*Lily's POV*
Vi gick genom trädgården bort mot slottet och när vi kom fram till min dörr stannade han. "Vad är det?" Frågar jag honom och han bara skakar på huvudet "Inget, ska vi träffas senare?" Frågar han när han öppnar dörren till mitt rum. "Visst" viskar jag och pussar honom på kinden innan jag går in och stänger dörren bakom mig.
Några minuter senare kommer det en tjänsteflicka in i rummet, en som jag aldrig har träffat innan. "Um, du?" Frågar jag henne, hon tittar på mig med sina mörka ögon. "Jah skulle behöva något att ha mina blommor i."
Hon nickar kort och går ut från rummet men är snart tillbaks med en stor vas. "Är den här tillräckligt stor?" Frågar hon och jag nickar medan hon ställer den på bordet. Snart är rosorna i vasen.
"Var det allt, fröken? Frågar hon. "Ja, för stunden. Tack" säger jag och sätter mig på en stol bredvid bordet med rosorna, och snart är jag ensam i rummet.
Men snart knackar det på dörren och jag ställer mig upp från stolen jag satt på och utanför dörren står min bro. "Hej" säger han och går in utan att jag har sagt något. Jag stänger dörren efter honom och vänder mig mot honom. "Har det hänt något?" Frågar jag honom. "Jag råkade höra Kungen och Prinsen pratade" Han tittar anklagande på mig. "Och?" Frågar jag. "Sluta vara så oskyldig!" säger han med en arg röst. "Alla pratar om dig och Caspian i trädgården och att du fick blommor av honom"
Jag tittar på honom och sedan på vasen med rosorna. "Jag plockade dom själv, och vi ska bara träffas senare" Han tittar på mig som om världen skulle gå under. "Du får inte gå" jag tittade på honom igen. "Varför inte?" Hans ögon såg ut som om dom skulle ramla ur skallen på honom. "Okej, jag berättar." Han suckade innan han satte sig ner på en stol. "Kungen har bjudit in en greve och hans dotter på middag idag, för att para ihop dotter och prinsen, och kungen vill att DU stannar här i ditt rum, så du inte springer på dom" Han ställde sig upp och tittade på mig. "Och kungen kom sen till mig och bad mig att jag skulle vara med dig tills Greven och hans dotter har lämnat slottet"
Så medan vi väntade på att Greven och hans dotter skulle lämna slottet, men det var ingen som kom och sa att dom hade åkt när mörkret började falla och då bad jag min bror att gå. "Om du vill kan du gå nu" sa jag till honom när vi än en gång satt med näsorna i böcker. "Varför? Så du kan smyga ut och förstöra allting? Nej jag stannar" sa han utan att ens släppa blicken från boken i hans händer. "Jag tänker inte förstöra något, jag tycker att du inte ska behöva göra det här" sa jag och tittade upp från boken. "Och så tänker jag gå och lägga mig nu" Och så stängde jag boken och satte tillbaks den där jag hade hittat den.
"Lova att du går och lägger dig nu" sa Louis när han var påväg ut genom dörren. Jag suckade och svarade "Ja, jag lovar. Godnatt"
*Caspians POV*
Under middagen satt Greven bredvid min far kungen och hans dotter satt bredvid mig, vilken överraskning. Ända sedan jag fyllde 17 har dom försökt att para ihop mig ett antal olika döttrar till Grevar eller Grevinnor. Och jag är trött på det, kan jag inte få välja min egen fru/prinsessa? Nej, för Kungen måste se om hon är rätt för att bli framtida drottning av Narnia.
Så när middagen började dra mot sitt slut började jag tänka på Lily, undrar vad hon gör nu? "Caspian skulle du vilja vissa Marguerite slottet innan efterrätten?" Jag nickade kort till min far och tog Marguerite's arm och började dra henne mot en av dörrarna som leder ut från salen.
Och så fort vi hade kommit utanför och dörrarna hade stängts drog jag bort min arm och började gå på trädgården. "Hallå! Kan du vänta?" skrek hon efter mig. Jag stannade och väntade in henne, "Jag vet inte hur mycket du vill det här, och detta är inte personligt men jag vill helst hitta den rätta själv" sa jag medan vi gick genom slottet. Hon såg inte sårad ut men hennes röst lätt som jag hade krossat hennes hjärta. "Det var inte min idé, men jag har alltid vilja gifta mig med en prins" Hon började sakta av och stannade snart framför ett av dom stora fönstren.
Jag hjälpte henne att sätta sig på fönsterbrädan. Och snart upptäckte jag att vi var själva i korridoren, och då blev det lite pinsammare. Så jag satte mig bredvid henne och la min hand på hennes axel, "Jag menade inte att såra dina känslor eller så men vi kanske ska lära känna varandra och första vara vänner" Hon tittade på mig och jag såg att hon lyste upp av lycka.
Så jag visade henne runt och snart var vi tillbaks där vi började, så vi gick in i salen och alla satt och väntade på oss. "Så nu vet du vart allt finns, antar jag?" frågade kungen Marguerite och hon nickade blygt. "Så då kan vi ta fram efterrätten" skrek kungen mot köket, och ut genom den dörren kom det en stor tårta. Jag gillar tårta men det är som att vi firar att vi har träffats och det gick ju inte så bra...
Så när tårtan var äten var det dax för dom att åka, men det tyckte inte min far. "Oj, vad mörkt det har blivit ute. Det kanske bättre att ni stannar under natten och åker imorgon." Greven nickade gillande och snart kom det hovmän och kvinnor som visade dom till gästrummen.
När dom hade lämnat rummet tittade jag på far med en arg blick. "Varför gjorde du så?" Jag la händerna i kors och tittade på honom medan han ställde sig upp. "Vad? Jag vill att du ska lära känna henne" Jag vände på klacken och gick raka vägen till Lily.
