Extrakapitel

141 4 1
                                    

Detta kapitlet är inte så viktigt att läsa utan jag skrev detta för att vara snäll.

>Emmas pers<
"Hej då, syns imorgon!" Sa jag och kramade om Jossan. Sedan kramade jag också Clara, Linnea och Fredrik innan jag gick hem ifrån skolan.
Idag var det onsdag och om två dagar fyllde jag år. Jag satte in mina hörlurar och satte på musik. Som vanligt var det Rihanna som började spelas. Jag gick förbi barnen som lekte på skolgården. Då kastar ett litet barn ned en boll i vattenpölen bredvid mig. Vatten blandat med lera skvättes upp över hela min kropp. De svarta byxorna förvandlades till några brunfläckiga. Det ända barnet gjorde var att stirra på mig chockat. Själv blev jag också chockad men jag gick förbi som inget hade hänt.
Konstigt nog var det mycket folk på busshållplatsen. Vanligtvis brukade vara runt tre till fem personer men idag slutade jag tidigt och ändå var det så mycket folk. Så jag fick skämma ut mig ännu mer med mina leriga byxor. Kul.
Denna dagen har verkligen inte varit bra. Kommer väl inte heller vara för den delen.

Efter ha hoppat av den fulla bussen gick jag hemåt. Just nu var det roller coaster i mina hörlurar. Fötterna var också leriga för mina Johnny Bulls är inte så hela längre.
Jag letade upp min nyckel som hade en häst på sig. Sedan förde jag in nyckeln i låset och låste upp. Men konstigt nog låste jag. Det betyder att huset har stått öppet. Eller är det några inne i mitt hus. Tanken fick mig att vilja springa därifrån men jag låste upp igen. Handen satte jag på handtaget och öppnade dörren. Innan jag hann öppna dörren riktigt blundade jag och tog ett djupt andetag. Hoppades på att allt var som vanligt. Sedan gick jag in.
"ÖVERRASKNING!"
I hallen stod mamma och pappa med en tågbiljett till Stockholm. Golvet var täckt med ballonger och konfetti sprutades ut i luften. Jag stod där helt chockat med öppen mun.
Sedan släppte jag min fake Mulberryväska med skoldatorn i och sprang till mamma och pappa för att krama om dem.
"Har ni sagt något till Nikki?" Frågade jag de efter kramen.
"Bara hennes föräldrar vet om det så ring till henne och berätta"
Så jag gjorde som mamma sade.

🌿 Så nu fick ni en liten inblick ifrån Emmas liv också🌿

Missade samtal o.mTempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang