Lång väg hem

Del 4 ~ Otrevlig

Stolen som jag satt fastbunden i är borta. Ljuset jag satt under är borta. Den hemska skuggan jag såg är borta. Det är bara svart. Rummet krymper och tårarna rinner ned för mina kinder i tystnaden. Jag försökte finna en väg ut ifrån det mörka rummet. Men i hoppet fann jag inget. Bara mer tomhet.

Att sitta i detta rum och inte veta vad som kommer hända, vad som har hänt, vart jag är eller om det är dag eller natt, det finns inga ord för det. Att vara i ett rum med ditt egna avföring i ett hörn. Jag vet inte om jag brukas ta ut ur rummet ibland, eller om jag alltid sitter här. Men ingen skulle kunna stå ut med stanken.

Långt borta hörde jag ett mummel. Jag satt ihop tryckt tyst i hopp om att ingen skulle se eller höra mig. Mumlet övergick till skrikandet. De två rösterna försökte överrösta varandra.

De kalla kårarna steg långsamt upp i ryggmärgen. Svetten nalkades och tårarna rann. Jag kunde än hålla munnen stängd utan att göra ett ljud av mig.

"Du är så jävla feg, hör du det?" Skrek en av rösterna. Jag tyckte till och råkade göra ett svagt ljud av mig. En massa hyschningar började låta. Det blev tyst där borta i mörkret. Några lätta små fotsteg närmade sig. En dörr knarrade till och jag ser hur ett ljus lyser upp en liten strimma av rummet. Jag lossades att sova. Så dom inte skulle skulle hoppa på mig. För vem vet vad dom skulle kunna göra?

En av rösterna sa lugnt med en klump i halsen. Dörren stängdes efter dom och dom fortsatte att mumla. Inget lås hördes, så jag kröp närmre dörren där ljuset kom ifrån. Men när jag väl kom fram till väggen så hittade jag ingen springa av dörr och inget handtag. Bara en slät vägg.

Mumlandet hördes starkt där jag satt. "Vi kan inte hålla henne fången där i resten av hennes liv" Hörde jag en röst. Jag kunde inte urskilja om det var en man eller kvinna. Men personen verkar inte alls trevlig. "Gör inget dumt bara" hördes den andra personen. Det lät definitivt som en kvinna. Ung.

Dom började mumla igen. Det blev tyst. Efter några få sekunder skrev kvinnan till och ett pistolskott dånade i öronen. Jag flydde till vad jag trodde var andra sidan av rummet.

Dörren öppnades och ljus springan bliv stark och stor. I dörrutgången stod skuggan där igen. Denna gång med en pistol i handen.