Dagen efter var jag fortfarande sur på kungen och på min bror som inte äns kollade hur jag mådde, så när jag blev väckt på morgonen fick jag hjälp av en ganska ung kvinna att sätta på mig kläderna.
Vad konstigt det kändes att låta någon annan hjälpa en tt ta på sig när man är 16 år gammal.
Men efter det gick jag genom slottet till trädgården för att se om Caspian, sitter på en bänk och läser eller gör något annat som är kul...
Jag gick genom skogen när jag såg något röra sig i buskarna men när jag kommer närmare lyfter en liten fågel från buskern och försvinner snart från mitt synfällt för nu ser jag Caspian.
Han står vid balkongen och tittar ut över Narnia. Och antagligen har han hört mig för när jag kommer ut från träden säger han:
"Om några år kommer jag att ta över tronen och jag kommer aldrig kunna göra det som min far" Han lägger sitt huvud i sina händer innan han tittar upp och tittar på mig.
Jag vet inte vad jag ska säga så jag vänder min blick mot utsikten. Och konsentrerar mig på dom små husen i utkanten av den stora skogen som breder ut sig över nästan hela Narnia.
Snart hör vi hur någon kommer genom trädgården, och vi vänder oss om men personen som går förbi är bara en i trädgårdsmästarna, enligt Caspian.
"Hur är det att leva med personer som gör allt för en? Frågar jag tillsist. Han tittar på mig och jag undrar för en sekund om det var en dum fråga tills han svarar med: "Det är inte lika kul som du tror" Han säger inget mer utan promenerar iväg från balkongen in i den mörkare delen av trädgården.
