Jag är inte bög

Första träffen

- Hej då mamma! Ropar Adam när han kliver ut genom dörren.
- Hej då gubben! Svarade Adams mamma från köket.

Det här är Adam. Han är 15 år. Han går på en skola som vilken annan unge som helst. Han lever för det mesta det vanliga livet. Eller ja om man ska kalla det för det. Han har precis börjat i årskurs 9. Eller för en vecka sen för att vara precis. Han är glad utåtgående och trevlig. Sköter skolan också. Han tränar fotboll 3 gånger i veckan. Fast han börjar tröttna på det. Han är vältränad. Ouuff. Om ni fattar. Han har alltid haft tjejer efter sig oså vidare. Men aldrig riktigt haft känslan att ha en flickvän. För Adam vill ha en pojkvän. Han har väl egentligen vetat det ganska länge. Eller rättare sagt sen sjuan. Han har inte ens kommit ut för sina närmaste vänner. Men inte för sin familj. För dom är homofober. Det vet Adam sen länge.

-Frank, gubben, du måste gå upp nu om du ska hinna bli klar. Säger Franks mamma samtidigt som hon drar upp rullgardinen i hans fönster.

Frank kliver upp ur sängen. Klockan är strax över åtta. Han börjar inte förens klockan tio. Han tar god tid på sig att kliva upp, leta fram en outfit, fixa håret, sminka sig och resten av allt. Det blev en vit skjorta med en lång svart cardigan, svarta tajta jeans och vita converse. Hans hår är ganska lätt att fixa. Det är bara att ta lite hårvax och dra genom snabbt två gånger. Thats it liksom. Sen till sminket. Det är också ganska lätt för där är det bara foundation och puder.

**

Klockan är prick tolv på dagen. Adam och hans vänner är på väg mot matsalen. Idag är det pannkakor. Det kommer ta slut snabbt så dem skyndar sig. Adams vängäng består av Elsa, Lovisa, Rickard, Elin, Cazandra och Kadria. Men iallafall back to the story. När dem kommer fram till matsalen så är det värsta kön till alla matstationer, typiskt en sån här dag. Det är tisdag vilket betyder att det är konfirmation. Det är bäst att äta lunch för att himma hem är omöjligt.

- Ohoo, de e alltid såhäär! Utbrister Elsa i ett nödrop av hunger.

- Chilla med livet Elsa, vi kommer få mat! Svara Cazandra ganska lugnande.

Dem kom fram till matstationen. Elsa upptäckte att pannkakorna är slut.

- Kommer det mera?! Frågar hon ilsket en av mattanterna.

- Nej, ni får äta rester. Svarar hon minst lika surt.

Resterna består av leverbiff, potatis och en halvklar brunsås. Men det är mat iallafall. Dem sätter sig och äter vid det runda bordet. Samma bord varje dag. Lovisa klagar som vanligt på maten, Rickard bara äter och snackar vildt om sex, Elsa vräker i sig utan att veta vad dem andra pratar om, Cazandra, Elin och Kadria pratar om någon töntig film som går på bio. Och Adam. Han funderar på hur han ska kunna bryta det och berätta att han är bög. Lunchen går och gruppen går vidare mot sina lektioner.

**

Frank satte sig precis vid bordet med sin mat. Makaroner med skinksås. Han gillar inte det. Hans vänner sitter där, eller ja, dem som han går i samma klass som. Han går närmare sagt sambeteende på rekarne.

- Hej Alice! Sa Frank samtidigt som han sjönk ner på stolen.

- Hej Frank! Svarade hon med en ganska glad ton.

Alice var det närmaste en kompis Frank hade kommit första veckan på gymnasiet, även fast han är väldigt social.

- Usch, maten idag va inte god. Sa Alice och sköt ifrån sig tallriken. Frank tog några tuggor och höll med. Den var verkligen inte det.

- Ska vi gå? Frågade Frank och ställde sig upp.

- Visst! Svarade Alice och skuttade upp från stolen.

Dem gick mot skåpen för att hämta sina svenskamappar.

- Märks det att jag är bög? Frågade Frank och lutade sig mot skåpet.

- Nej du vet, alla killar har så fina kläder, smink och sånt fixat hår... Svarade Alice sarkastiskt.

- Jaha, omg märks det inte?! Motfrågade Frank.

- Jag var sarkastisk gubben. Svarade Alice.

- Du måste öva. Till lade hon.

**

Klockan är prick sju. Både Frank och Adam står utanför församlingshemmet till kloster kyrka. Fullt omedvetna om den andre. Adam har en annan kompis i konfirmationen, hon heter Anna. Adam och Anna är ganska bra vänner. Fast Anna är kompis med Frank också. Prästen, Birgitta kommer och öppnar till församlingdhemmet. Alla nästan rusar in. Adam tar det lugnt och när han har kommit in så börjar han ta av sig skorna och när han börjar gå innåt så snublar han och tappar sin mobil. Fast Frank fångar den.

- Omg, tack du är min hjälte! Utbrast Adam i ett glädjtjut.

- Haha, de e lugnt! Svarar Frank och ger telefonen till Adam. Deras blickar möts, ni vet så hr romantiskt. fast Adam har intalat sig själv att han är inte bög.

- Du har fina ögon. Säger Frank från ingenstans.

- Släpp mig, ditt pervo! Svarar Adam utan att tänka sig för. Fast egentligen ville han hålla i Franks hand, han ville luta sig fram och kyssa Frank. Men nej Adam är inte bög.

/

Heeeeej, tacka för att ni läser min berättelse! Ni får gärna fortsätta. Det kommer komma flera delar :* på er alla.
O.E