Varför just jag?

Kap 2

Kvällen närmade sig hastigt. Mamma hade tvingat mig att vara med på streeten, hon förstod att jag mådde bra trots allt. Men nu var det movie time med hela gänget. Jag, Alexa, Sofie, Felix, Annie, mamma och pappa.

- Vilka 4 filmer ska vi se? sa jag lurigt till dom.

- Har någon något förslag? instämde mamma.

- Vad sägs om Harry Potter? sa Felix. Alla stirrade på honom.

- Du måste skämta Felix! sa jag sarkastiskt till honom.

- Vadå! Dom filmerna är bra.

- Harry Potter är 8 filmer smarto. svarade jag.

- Vi ska ju kolla på Hunger Games! utbrast Sofie.

- Aha, det visste jag egentligen. sa han nervöst vilket vi alla skrattade åt.

- Visste ni att skälet till att scenen när Katniss ser Rue dö blev så verkligt är för att vi är familj och jag skulle inte klara av att se min lilla flicka dö sådär. sa mamma till oss efter första filmen.

- Ja mamma det visste vi. skrattade Sofie och kramade mamma.

Ungefär klockan 23:32 gick vi och la oss efter 4 intensiva filmer med oss själva som huvudpersoner. Det som jag gillar allra minst i filmerna är när Finnick och Prim dör. 

Jag somnade ganska snabbt, det hade visserligen varit en jobbig dag och det var sent. 

*****

Det blåste in kall luft från fönstret vilket fick mig att vakna. Fönstret stod öppet.

- Konstigt, jag öppnade inte fönstret. tänkte jag.

Då kände jag en hand som trycktes mot min mun och fler händer som tog tag i mig och höll fast mig. Sedan försvann handen från min mun, jag tänkte skrika men handen hade blivit ersatt av silvertejp. Hur jag än försökte så kom det inte ut något ljud. Dom lyfte upp mig från sängen och började gå mot fönstret. Om dom tänkte slänga ner mig skulle jag dö!!!! Men det gjorde dom inte, dom stod kvar där. Plötsligt började dom binda fast ett rep runt mig, det satt väldigt hårt och jag hade svårt att andas. Ett rep knöts också runt mina handleder och ett om mina fötter. Jag måste ha sett riktigt dum ut. Just när jag trodde att dom skulle sluta kastade dom mig genom fönstret! Repet runt min midja sved så sjukt mycket när jag föll. Precis innan jag skulle krossas mot marken slutade jag att falla. Där hängde jag en liten sund innan dom där upp äntligen släppte taget om repet. Det var ett under att jag landade på fötterna.  Repet föll fortfarande men jag såg också en man i min ålder stå och iaktta mig några meter framför mig. Han hade en svart skinnjacka, jeans, solbrillor och en svart mössa. Han började gå mot mig, då kände jag något hårt mot mitt huvud och jag tappade medvetandet för några sekunder sedan föll jag mot marken. Det enda jag minns var att han hade tagit emot mig.