Förbjuden Kärlek🇸🇪

Kapitel 7

Matt Logan

Att leka med elden

Vinden ylar vidare utanför de flisiga stockväggarna. Ösregnet visar inga tecken på att mattas av. Tvärtom. Vädergudarna har tydligen föräldrafritt i natt.

Lilla Vargen skruvar sig där hon sitter hopkrupen i mitt knä. Uppenbarligen går tankarna i ljusets hastighet innanför den vitbleka pannan. Jag väntar tigande, medan kallraset från fönstret rinner som isvatten längs min ryggrad. Brädgolvet påminner om en spikmatta under arslet.

Efter tre evigheter drar hon ett djupt andetag. Jag böjer mig framåt, lutar mig över henne för att höra bättre. I nästa ögonblick attackerar hon mig i en nybörjarkyss, som kraschar med kraften av en käftsmäll mot mina läppar. Instinktivt vrider jag undan huvudet.

- Duger det här som anledning? mumlar hon med tändsticksarmarna lindade om min nacke. Du har fritt fram, och jag är bra på att hålla käft. Var inte orolig, ingen får veta.

I bakgrunden mullrar min björn ikapp med stormen, men på något sätt lyckas jag behålla masken.

- Timeout, lillan. Backa några minuter, och påminn mig om hur mycket du gillar kroppskontakt.

- Kroppskontakt är vidrigt, andas hon mot mitt skägg. Beröring suger, och PTSD är en jävla skitfest. Men något känns annorlunda tillsammans med dig. Antagligen Stockholmssyndrom.

Mina ögonbryn försvinner upp i hårfästet. Vad i helvete har jag hamnat i? Det här jobbet börjar likna en riktigt usel porrfilm.

Kanske inser hon att ordvalet inte är ett vinnande sales pitch, för hon övergår till att pressa grenen på sina velourbyxor mot min kuk. När hennes tungspets nuddar mina läppar reser jag mig, och slänger rödluvan över vänsteraxeln. Hon dunsar som en docka, oväntat medgörlig.

- Vi bryter här, säger jag och dumpar henne mitt på dubbelsängen. Fortsättning följer imorgon. På armlängds avstånd.

Nessas ögon vidgas, som om jag slängt fram ett VIP-kort i Flat Earth Club. Kinderna glöder ikapp med hårsvallet.

- Varför? Jag är ingen valp, Logan. Jag har gått tolv ronder mot värre monster än du.

Sakta skakar jag på huvudet.

- Inbilla dig ingenting. Dina monster är min frukost. Pappa Björn existerar bara i ditt sällskap. För att du roar mig.

Nessa fnyser, och visar tänderna i ett vargflin. Ändå hänger lukten av hennes rädsla tung i luften.

- Vem försöker du lura? Du tänder på att spela Daddy. Förmodligen får du en egokick av att gulla med mig.

- Kanske, säger jag och sjunker ned på sängkanten. Men min kink har ingen betydelse. Du är minst fem år för ung, och fan vet hur många trauman för tung. Alltså håller jag avstånd, och du ser till att göra detsamma.

- Annars, vad då? Silvertejp i bagageluckan, eller gag ball i skamvrån?

- Hoppa inte ur askan i elden, säger jag och slänger filten över henne. Du är en liten hårding, men jag börjar få tunt med tålamod. Tig nu. Många timmar till gryningen, och det är kallt i bakluckan.

Jag sträcker ut mig på rygg i sängen, med armarna under nacken. Regnsmattret mot rutan är sövande. Genom halvslutna ögonlock skymtar jag siluetten av Nessas hopkurade gestalt i dunklet. Hon sitter kvar där jag stjälpte ned henne, på knä med händerna knäppta. Inte en rörelse, knappt ens ett andetag.

Sängstommen knakar i protest när jag häver mig upp på armbågen.

- Bläng inte på mig, vargen. Jag är inte din fiende. Jag har haft tusen chanser att göra dig illa, det är inte så jag jobbar. Du kan lita på mig. Dessutom får jag betalt av Jackson för att ta hand om dig.

På en tiondel rämnar det fräkniga pokerfacet från kant till kant.

- Min far skiter i mig, Logan. Han bryr sig inte om du spöar mig efterbliven eller knullar mig gul och blå. Alla vet det, så varför är du så snäll mot mig?

- Definiera snäll. Att inte utnyttja ett överläge?

Blicken hon ger mig är en cocktail av trots och osäkerhet.

- Ingen skulle klandra dig. Ingen skulle ens få veta.

- Jag skulle veta. Dessutom är jag inte så jävla dum att jag tar ditt förslag på allvar. Du sitter i en rävsax, och vill få det värsta överstökat på dina villkor. Jag hade gjort detsamma.

- Horat med din fångvaktare om friheten?

Jag sjunker tillbaka mot den knöliga kudden, och kröker fingrarna åt hennes håll.

- Dina ord, inte mina. Kom nu. Här finns fortfarande en axel att luta sig mot, så länge du håller händerna på täcket.

Inom två sekunder har hon kurat ihop sig med kinden mot mitt bröst. Iskalla fingertoppar glider längs min arm, in under t-shirtens linning. Jag lägger handflatan mot hennes bakhuvud, och kramar till om en näve glödande trassel.

- Hur mår minnet? Inget barnförbjudet.

- Inget barnförbjudet, ekar hon lydigt. Bara överlevnadstips. Kroppstemperaturen är som lägst efter halva natten. Hud mot hud är bästa sättet att hålla värmen.

- Jaså du?

Ett småleende lyser upp det fräkniga ansiktet, innan hon gäspar och drar täcket över huvudet.

- Hedersord, Pappa Björn.

Knappt tio andetag senare sover hon som ett murmeldjur, fullkomligt avslappnad mot min bröstkorg. Dessvärre har jag inte samma tur. Jag är förbannat trött, men stormen och Lilla Vargen rubbar mina cirklar.

Nessa Jackson är lika ombytlig som vädret, men hon har rätt. Jag trivs lite för bra med att gulla henne.