Förbjuden Kärlek🇸🇪

Kapitel 1

Vargen och Ormjäveln

Eftermiddagssolen flyter ut över rektor Sterns skrivbord, och lockar fram guldstänk i det nötta valnötsträet. Rastlöst lindar jag min rödrufsiga fläta omkring pekfingret. Fossilet i den högryggade stolen är skörare än koppen han läppjar sitt te ur. Ironiskt att min framtid vilar i hans ådriga händer.

     Solen tvingar mig att kisa där jag står som en söndrig fågelskrämma, i väntan på hans dom. Uniformsblusen hänger i trasor kring mina fräkniga axlar, de blanka skorna är repiga som satan. Duktigflicka-rekvisitan har fallit i bitar.

     Som väntat gör sig Stern ingen brådska. Makligt skjuter han upp glasögonen på näsroten, lyfter ännu ett fulltecknat papper och gräver djupare i mitt syndaregister.

Jag tar tillfället i akt, och gnuggar mina svullna högerknogar mot kjolens linning. Naturligtvis river sömmen upp ett halvläkt jack. Rispan läcker blod över de polerade ekplankorna, tills jag pressar näven mot munnen.

     Stern betraktar mig över kanten på papperet. Han säger ingenting, men det lätt nedlåtande ansiktsuttrycket talar för sig själv. Efter ett par sekunders tystnad tar han näsduken ur sin bröstficka, och skjuter fram den mot mig.

     - Jag hoppades att vårt senaste samtal skulle bespara mig det tveksamma nöjet av ditt sällskap, miss Jackson. Åtminstone veckan ut.

     Jag tar vinken, och lindar näsduken runt näven. Förmodligen är han rädd om golvbeläggningen.

     - Sitt ned, säger han med en lätt väsning i utandningen.

     - Jag är en varg, sir. Att sitta på kommando ligger inte för mig.

     Han placerar koppen mitt på tefatet, och viker omständligt ihop sina glasögon. Gubbens spiritus lyser igenom den mänskliga hamnen – en åldrad ormskiftare, som borde dvala bort hösten i något ensligt stenröse.

     - Vad du vill är irrelevant. Jag säger åt dig att sitta, alltså sätter du dig. Du behöver inte tycka om det.

     - Som sagt. Jag står hellre.

     Rektor Stern betraktar mig uttryckslöst. Sedan tar han en kulspetspenna, och skriver länge i en läderinbunden anteckningsbok. Jag tvingar mig att inte sträcka på nacken för att få en skymt. Slutligen knäpper han händerna omkring pennan.

     - Låt oss inte smyga som katten kring het gröt. Lärosätet är din far stort tack skyldig. James Jackson har donerat betydande summor till Holy Oaks Academy, men det räcker inte längre.

     Jag väger kroppen mellan fötterna, stirrar rakt fram för att inte tappa fattningen. Holy Oaks är ett skit-internat för övergivna rikemansbarn, och jag har önskat mig härifrån sedan pappa dumpade mig här. Ändå känns Sterns ord som piskrapp i ansiktet. Fan, han får inte slänga ut mig. Daddy Dearest dödar mig om jag får kicken från skolan.

     Ormjäveln fuktar sina tunna läppar med ännu en klunk te.

     - Du är medveten om mitt dilemma, Miss Jackson, och du har varit klipsk nog att utnyttja det. Din far har stort inflytande över skolans styrelse. Jag vill ogärna hamna på kant med honom, men min rättskänsla förbjuder mig att se mellan fingrarna den här gången. Faktum är att mitt tålamod med dina rebellfasoner är förbrukat.

     Gubben rätar på ryggen och harklar sig.

     - Nessa Jackson, du är härmed relegerad från Holy Oaks Academy. Vänligen stanna i sovsalen, tills detaljerna kring din avfärd är ombesörjda. Du har tillstånd att besöka tvättrummet i ditt våningsplan. Några frågor?

     Rummet snurrar till omkring mig, luften dallrar. Ändå lyckas jag behålla den livlösa masken.

     - Inga frågor, sir.

     Skräcködlan synar mig med urvattnade reptilögon. Så drar han översta sidan ur skrivboken. Noggrant viker han papperet i en perfekt fyrkant, för att låta arket försvinna i ett kuvert.

     - Överlämnas till din far, säger han och räcker mig det förseglade brevet. Det var allt, Miss Jackson. Jag tillönskar dig en lyckosam framtid. Utgå.

     Jag motstår impulsen att göra honnör. Istället knölar jag ned brevet i kjolfickan, och vänder helt om. Fötterna bär fram till dörren, även om benen skälver under mig.

   Pappa kommer att gå bärsärkagång. Enda hoppet är att han är upptagen med värre katastrofer än min kraschade skolgång. För hamnskiftarmaffians Alfa är jag alltid det minsta problemet.