Lång väg hem

Del 1 ~ Framtiden

Att finna sin väg ut ur denna håla skulle bli en svår utmaning.
Det enda du hittade i det lilla svarta mörkret var en stol. Stolens hårda oslipade kanter skar in i mina lår när jag satte mig på stolen. Stickor satte sig djupt innan för huden och den korta kjolen täckte inte mycket.
Ovanför stolen och mig hängde en trött gammal glaskula med ett svagt ljus i.
Ute i mörkret tycks se en svag skymt av ett ansikte. Jag kunde inte se vem personen var, men han såg inte ut att vara en av den trevligaste typen.
Personen gick sakta fram till mig. Jag kunde tyda en luva och blont långt hår som var nedsläppt och hängde med längs luvans snören. Jag kände igen det där håret. Det var något med den glansen som fick mig att känna paniken inom mig.
Jag kände aldrig hur någon suttit han oljor runt mina händer som var bundna till stolens armstöd. Benen var också bundna i stolsbenen. Jag kände paniken flöda genom kroppen. Och mitt liv visades i ett bildspel som en flod framför mig. Tillbaka till den tiden jag ville dö.