- Srry för kort och ASSSSSDÅLIGT kapitel hahahah men e svintrött-
~ Rebeckas Perspektiv~
När jag kom fram till plattan tog det inte lång tid innan jag såg Lovisa med två höga tofsar och minst typ tre meters höga klackar. Euw.
Bredvid henne stod det en rätt så lång kille kille.
Lika bra att gå fram..Jag gick jag fram till Lovisa, petade henne på axeln och hon vände sig om med ett falskt leende på läpparna.
Killen vände sig också om och han hade fluffigt hår och ögon att drunkna i.
- Oscar, Lovisas kusin och medlem i The Fooo Conspiracy, Sa han och skakade min hand.
- Ehm Lovisa, sa jag och log lite generat.
Han log också och hans leende va äkta. Inte falskt som Lovisas.
Oscar berättade att vi skulle till McDonalds där vid skulle möta upp resten av "hans" band.
När han sa det så tog det inte lång tid innan jag började tänka på Omar.
Egentligen skulle jag nog faktiskt vilja vänta lite med att träffa honom för vi har inte hörts av så stämningen mellan oss kommer vara seg.
Men jaja vad finns det att göra?Vi förde våra steg mot donken och medan vi gick där så blev jag och Lovisa faktiskt lite snällare mot varandra och tillslut pratade vi normalt som om vi känt varandra jättelänge.
Hon var inte så bitchig som jag trodde. Visst hennes självförtroende ligger på topp men det kanske inte gör så mycket.
När vi var framme vid donken så var redan de andra killarna där. Omars blick riktades mot mig och han såg en aning avundsjuk ut när jag kommit skrattandes med Oscar.
Oscar gick fram till en av killarna som jag tror hette Felix och de gjorde nått handslag. Sen gick han till Ogge eller Oscar som han heter och gjorde samma sak och sist till Omar fast de gjorde nån sorts bro-hug istället.
Omar log mot mig och jag log lite smått tillbaks.
Jag satte mig bredvid Felix vilket även var mittemot Omar.
Felix presenterade alla för varandra och alla verkade faktiskt riktigt snälla och de såg ju bra ut också.
Man märkte verkligen hur mycket Omar gillade sina vänner för han skrattade med dom hela tiden och såg bara allmänt lycklig ut.
När han var lycklig så var jag lycklig. Vänta va?~ Felix Perspektiv ~
Man märkte väldigt tydligt hur mycket Rebecka gillar Omar. Hon tittar på han hela tiden och så fort han skrattar så ser det ut som om hon ska smälta.
Omar verkar gilla henne också då hans blick är fast i hennes den mesta av tiden just nu.
Jag bestämde mig för att hitta på något.
Jag frågade alla om de var med på sanning eller konka och de var dom. Jag fick börja fråga någon eftersom leken var min idè.
- Rebecka, sanning eller konka?
Hon valde sanning så jag passade på att ta reda på mer om hennes känslor för Omar.
- Hade du kunnat vara tillsammans med Omar? Frågade jag och hennes kinder blossade upp i en röd färg.
- Ehm ehhh asså hehe ee jag tror väll det.. Sa hon tyst men ändå tillräckligt högt för att alla skulle höra.
Omar sken upp och han såg riktigt stolt ut. Men det försvann snart och förvandlades istället till en lite orolig min och hans blick fastnade på ett bord längre bort och jag förstod direkt.
YOU ARE READING
Anywhere you go
FanfictionNi vet den där känslan när allt bara är skit. När det känns som hela ens liv är över. När man är redo att göra vad som helst för att få känna lyckan igen. Att inte behöva fejka fram ett leende. Just den känslan hade Rebecka fram tills hon träffade...