Lång väg hem

Del 2 ~ Skolstart

"Felicia!"
Ett ilande rop i huvudet av Carro. Hon hade en sån hemsk röst på mornarna. Speciellt när bakfyllan var under full gång i huvudet och kroppen. Cola, det var det enda jag skulle vilja ha just nu.
Sommarlovet var äntligen slut och det nya året i gymnasiet började. År två. Ett år kvar, minde än hälften. Det var inte helt fel. Ska bli så skönt att gå ut skolan snart!
Carro brukar alltid följa mig till skolan. Visst hon var jobbig, men jag ljuger inte när jag säger att hon är ganska härlig att prata med. Inte en person du har som bästa vän direkt, men hon är bra att ta med på fester, för hon dricker inte, så jag har alltid skjuts hem.
Medans vi gick där på vägen såg jag en svart skugga i ögonvrån. När jag tittade dit såg jag hur buskarna rörde på sig, som om att någon gömde sig där i. Det var precis som om att skuggan förföljde oss. Vi var absolut inte ensamma.
"Såg du det där Carro?" Ställde jag frågandes. "Nej, vad?"
Jag stirrade ut mot busken som precis slutade röra sig. Sakta gick jag över vägen fram till den gröna busken. Men när jag tittade in i busken var det tomt. Det var ett stort näste med grenar och löv, inte ett tecken på att någon ramlat in och skadat busken.
"Du börjar nog bli paranoid" försökte Carro säga utan att skratta högt. Jag flinade bara och vi fortsatte av mot skolan.
Väl framme på skolan var de de gamla kompisarna där, Linnea, Katja och Simon. Samma kompisar, samma party dårar.
"Hörde att det skulle börja en ny kille i skolan" sa Katja det första hon gjorde. "Inte varje dag direkt" brast jag ut i små fnitter. I denna by är det inte ofta ny människor dyker upp. "Kanske din nya" försökte Simon flörta till mig. Han har nog alltid velat haft något större mellan mig och honom, men han är inte min typ, om man nu ska säga så. Visst han är snäll och så men han har inte den personligheten man vill ha ändå. "Move on Simon" sa jag med en uttråkad röst.
Jag öppnade mitt skåp och tog ut tuggummi paketet som legat där sen förra terminen. Åh så jag saknat tuggummin! Det är så mycket bättre än något annat.
Det blev nästan knäpptyst i korridoren. Bara en massa viskandes hördes. Jag vände mig om och såg hur den nya killen kom gående från entré dörrarna. Ganska smal och omusklad kille. Det blonda håret såg trött och slitet ut. Mörk tröja och byxor som du kunde finna små hål i. Han gick rätt fort, som om han trodde han skulle bli mobbad.
Han kollade snabbt upp mot mig när han närmade sig. Men lika snabbt som han kollade på mig började han blicken mot marken igen. Han öppnade sitta skåp fort.
"Hej du" försökte jag med att få han att känna sig trygg. Men han mig bara ett snett leende. Han stängde skåpet och halvsprang därifrån. Inte direkt en bra första start på året för honom.