Varför just jag?

Kap 11

Alex perspektiv

Poliserna hade gett mig ett par rena nya kläder 30 min innan rättegången skulle börja. En vit t-shirt och ett par mörkblåa jeans. Efter att jag tagit på mig kläderna satte jag mig på sängen som stod i cellen som jag spenderat de senaste 2 dagarna i. Det var tråkigt här inne, ingenting att göra förutom att tänka. Flera timmar hade jag spenderat min tid till att tänka på Matilda, hur hon mådde, vad hon gjorde.
Framförallt ifall hon skulle hjälpa mig.

Efter 30 min exakt kom 3 vakter in tillsammans med en advokat som skulle försvara mig, typ.
~~~~~~
- Alexander du är anklagad för kidnappning av Matilda Hutcherson och misshandel som orsakat svåra skador på henne. Domarens röst gnagde i mig mer och mer för varje ord han sa.
- Är det sant?
- Ja och nej. Svarade jag högt och tydligt. Folk började viska i salen men snabbt blev det tyst igen.
- Förklara mer utförligt. Sa domaren.
- Ja, jag kidnappade Matilda med hjälp av 4 andra killar. Vi tog henne till min släktings hus och höll henne där. Efter inte lång tid började jag känna medlidande och lärde känna henne, idag är jag tacksam för det eftersom hon är den finaste någonsin. Men jag misshandlade henne aldrig, det var dom andra som gjorde det.

Det var tyst en lång stund innan min advokat talade.
- De andra pojkarna, identitet och var dom befinner sig just nu?
- Om dom inte gett sig av är dom kvar i huset, Jack Arvidsson, Dante Holmgren, Lucas Karlsson och Hampus Isaksson.

Det var först nu åklagaren sa något,
- Hur ska vi veta att du inte ljuger, att du inte hittar på allt?
- Om du inte tror mig så kan du fråga Matilda. Svarade jag åt henne.
- Det kommer inte gå, sa domaren plötsligt. Hon är extremt skadad för tillfället och kan inte träffa någon.
Mitt hjärta sjönk som en sten i ett hav, snabbt och djupt. Modet försvann och jag kände tårar bakom ögonen men blinkade bort det.
- Hur svårt skadad? Fick jag fram.
- Dödligt.
Pulsen ökade, svett rann ner för pannan och jag började få svårt att se. Folk pratade omkring mig men jag uppfattade inga ord. Jag reste mig från stolen men ångrade det snabbt då jag föll till marken. Med en duns landade jag på det hårda golvet och efter någon sekund förlorade jag medvetandet.
****
Det var ett vitt ljus, helt vitt som lyste upp hela rummet. Jag och Matilda var dom ända i rummet. Hon springer fram till mig leendes och omfamnar mig i en varm och mysig kram och borrar ner ansiktet i min axel.
- Jag kommer aldrig lämna dig Alex.

Med dom orden vaknade jag upp från drömmen. Tanken av henne död hade tagit kol på mig och jag hade inte kunnat klara av pressen i rättegången.
- Hur mår du Alexander? Rösten kom från en doktor.
- Bra antar jag men var är Matilda och hur mår hon? Orden kom som skott från min mun men det såg ut som att han uppfattade vad jag sa.
- Matilda mår bra, hon kommer överleva.
- Hur kan du vara så säker på det?
- Det var jag som opererade henne.
Hans ord verkade trovärdiga men jag har sett mycket i världen så bara några få ord från en främling kommer inte övertyga mig.
- Du kan få träffa henne om du vill men jag ska säga en sak innan. Besluten från rättegången har gjorts. Du kan välja vilket du vill först. Träffa Matilda eller veta beslutet.
- Träffa Matilda. Svarade jag direkt. Om någon berättat för henne vill jag höra det från henne.
****
Matildas perspektiv
Deaton öppnade dörren till rummet jag befann mig just som jag tog en klunk vatten från glaset.
- Jag har en överraskning till dig. Sa han glatt med ett leende. Först fattade jag ingenting men när Alex gick in sprack jag också upp i ett leende.
- ALEX!! Jag ställde mig upp och sprang fram till honom men Deaton stoppade mig.
- Du måste vila unga dam men han kan stanna. Sa han lugnt innan han gick ut ur rummet och lämnad mig och Alex ensamma. Trots Deatons ord omfamnade jag Alex i en bamse kram.
- Jag har saknat dig Matilda, så mycket! Hans ord värmer i mitt hjärta och då kom jag på vad Deaton berättade om rättegången.
- Jag har saknat dig också Alex! Har du hört beslutet än?
- Nej jag ville hörs det från dig. Svarade han men en glimt av orolighet syntes i hans ögon.
- Det är otroligt! Du är fri! Felix hade kommit in och berättat vad jag sagt till honom. Han räddade dig!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Well guess what jag har uppdaterat😂😂 Inte så långt som jag hoppats men längre än förväntat, hoppas alla fattade vad jag menade men här har ni kapitel 11❤️❤️