Shadows

6

När jag väl kunde stå på mina egna ben så sprang jag mot utgången. Jag kom på att jag inte kunde komma till sjukhuset. Min bil var hemma och att gå var alldeles för långt. Jag smsade Jenny och frågade fall hon kunde skjutsa mig. Hon kom ut på mindre en två minuter. Vi satte oss i bilen och hon började köra mot sjukhuset. Jag kände mig så svag, jag hade aldrig känt mig så svag. Jag orkar inte förlora så många jag älskar på mindre än en månad.

När vi väl var framme mötte Jason upp oss. Vi sprang till salen där pappa låg. När vi kom in så var han fortfarande medvetslös. Han såg så ynklig ut. Jag var tvungen att hålla gråten nere. Jason fick inte se. Om jag grät så skulle han inte orka mera. Det kom doktorer. Jag skrek: VET NI ATT HAN LEVER? Så många frågor med dom svarade inte. Pappas maskin började pipa. Just då stannade mitt hjärta. Läkarna sprang till hans säng, dom lyssnade på hans hjärta. Dom gjorde allt dom kunde. Men pappas hjärta slog inte mera.

Dom gav upp efter 20 min. Dom hade försökt få igång pappas hjärta i 20 min. Det funkade inte. Jag kunde inte hålla gråten nere mera. Jag gick fram och gav pappa den längsta kramen jag någonsin gett han. Det var då det hände. Hans hjärta började slå igen.