Stark och Självsäker

Överraskning

"Tjenare tjejen" säger Lovisa och räcker en kopp kaffe till Sofie. Hon sätter sig på Mattias stol och snurrar på den. "Go snurr, jag kanske borde ta den." Sofie skrattar och håller med. Sofie sneglar mot konferensrummet, Tom var inte på mötet i måndags. Undrar vart han är. "Letar du efter din pojkvän eller?" retar Lovisa. "Sluta." säger Sofie lite frustrerat. "Vart är han ens?" svarar hon ändå nyfiket. "Jag kollade hans schema och jag tror bara han har jobbat hemifrån helt ärligt." Sofie höjer på ögonbrynen. "Du säger att han är min pojkvän och du snokar runt i hans schema." skrattar hon. "Äh lägg av nu Sofie. Men du en annan sak." säger hon och lutar sig mot golvet och plockar upp Sofies slitna väska. "Vad säger din pojkvän om den här odågan? Usch, den luktar ju tillochmed äckligt" Hon slänger ner den på golvet igen. Sofie skakar på huvudet. "Jag har kollat in den här" säger hon och visar upp en väska på datorn. "Snygg! Köp!" säger Lovisa. "Men jag måste vänta till lönen. Jag har inte råd med en så här dyr väska just nu." "Jag förstår, men det är väl ändå ganska snart" säger Lovisa skeptiskt. "Jag är ute och festar så mycket att jag inte har några pengar kvar till lyxigheter som väskor och nya kläder" skojar Sofie.

Plötsligt känner hon en hand på sin axel. Hon rycker till av förvåning. "Satan." säger hon reflexmässigt och vänder sig om. Det är Tom. "Så det är såhär du fördriver tiden. Kollar på väskor och svär åt dina chefer." säger han skämtsamt. "Hjälp vad du skräms! Du gav mig en halv hjärtattack." Lovisa sitter bredvid och skrattar. Han ler sitt fina leende, hon ser hur han får små rynkor kring ögonen. Han tar bort sin hand från hennes axel. "Lovisa jag behöver prata med dig." säger han och de två går iväg. Sofie försöker dölja huvudet bakom datorskärmen. Lagom pinsamt av henne att skrika till sådär, men han skrämde henne verkligen. Värmen från hans hand känns trots att han gått. Hon vågar inte kolla efter honom, inte efter allt som hände i helgen. Undrar om han minns, han var ju också ganska full, väl?

Dagarna går och det närmar sig helg, hon och Mattias har arbetat hårt det senaste för att få ihop allt. Hon kommer till jobbet tidigare än vanligt på fredagen. Hon och Mattias ska förbereda sig inför ett möte med en klient, men hon är inte säker på att han kommer komma i tid. Hon skyndar sig ut genom hissen. Lamporna är tända, men det är ingen annan där konstaterar hon, men så stannar hon tvärt när hon får syn på sitt skrivbord. Det står en papperspåse på den. Hon går långsamt fram. Påsen är stor och vit och har blått prassligt papper i sig så det inte går att se ner i den. Hon ser sig om, är den till henne? Har någon skickat fel? Hon är ändå nyfiken vad det är, hon har lätta händer, hon kan lägga tillbaka pappret lika fint sen om hon inser att det är till någon annan.

Hon lyfter bort det blåa pappret och tar sig för munnen. Det är en likadan väska som hon kollat på så länge. Är det Lovisa som tillslut tappat tålamodet, undrar hon. Hon lyfter ur väskan ur påsen och ett kort faller till golvet. Det är ett visitkort. Hennes namn står med stora svarta bokstäver tillsammans med hennes kontaktuppgifter. Men hon har ju inget visitkort. På baksidan har någon skrivit: Förlåt att jag skrämde dig. Tom. De skämtade ju om hur hon inte hade något visitkort när hon fick hans nummer. Hon ser ner i botten på påsen, där ligger en hel hög med kort. Hon sätter sig stumt på sin stol. Hon är helt mållös. Har han verkligen köpt en väska till henne. Hon känner sig väldigt förvånad. Han måste verkligen vara desperat tänker hon. Hon tar upp sin mobil. Om jag ska få en väska varje gång du skrämmer mig kommer du bli ruinerad. Jag är väldigt lättskrämd skriver hon och skickar iväg till Tom. Hon får snabbt svar. Jag är glad att du gillar den. Hon ler och börjar plocka i ordning på sitt skrivbord. Hon lägger visitkorten i en prydlig hög och nålar fast kortet Tom skrivit på väggen. Folk kommer ju tro att hon är riktigt självisk, men då får de tro det ler hon för sig själv. Tänk att han köpte en väska, det är helt sjukt. Hon kan inte släppa det.