Tvillingsystern

Kapitel 2.

Snälla Siri. Jag måste ha din hjälp. Du måste komma.

Iris.

Jag la brevet på skrivbordet och försökte koncentrera mig på att andas. Det kändes som att halva min kropp ville ta reda på mer om brevet medan andra halvan bara ville strunta i allt. Det var nog med att hon var död. Jag vill inte ha brev från en död människa. Inte ens från min egen tvillingsyster.

På kvällen, när mamma och pappa var på en yogakurs så ringde jag Malva, min bästa vän. Jag satt uppe på mitt rum och kollade på henne när hon gick upp i trapphuset för att komma till lägenheten, det regnade ute, och när hon kom in så var hon alldeles genomvåt. Hennes långa bruna hår klistrade fast sig längs hennes kinder vilket gjorde att hon såg ännu sötare ut.

– Hej Siri, sa hon och gav mig en snabb kram. Det lät som om du hade något allvarligt att säga, du nästan skrek i luren!

Jag nickade och berättade och om breven, hon frågade om jag hade kvar dem och jag visade dem för henne. När hon hade läst klart så kollade hon allvarligt på mig.

– Jag tror din syster är ett spöke.

– No shit, mumlade jag, men kände det ila av obehag i magen.

– Spara vartenda brev du får, vi måste ha varenda ledtråd om vi ska kunna hjälpa henne.

Jag kollade beundransvärt på Malva när hon satt på min sängkant. Här visar jag ett brev från min döda tvillingsyster, som jag lika gärna kunde ha skrivit själv och hon säger inte ens emot mig.