Kyss, hångel, bråk

Kapitel 21 - Säg adjö

Hampus kommer efter och frågar:
" Varför har du inget sagt något tidigare? "
" Ville inte "
" Varför? "
" För om jag hade sagt det i morse skulle alla vara deppiga, så ville säga det i slutet av dagen "
" Men när åker ni? "
" Vet inte " Jag känner hur blöt min kind är av tårarna.
Hampus ställer sig framför mig och torkar min kind och kysser mig.
Vi står och kramas ett tag,
" Men Amanda, vi kan väl gå på bio dagen innan du åker? " Viskar han intill mitt öra, jag nickar till svar.
Jag kollar rakt in i hans ögon, sen kysser jag honom och sen hoppar jag hem.

Hemma

När jag kommer innanför dörren kommer mamma fram och ser att jag gråter, jag går upp på mitt rum. Jag kommer in i mitt rum och på golvet står det massor res väskor, jag tar en av resväskorna och lägger den på sängen. Jag börjar att plocka ner alla saker från bokhyllan, jag hittar ett album som står: Du är bäst. Jag fick den från mina när jag fyllde år. Jag öppnar den och tårarna börjar rinna, massa bilder på mina vänner när vi alltid har haft kul. Jag gråter men ler samtidigt. Mamma står vid öppningen och ser att jag kollar på alla bilder. Men vi har inget annat val, vi har inte råd att stanna här och det är mycket bättre jobb med bättre löner.

2 Veckor senare

Jag har packat ner alla mina saker, och imorgon åker vi till flygplatsen. Klockan är 20.00 jag ringer Hampus
- Hejj babe
- Hejj
- Vi har packat alla våra saker och imorgon åker vi till flygplatsen, skulle vi gå på bio?
- Eh ja. Vi möts vid bion om 10 min?
- Visst.
Jag lägger på, jag tar fram min favorit klänning ur väskan, och sminkar mig lite extra.
" Mamma, jag sticker på bio med Hampus " skriker jag in i huset och stänger dörren.
Jag går ganska så snabbt för att hinna. Jag ser Hampus stå där och vänta, jag går fram och ger honom en kyss.
" Åhh, jag är så glad att se dig. För det blir säkert sista gången. "
Jag ler, för jag vet att det inte kommer bli sista gången.
" Aa "
" Varför ler du? "
" För jag ska gå på bio med världen bästa pojkvän "
Han skrattar och vi går in, men Hampus är inte sig själv, han ser lurig ut, han har nått i tanken. Vad ska han göra nu? Typiskt han.
Vi ska precis beställa biljetter till bion när alla mina vänner hoppar fram bakom soffan.
" Men va? " Jag blir helt stel helt chockad av att dem är här.
" Hampus berättad att du och han skulle på bio, då bestämde vi att alla vi kunde gå tillsammans. För det blir iallafall sista gången innan du flyttar till England. " Säger Emelie och ger mig en kram
Vi beställer biljetter och vi fick dem bästa platserna. I mitten. Vi ska se på Dorian Gray med Ben Barnes. Vi köper lite godis och går in å sätter oss.
Hampus lägger sin arm runt mig, och pussar mig på kinden. Jag kollar på honom och ler.
Filmen är rätt bra, men fattar typ inte. Mr Gray blir av målad, och tavlan visar hans fulhet och rätta jag. Mr Gray reser iväg ett par år och när han kommer tillbaka har alla hans gamla vänner har blivit gamla men Mr Gray har är sitt rätta jag och är fortfarande lika fin. Den där tavlan åldras men inte Mr Gray. Aa det är svårt att förklara.
Efter filmen går vi en promenad allihop. Klockan är 21.20, och vi har haft jätte skoj. Men nu måste jag säga adjö. Jag stannar till och alla vänder sig emot mig och kollar på mig.
" Eh, vänner. Det har varit jätte skoj att träffa alla er men.....Jag måste hem nu, jag måste sova ett tag innan jag ska upp igen " säger jag känner hur tårarna börja rinna igen. Jag vill inte säga adjö till mina bästa vänner och framförallt inte till min pojkvän. Älskar allihopa sjukt mycket och är så jävla svårt att säga hejdå.
Emelie kommer fram och ger mig en kram.
" Men vi ses väl igen? " Frågar hon
" Det är självklart " Ler jag
"Men du, vi har något till dig " Hon tar fram ett stort paket och räcker fram de till mig.
" Men ni behövde inte " jag blir avbryter av Ida
" Öppna de " Säger hon helt uppspelt. Jag ler och kollar på paketet. Det var fint inslaget, jag sätta mig på en bänk och drar försiktigt upp dem rosa snörena.
Och drar av försiktigt det fina pappret. Det första jag ser är ett brev, jag tar upp det först och läser de högt:
Amanda! Du är den bästa vännen vi alla har haft, du är alltid där när man behöver dig. Vi kommer sakna dig sjukt mycket när du flyttar. Men du måste komma och hälsa på någon gång.
Hoppas du får det bra i London, och får bra vänner. Men du kommer aldrig hitta såna här fina vänner?
Haha skoja bara, puss å kram från Hampus, Emelie, Emma, Kevin, Oscar, Ida.
" Tack så sjukt mycket för brevet. Det var jätte fint, och ja jag kommer också sakna er sjukt mycket. Nädå kommer aldrig att hitta såna här bra vänner, ni är bäst " Säger jag och ler
" Kolla i kuvertet " Jag kollar chockat på Ida, och kollar ner i kuvertet, och tar upp det som ligger i.
I ligger det två bilder, jag tar ena fotot och på den är det jag och Hampus när vi kysser varandra. Ja, vi blev fotade i smyg. Och på andra fotot är på alla mina vänner tillsammans.
" Åhh, tack så sjukt mycket " Jag lägger ner fotona i brevet och kollar ner i paketet igen.
Det ligger två mobilskal och något klädesplagg, jag tar upp mobilskalen först. Och samma foton som jag fick är på mobilskalen också. Jag blir jätte glad och tacksam. Jag tar fram min mobil och byter till skalet där alla mina vänner är på bild.
" Åhh, tack så j*vla mycket " Säger jag och ler
" Varsågod " Säger allihopa samtidigt
Jag ler och lägger tillbaka de andra skalet, och tar upp klädesplagget som ligger kvar i paketet. Det är en Turkos klänning utan axelband, klänningen slutar på halva låren men så hänger det ner lite tyg så att man kan se mina ben. Åh jag älskar klänningen.
" Åhh tusen tack, den är jätte fin " Säger jag och ler.
" Vi hoppades på att du skulle gilla den " Säger Hampus och ler.
" JAG ÄLSKAR DEN. Men jag måste sticka nu "
Jag packar ihop sakerna och ger alla varsin kram och sen en gruppkram.
Jag kramar Hampus extra länge och kysser honom.
" Hampus jag vill inte detta men nu när jag flyttar till England, så kan vi inte vara ihop längre. Men jag vill inte att du ska glömma av mig "
" Jag förstår att vi inte kan de, men du betyder allt för mig ändå och jag tänker aldrig glömma dig och kommer aldrig göra det heller "
Han kramar mig jätte hårt och sen släppte han mig och jag tog mina saker och gick hem med nersänkt huvud.