Kyss, hångel, bråk

Kapitel 20 - Storbrtiannien

Jag har säkert åkt ambulans i 10 - 15 min, efter 13 minuter är vi framme vid sjukhuset. Dem bär ut mig och kör in mig i sjukhuset, dem lyfter över mig på en säng. Och dem som körde ambulansen sa lycka till och sen gick dem iväg och pratade med sjuksystrarna och sen stack dem. Sjuksystrar kör iväg mig in i ett rum. Jag låg i sängen och väntade på att doktorn skulle komma. Doktorn kom efter 50 min,
" Hej, jag heter Adam vad heter du? " Frågar han
" Hej Adam, jag heter Amanda "
" Vad har hänt? Jag hörde att du hade skadat dig på gympa "
" Ja, jag antar att jag trampade snett när jag skulle hoppa "
" Okej. Vi tar en bild och kollar om den är bruten "
Jag nickar, Adam leder mig in i ett annat rum. Jag lägger mig på den sängen där inne, Adam drar fram en grej och siktar den mot min onda fot. Han går ut ur rummet och det klickar till i apparaten som lyser mot min fot. Han vickar åt mig att jag skulle hänga efter, jag haltar efter honom. Jag kan nästan inte stödja på foten.
Efter en timme får jag reda på att min fot var bruten och jag skulle få åka hem samma dag. Adam kom och gav mig kryckor och mamma väntade på mig i väntrummet. Jag kom hoppades på kryckor, mamma gav mig en kram, sen hjälpte hon mig till bilen.

2 timmar senare

Jag låg i min säng och kikade med mina vänner. Mamma tyckte att jag inte borde gå till skolan i morgon, men jag ville de.
Jag låg i sängen och tänkte på en massa saker. Jag blundar å somnar.
Mamma petar på mig och jag kollar upp på henne, hon gråter!
Jag kollar förvånat på henne, hon går ner in i köket. Jag går upp och klär på mig, sen hoppar jag ner på krykor och sätter mig vid köks bordet och kollar på min gråtande mamma.
" Vad har hänt?"
" Jag har fått ett nytt jobb i ett annat land, så vi måste flytta " Hon kollar ner i bordet, först fattade jag inte men sen förstår jag. Vi ska flytta till ett annat land!
" Vilket land? " Frågar jag lugnt innan jag får ett utbrott
" Storbritannien "
Jag reser mig upp och stolen ramlar om kull, jag kollar på mamma och bara skakar på huvudet och tar upp kyrkorna och börjar gå mot utgången
" Du, det är din sista skoldag idag sen måste du börja packa "
" Så du menar att det är sista dagen jag får träffa mina vänner? "
" Ehh du kan träffa dem innan du åker iväg "
Jag svarar inte, och jag gör mig i ordning. Jag börjar hoppar iväg mot skolan, när jag ser Emelie nästan borta vid skol ingången börjar jag gråta. Tänk att jag ska flytta och lämna alla mina vänner här i USA!
Två armar läggs runt min midja, jag väder mig inte om för jag vet att det är Hampus.
" Hallå där tjejen, det var väl inte bra att bryta foten? "
Jag puttar bort honom, han ställer sig framför mig och kollar rakt in i mina ögon.
" Varför gråter du? Vad har hänt? "
" Inget speciellt "
" Hallå du gråter! " Vi fortsätter till skolan, jag får alla blickar på mig. Asså den blicken: Vad har hänt? Varför gråter du?
Jag hoppar på mina krykor till mitt skåp, Emelie & Emma & Ida & Kevin och Oscar kommer fram till mig
" Vad har hänt? " Frågar alla 5 samtidigt
" Inget speciellt "
" Amanda, försök inte att ljuga för oss " säger Emelie och ler snett
" Jag ljuger inte, det är inget speciellt "
Vi alla går mot klassrummet, jag sätter mig på min plats vid fönstret. Och kollar ner i bänken.
Jag hänger inte alls med på lektionerna, läraren ber mig att komma fram.
" Vad har hänt? Du är inte alls med på lektionerna "
" Kan du lova att du inte säger något till klassen? "
" Aa visst " säger Wilma
" Jag.....J-jag...ska flytta utom lands "
" Va? " Säger hon väldigt högt och förvånat, hela klassen tittar upp på oss
" Aa men säg inte till klassen, lova? "
Hon nickar, och jag tillbaka med alla blickar i ryggen. Jag kollar ner i marken, skoldagen är äntligen över. Hela min klass kommer fram till mig och stoppar upp vägen, så att jag inte kan gå förbi.
" Amanda, vi har märkt att någonting har hänt "
" Ska man gå runt och skratta hela dagen när man få veta att man ska flytta till ett annat land? " Jag känner bara hur tårarna börjar rinna ner för kinden, jag ser hur alla blir chockad jag hoppar bara emellan allihopa .