ifrån killen som ändå verkade ganska snäll. Han förstod nog att jag inte ville prata om det så han började prata om något helt annat.

"Där finns frukost där nere ifall du vill ha, det är bara vi och min bror som är hemma"
Jag nickade och försökte sen att resa mig upp men trillade snabbt tillbaka. Marcus tog sin hand och hjälpte mig upp och sen gick vi ner där nere för att äta.

"Tycker du om pannkakor?" Frågade Marcus mig medan han gjorde en gest att jag skulle sätta mig ner vid bordet.
Jag nickade och satte mig vid bordet.

"Mitt navn er Martinus" sa killen som satte mitt framför mig medan han sträckte ut sin han för att hälsa.
Jag sträckte ut min hand och hälsade.
"Celine"

Marcus hade gjort pannkakorna och vi började äta.
Ett tag senare hade vi ätit klart och jag bestämde mig för att ta min mobil för att skriva till Emma.
Jag öppnade mobilen och såg att jag hade 7 missade samtal och 14 oöppnade sms.

9.47
Jag
Heejj
Tänkte bah meddela att jag lever och mår typ bra. Åkte med en kille, Marcus, hem från festen igår.

9.48
Emma
Vem fan är Marcus?

Jag frågade mig själv, vem är han egentligen?

"Marcus?" Sa jag frågandes till honom.
Jag fick ett simpelt "mm" tillbaka.
"Vem är du, egentligen?"

Jag såg hur frågan snurrade runt i hans huvud utan att han riktigt kunde greppa vad de var som jag frågade.

"Hva mener du?"
"Jo asså vi känner ju inte varandra egentligen så tekniskt sätt så åkte jag hem till en total främling igår. Så kan du inte berätta lite om dig själv så kan jag berätta om mig sen"
"Ehhm sure."
"Jeg heter Marcus Gunnarsen og er 19 år. Jeg jobber som musiker sammen med broren min Martinus. Ble født og oppvokst i Trofors som er i Norge."

Han berättade vem han var medan allt jag tänkte på var att jag kände igen de han sa från något men de var oklart varifrån.
Sen var det min tur.

"Och jag heter Celine, är 17 år och kommer ifrån Lund. Jag pluggar till att bli musikalartist så de e väll de jag gör."

Samtalet mellan mig och Marcus fortsatte innan vi blev avbrutna.

"Marcus, gutta spurte om vi ville spille fotball med dem nå".

Jag sa att de var okej för mig så sen styrde vi våra steg mot den stora gröna gräsplätten, även kallad för fotbollsplan.
När vi kom dit så satte jag mig ner på avbytarbänken och kollade in killarna som spelade, efter de hade spelat ett tag så letade jag efter Marcus på planen men då dyker han upp på bänken bredvid mig.
"Hvis du vil, kan vi gå en tur, så du slipper å sitte her og bare se på."
Jag nickade som svar och reste mig upp innan vi började gå längst en av de långa vägarna.

Där gick vi tillsammans bredvid varandra utan att prata särskilt mycket, ibland sa han något om hur fint de var men det var inte mer än så. Hans hand nuddade min hand ibland så nära vi gick. Precis när jag tänker på de så känner jag hur hans hand istället tar min hand i ett försiktigt och nervöst grepp, när jag tar tag i hans hand så släpper det nervösa och jag ser hur han ler ett brett leende.

Vi fortsätter att gå och svänger in på en grusväg in mot skogen. Våra steg tog oss bort till en klippa, där satte vi oss ner.
Solen var precis påväg att gå ner medan våra ben dinglade över klippans kant. Det var en fin och färgglad solnedgång som pågick framför oss.

Där satt vi tätt intill varandra och bara kollade ut över staden och solnedgången. Vi sa inte ett ord utan bara satt där tillsammans i nuet.

"Vad är det för typ av musik som du och din bror håller på med då?"

"Mest popmusikk på engelsk, før det også på norsk. Vil du høre en sang?"

Jag nickade med ett leende på läpparna, han tog upp sin svarta iphone 12 ur sin högra jackficka.
Han gick in på spotify och tog fram deras senaste release, "Here for you", han startade den och där satt jag sen i tre och en halv minut för att lyssna på den fina killen bredvid mig's nya låt.

You know that i am happy for you
Choose the one you want but dont break my heart
I'll be here for you
I'll always be here for you
Leave him or leave me
But I'll always be here

Resten av låten spelades och jag kände värmen i min kropp samt tårarna bränna bakom mina ögon, vilket han la märke till. Han tog min hand och drog i mig i en varm och lång kram. Känslorna i min kropp sprang rundor i hela min kropp, jag ville aldrig släppa taget om honom.

Samtidigt som en värme spreds i kroppen slöt sig en isande kyla runt mina bara armar. Jag rös till flertalet gånger, sen ser jag hur killen bredvid mig tar av sig sin hoodie och ger den till mig.
"Tack" sa jag när jag fått på mig hoodien med ett stort leende på mina läppar.

"Vad är klockan?"

"Hun er nesten elleve"

"Jag måste nog ta mig hemåt" sa jag med en ledsen röst. Jag ville verkligen inte lämna Marcus.

Som svar fick jag en nickning och en ledset leende, sen reste vi oss upp för att gå. När vi ställt oss upp ställde han sig bredvid mig för att kunna ta min hand i sin innan vi började gå. Sen gick vi tillbaka längst den långa stigen hand i hand för att komma tillbaka.

Framför oss låg nu det vita huset där jag spenderat natten. När vi närmade oss huset stannade vi till för att säga hejdå innan jag skulle gå till bussen. Vi sa hejdå och sen vände jag mig mot busstationen för att börja gå till den.

"Vent, hopp inn så kjører jeg deg hjem så du ikke trenger å gå så sent selv."
"Marcus, tack men du behöver inte" hinner jag säga innan han avbryter mig.
"Jeg vet det, men jeg vil kjøre deg"
"Okej, tack" sa jag medan jag slängde mig runt hans hals.

Han låste upp bilen och öppnade framdörren för att jag skulle hoppa in i hans svarta Porsche. Jag hoppade in och han gjorde likaså.
Motorn startades och jag sa var jag bodde så han visste vart han skulle köra. På vägen hem till mig så prata vi om allt möjligt, det var mycket skratt och roliga samtal för att tänka bort allt som hänt.

När klockan slog 01.07 så rullade vi in på vår tomma uppfart, det var bara jag som var hemma då min familj åkt iväg över helgen.

"Du ska inte sova här så du slipper köra hem såhär sent?" Frågade jag med en menade ton.
"Vil du de?"
Jag nickade och då drog han in mig i en kram och viskade.
"Da kan jeg gjøre det"

Jag tog upp min nyckel som låg i min svarta väska. Sen gick vi in och jag tog direkt upp min mobil för att skriva till Emma.

01.13
Jag är hemma nu ifall du vill veta:))

Så bra!

Jag la sen ner min mobil för att kunna visa Marcus mitt rum och resten av huset. Vi gick in på mitt rum för att byta om och sen kunna sova.
När vi va klara la vi oss ner i min mjuka 140 säng, när han lagt sig ner på rygg la jag mitt huvud på hans bröstkorg. Han titta ner på mig med ett stort leende då jag nästan somnat redan.
Sen lämnade han en lätt kyss i min hårbotten, där och då somnade jag i hans trygghet.

------

(1398 ord)

Ojojoj...

Ha en fin dag!

//ZeroCitruz