Anywhere you go

Kap. 7 ex

- Lyssna gärna på "see you again - Wiz Khalifa" för mer inlevelse :)

~ Omars perspektiv ~

"Förlåt Omar. Verkligen. Jag är så ledsen men det är nog bara bäst såhär. Jag måste idag lämna Sverige och jag klarade inte att säga det ansikte mot ansikte så det fick bli såhär. Det borde varit du som lämnade mig efter det jag gjorde.
Nu förstår du inte vad jag pratar om men det är så att jag var utomhus en kväll. Du var i USA med ditt band. Jag hade varit hos Stella och när jag skulle hem så glömde jag mina nycklar hos henne så jag var ute sent på kvällen utan nycklar. Då kom Adam förbi och frågade om jag ville sova hos han bara under natten tills jag kunde hämta nycklarna. Jag sa ja. Hemma hos Adam hände mycket men sen så.. Jag vet inte hur jag ska säga det så jag bara skriver det. Jag kysste honom. Jag ångrar det. Jag är så ledsen att jag inte sa något innan jag bara lämnar dig ensam.
Men jag och Adam är nu väldigt tajta och jag måste därför välja mellan er. Jag klarar inte av att ta det beslutet så jag väljer istället att bara lämna allt här i Sverige och sticka nått år eller mer.
Förlåt.

Ses nån gång..
// Elin "

Det var det sista jag hade hört från henne innan hon stuckit och nu satt hon bara där. Drömmer jag? Är detta bara en sjuk dröm? Kanske håller jag bara på att bli galen.
Jag kände hur en tår rann längst med min kind. En till. En till och sen en till. Jag torkade bort det innan någon hann se att jag, Omar Rudberg grät.

Hon hade fan inte hört av sig på 3 år. Hon hade lämnat mig efter att varit med en annan kille när vi var ihop.

Jag reste mig hastigt upp och stolen jag bara några sekunder tidigare suttit på föll bakåt och slog med en smäll ner i golvet.
Rebeckas ansikte förvandlades från ett glatt till ett oroligt.
- Omar, är du okej? Frågade hon och försökte få min ögonkontakt.
Jag svarade inte utan jag bara skyndade mig ut från donken vi varit på och innan jag började springa hemåt så tittade jag in sista gång och märkte då att Elin tittade åt mitt håll. Tårarna kom igen och jag skyndade mig hem.

När jag kom innanför dörren så kunde jag inte hålla mig längre. Jag sket i att ta av mig skorna och bara satt på golvet lutad mot dörren med hoppet att någon skulle komma och hjälpa mig upp eftersom mina krafter var slut.
Jag gjorde ett försök att ställa mig upp men det var som om mina ben sa nej eftersom jag var så skakig.
Jag la huvudet i mina händer och lät det vila där en stund innan ytterdörren flög upp så att jag var nära på att ramla ut.
På dörrkanten stod Rebecka och när hon såg mig klev hon in och stängde dörren efter sig.
Hon satte sig ner på golvet bredvid mig och utan att säga ett ord så kramade hon om mig runt nacken och jag kände mig piggare.

- Felix berättade allt. Jag är jätteledsen för din skull så om du skulle behöva prata ut eller så nån gång så kan du bara ringa, sa hon lugnande.

Jag vände mitt huvud mot hennes så att vi fick ögonkontakt och det var något med hennes ögon som jag bara på några sekunder föll för.
Jag liksom bara drunkna. I den stunden var det bara VI. Jag och Rebecka

asså åh va dålig jag är HAHAH. Nej men jag lovar att den blir bättre längre fram.