Stark och Självsäker

Avundsjuka

Sofie och Lovisa sitter med ansiktena vända mot den sista kvällssolen på uteserveringen. Hon har inte berättat om vad som hände några dagar innan. När Lovisa frågade svarade Sofie att det inte var någon där, så hon hade pratat lite med Charlie innan hon gått ner igen. En fet lögn. Men hon hade ju faktiskt sett Charlie där uppe i onsdags. Fredagsölen sitter fint. De tar två tre stycken innan de går vidare till en restaurang. Det blir god Napolitansk pizza, de sitter och skrattar och njuter av maten. Lovisa berättar att hon träffade en kille på några öl i onsdags. Han heter Oliver och när Lovisa beskriver honom låter han drömmig, och helt perfekt för henne. Det glittrar i ögonen på Lovisa när hon berättar hur de kommit fram till att de varit på samma spelning en gång under våren. Hon berättar att de gick i gymnasiet tillsammans, och att de hade flirtat endel där, men att det aldrig blivit något av det. "När ska du träffa honom igen då?" frågar Sofie nyfiket. "Jag vet inte! Snart hoppas jag. Han bor ju ändå i stan så jag hoppas i helgen ändå. Jag vill inte vänta." svarar Lovisa. "Du får skriva och fråga helt enkelt."

Efter lite övertalning skriver Lovisa tillslut till Oliver och efter en öl svarar han att han och några vänner sitter på en pub i stan. Och efter ännu mer övertalning går Lovisa med på att de ska gå dit och möta upp dem. Sofie märker att Lovisa är väldigt nervös. Hon går snabbt och håller hårt i Sofie som lugnar henne. "Jag vill verkligen träffa honom, jag är bara nervös att jag ska göra bort mig." säger Lovisa. "Det kommer gå hur bra som helst, och om du gör bort dig får väl jag bara göra bort mig ännu mer." skojar Sofie. De kommer fram till puben och Sofie rättar till Lovisas hår innan de går in. Oliver sitter med tre andra killar på ett bord, de ser ut att ha väldigt god stämning. Roligt, tänker hon för sig själv. De andra killarna är väldigt trevliga och de berättar att alla hade pluggat till lärare på universitetet, så de kände varandra därifrån. Sofie börjar prata studentliv med dom, alla konstaterar att de saknar det. Hon inser att hon har gått i samma klass som en av killarna, Ludvig. De var aldrig riktigt vänner, men de hade pratat på några fester innan.

Efter några fler öl och några pinsamma ögonblick från en nervös Lovisa bestämmer de sig för att åka hem till en av killarna och spela tv-spel istället och dricka drinkar. På vägen dit får hon ett sms från Tom. Vad gör du ikväll? Hon svarar inte. Tänk om han vill ses, hon har ju så trevligt med Lovisas dates vänner. De sitter i en lägenhet och dricker öl. Det är en större lägenhet som två av killarna bor i tillsammans, helt perfekt när man är student. Sofie börjar känna sig lite skyldig att hon inte svarat på Toms meddelande. Vad gör det för skillnad, han frågar ju faktiskt bara. Hon svarar att hon hänger med några killar Lovisa känner. Svaret kommer oroväckande snabbt. Sofie, ta det försiktigt. Gör inget dumt. Hon skrattar till. Vad skulle hon göra för dumt? Dessutom är det ju inte som att de två är ett par eller något. Vi får se. Svarar hon innan hon lägger bort mobilen.

Det börjar bli sent och de sista bussarna har gått. Lovisa och Oliver har redan försvunnit in i ett av sovrummen för att sova. Sofie är inte helt säker på det, men hon börjar också bli trött. Hon kommer överens med killarna att de alla ska sova där. Hon och killen som heter Ludvig bestämmer att de ska dela säng, de har ju gått i samma klass så det känns okej. De andra två ska sova tillsammans i soffan, så det slipper hon iallafall. Hon klär av sig så att hon har trosor och tröjan på sig. Ludvig går iväg, antagligen för att gå på toa. Hon tar upp mobilen och läser sms:en från Tom. Sofie. Ta hand om dig. Hon svarar Det är bra med mig. Jag ska sova här, så det är ingen fara. Han svarar snabbt. Sover du med Lovisa? Ska hon ljuga? Nej, vad skulle det göra det för nytta. Det spelar ju ändå ingen roll. Nej, jag sover med en kille som heter Ludvig. Hon känner sig lite nöjd och lägger sig tillrätta i sängen. Ludvig kommer tillbaka till sovrummet och lägger sig med en duns bredvid henne. Så ringer hennes mobil, såklart det är Tom. Nej, han får ligga och vara orolig eller arg eller vad han är. Hon stänger av ljudet. "Nu är jag riktigt trött." säger Ludvig. Sofie håller med och somnar snabbt.

Hon vaknar med en klump i magen från igår. Undrar om Tom är sur? Han har faktiskt ingen rätt att vara sur på henne. Hon vågar knappt kolla mobilen. Tom har försökt ringa två gånger till och skrivit ett sms. Kan du höra av dig imorgon? Hon skriver till honom. Hej, jag har sovit gott. Hur är det med dig? Hon somnar till igen och vaknar igen av att Ludvig går ur sängen och ut till köket. Hon sträcker på sig och kollar mobilen. Inget svar. Hon går ut till de andra och äter frukost. Lovisa ser lite tilltufsad ut, kanske är det någon som fått ligga tänker hon. Hon säger hejdå till alla och tar spårvagnen hem. Tom har fortfarande inte hört av sig. Undrar om hon borde ringa honom? Hon skriver ett till sms. Jag är påväg hem nu, allt är bra. Hon har fortfarande inte fått svar ens när hon kommit hem. Hon skriver ett sista sms. Jag är hemma nu, du kan väl ringa? Tom vad gör du?

Hon kollar sig om i lägenheten. Det är kaos. Hon har inte haft tid att städa. Det ligger kläder och disk lite överallt. Hon suckar och tar av sina jeans och slänger dem på en stol i vardagsrummet, för att ta på sig ett par mjuka shorts. Hon bor inte så stort, men alldeles lagom för att bo själv. Det är fin utsikt över skogen och om man tittar noga ser man havet. Hon kan se huset som Tom bor i, men det är långt borta. Hon går runt i lägenheten och börjar plocka bort kläderna som ligger slängda. Det är mest byxor och tjocktröjor, riktig smutstvätt är hon bättre på att lägga i tvätten direkt. En tjocktröja behöver ju bara vädras lite, tänker hon och hänger upp två på galgar i hallen. Hon petar till sina skor så att de står på rad. Hon sätter på musik i bakgrunden och dansar med lite.

När lägenheten börjar se bättre ut börjar hon känna sig hungrig och tittar in i kylen. Det finns inte mycket roligt där. Hon bestämmer sig för att beställa hem thaimat. Efter det tar hon äntligen tag i disken, det var några dagar sedan hon diskade nu. Det har varit mycket på jobbet så hon har mest ätit och sovit hemma. Så nu ska det bli skönt att äntligen få lite ordning igen. Hon låter det varma vattnet värma hennes händer. Hon önskar att hon hade en diskmaskin, det tar så lång tid att diska allt för hand. Musiken håller henne sällskap iallafall. Plötsligt ringer det på dörren. Åh, äntligen är maten här. Det kurrar till i magen och hon skyndar till hallen och öppnar dörren. Hon ger ifrån sig ett litet rop. "Tom! Vad gör du här?"

Framför henne står Tom. Han ser skärrad ut. "Förlåt, det var inte meningen att skrämmas." Hon tar sig för bröstet och skakar på huvudet. "Herregud." säger hon och försöker hämta sig. Det är tyst. Tom tittar skyldigt på henne. Sofie tittar sig oroligt omkring. "Varför är du här?" frågar hon. "Jag vet inte." svarar han och Sofie får en rynka i pannan. Han ser sliten ut. Han ser inte ut att ha sovit på hela natten, håret är rufsigt och skjortan skrynklig. "Jag borde gå." säger han och tittar bort. "Nej, nej. Kom in." säger hon och öppnar upp dörren åt honom. Han skakar på huvudet. "Jag borde inte vara här." säger han och tittar allvarligt på henne "Hejdå Sofie." Han vänder sig om och går mot hissen. Innan hon kommit på vad hon ska säga har han försvunnit in i hissen. "Tom!" ropar hon. Hon står mitt i korridoren och ser hur hissen åker ner. I det lilla fönstret i hissdörren ser hon hur Tom lutar sig mot spegeln och skaka förtvivlat på huvudet.

Hon känner sig helt förtvivlad. Vad var det med honom? En stilla tår rinner ner längst med hennes kind. Varför gråter hon? Varför kom Tom hit? Varför är han så svartsjuk? Hon går långsamt in i lägenheten igen. Hon känner sig helt tagen. Tårarna börjar rinna. Nej Sofie sluta gråt, säger hon till sig själv, men de fortsätter att komma. Nej fan, hur kan Tom göra så? Bara komma hit och se helt eländig ut och sedan bara gå sin väg. Hon tar upp mobilen och ringer upp honom, han svarar. "Vad fan Tom. Vad gör du? Varför kom du hit?" säger hon argt. "Sofie." säger han lugnt tillbaka. "Du kan inte bara komma till min lägenhet hur som och knacka på och sedan inte säga något och bara gå. Varför kom du ens?" Hon har börjar gråta igen. Hon försöker dölja det så gott hon kan.

"Sofie, ta det lugnt." "Nej jag kan inte ta det lugnt. Det är du som ska ta det lugnt. Jag sov över hos en gammal klasskamrat, inget hände. Och jag borde inte ens behöva berätta det här för dig. Det angår inte dig. Det är inte så att du äger mig." Tom är tyst i andra sidan luren. Sofie andas tungt. Hon sitter på kanten av soffan. "Sofie.." säger Tom, men han blir avbruten av att det ringer på dörren igen. "Helvete. Vänta lite..." säger Sofie och försöker dölja att hon har gråtit. Hon lägger telefonen på soffbordet och öppnar dörren. Det är thaimaten som kommer. Budet ser lite orolig ut när han ser Sofie, men hon ler bara artigt och tackar för maten innan hon skyndar tillbaka till telefonen. "Så, jag är tillbaka. Jag fick min mat nu." säger hon, men Tom har lagt på. Hon försöka ringa upp honom igen, men han svarar inte. Hon sätter sig besviket i soffan och torkar desperat bort sina tårar, men de fortsätter bara att rinna.