Att bo i London är inte så glamoröst som man tror eller så det det men som mig och min syster vi har bott här i hela våra liv, så inget här är 'nytt' för våra ögon.
Ända sedan vi var små har vi hört sagor från vår mormor Lucy. Och hon säger själv att det är inga sagor dom är riktiga, riktiga sagor om Narnia det magisk landet hon hittade genom att gömma sig i ett klädskåp.
Jag tror inte helt och hållet på allt hon säger, men min syster har alltid älskat dom. Så när mormor ska hälsa på blir hon eld och lågor.
Min mamma Erica Smith, hon har själv hört sagorna och säger att mormor aldrig ändrar dom, så hon tror på det också. Min pappa har jag aldrig träffat, han stack så fort han fick reda på att mamma var gravid.
Jag och min syster, Lily är 16 år gamla så vi går fortfarande i skolan. Så på morgon så pratar vi nästan aldrig för vi vet att vi är så trötta att det skulle bryta ut till ett världskrig om vi pratade innan frukosten.
Och efter frukosten, diskar vi våran disk för diskmaskinen är trasig och mamma vill inte köpa en ny.
Efter det åker vi tunnelbana till skolan, det är det ända sättet att ta sig till våran skola. Och enligt mormor åkte hon och hennes tre äldre syskon här för att ta sig runt.
Men tunnelbanan och tågen har ändrat sig ett otal bara gånger, men det bryr sig inte mormor om när vi säger det till henne.
