Att bo i en stor grå borg vad det inte många som ville efter att dom fick se skogen och dom öppna landskapen.
Nu efter 60 år finns det många små hus runt om i Narnia, men vi har inte byggt några vägar, det finns små och stora stigar som man följer om man vill ta sig någon stans.
Caspian X har styrt Termarinerna till det bättre och det håller alla med, till och med Narniarnerna tycker det med.
Våra band med dom är väldigt starka, och jag tror aldrig att något kommr att bryta dom.
"Caspian, kom här" Jag rycker till, jag hade dagdrömt igen. "Du måste konsentrera dig" sa min mor. "Jag försöker, men jag vill inte sitta här inne och lära mig om dom när vi kan gå ut i skogen och lära sig direkt från dom" Min mor sukade och sätte sig bredvid mig. "Du vet att din far aldrig skulle skicka ut dig helt oförberedd på vad som kan hända" Jag tittar in i hennes ögon och jag vet att hon talar sanning.
"Men varför ska jag göra allt detta medans mina små syskon får lek och ha kul?" Frågar jag medans jag tittar på boken som ligger på bordet framför mig. "Du vet redan svaret, det är för att du ska bli kung en dag. Och det ska inte dom" Hon stället sig upp och går mot dörren, men innan hon öppnar den och går ut tittar hon på mig och säger: "Du kommer att göra oss stolta" Hon ler och går.
Senare den dagen, när jag var färdig gick jag ut i trädgården som min far ville ha för 30 år sedan och det var i den som han friade till min mor. Den är vacker på sitt eget sätt med alla blommor och träd, här ute kan jag sitta i timmar och bara vara. Men att vara den förstfödde och äldsta sonen finns det alltid saker som måste göras. Och det måste göras i slottets bibliotek och det ligger längst bort från den vackra trädgården.
"Hej" säger en rlst bakom mig och jag vänder mig om. Bland rosorna satt det en flicka. "Hej, vem är du? Och vad gör du här?" Frågar jag henne, hon ställer sig upp och går mot mig. "Jag heter Rosy, och jag är på besök från Narniarnerna" Hon börjar att gå mot delen av trädgården där det finns mest träd. "Så besöker du slottet hela tiden?" Frågar jag medans jag följer henne med ett litet avstånd. "Ja, men jag har varit dålig så det har inte hänt på länge" Hon stannar framför ett av träden och vänder sig mot mig. "Så vem är du och vad gör du här? Frågade hon mig och det får mig att lee. "Jag är Caspian XI son till Caspian X. Och jag kommer hit när jag inte har några plikter att göra"
Hela eftermiddagen satt jag i trädgården och pratade med Rosy. Men tillslut måste jag gå. "Det var trevligt att träffa och prata med dig Rosy, men jag måste gå. Min mor är säker orolig" Hon nickar lite kort och tittar upp mot himmeln och sedan på mig. "Det var trevligt att träffa och prata med dig med, det får vi göra om" Hon kysser mig på kinden innan hon försvinner in bland träden.
Resten av dagen kunde jag inte sluta tänka på Rosy, och när jag gick och la mig den kvällen, somnade jag med ett leende på läpparna.
Det gick flera dagar som jag gick till trädgården för att se om Rosy var där, men det var hon inte. Så jag blörjade tänka på att bli en så bra kung som möjligt och göra mor och far stolta över sin äldsta son.
