30 dagar

Dag fem av trettio

Med en röd spritpenna ritar jag ett stort kryss över gårdagen i almanackan som hänger på väggen i köket. Fyra dagar har passerat. Tjugofem återstår.

”Det här är möjligtvis den godaste pizzan jag någonsin ätit.” säger Nora som sitter vid mitt köksbord med munnen full av ostpizza. Klockan är strax efter ett och efter att ha surat på Nora i telefon så fick jag henne äntligen att komma över. Och att ta med sig pizza. 

Jag slår mig ner mittemot henne och tar en slice från pizzakartongen ”Den smakar precis likadant som alltid när vi köper ostpizza från Dominos.” 

Nora suckar och ser på mig irriterat ”Säg bara vad det är jag har gjort som gjort dig så sur.” 

”Vadå?” låtsas jag.

Hon lägger huvudet på sned ”Är det Joseph?” 

Joseph har faktiskt inte gjort mig någonting ”Nej, Joseph har inte valt dig över mig trots att vi har haft planer.” 

Hon suckar igen och lägger ner sin pizzaslice i kartongen ”Förlåt, okej? Jag är bara rädd för att han ska bli sur om jag säger nej till att träffa honom.” 

Jag himlar med ögonen ”Men det spelar ingen roll om jag blir sur?” 

”Men, nej det är inte det.” hon börjar flacka med blicken mellan mig och sina händer, så som hon alltid gör när hon blir frustrerad. 

Jag korsar mina armar över bordet och ser på henne, hårt ”Vad är det då?”

Hon lägger upp sitt ena ben under sig på stolen och drar en hand genom hennes mörka hår som räcker henne till nyckelbenen ”Jag vet att du alltid kommer vara här, du kommer aldrig lämna mig så som Joseph kan. Vi kommer alltid vara du och jag.” 

Hennes ord är är skrattretande och jag kan inte låta bli att le stort åt det hon sagt ”Jag vet inte om du minns,” jag skrattar sarkastiskt till ”, men om tjugofem dagar kommer jag inte alls vara kvar. Jag har tjugofem dagar kvar här och sen kommer jag faktiskt lämna er alla och både du och jag vet att det inte är säkert om jag någonsin kommer flytta tillbaka. En liten påminnelse bara.” jag reser mig upp och tar med mig den nästan tomma pizzakartongen till diskbänken.

Bakom mig hör jag hur Nora också drar ut sin stol ”Kenzie-”

”Jag har planer, ” avbryter jag henne och ser upp mot klockan på väggen ”, med en ny vän och jag skulle verkligen behöva duscha innan så du får gärna gå nu.” 

Med ånger i sina mörka ögon ser hon på mig när jag korsar mina armar över bröstet ”Men Kenzie kan-”

Jag snurrar runt så att jag står med ryggen mot henne och börjar istället för att lyssna på henne fixa med de överblivna pizzabitarna ”Hej då, Nora.” 

 -

Tio minuter senare kliver jag in i duschen för att tvätta bort all ilska Nora dräpt mig i. Jag vrider upp temperaturen så att vattnet nästan svider när det träffar min hud, men jag tänker att det inte gör något. Det gör inget att det är lite för varmt. Det får mig att sluta tänka på hur arg jag är. 

Jag lutar bak mitt huvud så att allt mitt blonda hår spolas bak på min rygg. Jag drar mina fingrar genom det och sluter mina ögon, tänker på vilken film jag ska visa för Colton ikväll när vi är klara med det som han har planerat för oss. Han sa redan igår vid vårt avsked att han visste vad vi skulle hitta på imorgon, alltså idag. Jag frågade vad för idé han hade fått, men han skakade bara på huvudet och sa med ett stort leende att det skulle bli en överraskning. Sedan skrattade jag och sedan skrattade han så att två smilgropar dök upp på båda hans kinder och jag insåg att han faktiskt ser väldigt, väldigt bra ut.