Stark och Självsäker

Onsdagsmöte

Klockan är en minut över 10 och mötet ska dra igång. Hon har inte berättat något för Lovisa om helgen. Hon har mer eller mindre diskret bytt samtalsämne när Lovisa frågat vad som hände efter afterworken när både hon och Tom lämnade baren. Tom är inte på mötet. Vad skönt. Han har skrivit ett sms till och frågat hur det är med henne. Hon har fortfarande inte svarat. Men nu slipper hon bli distraherad på mötet och kan helt fokusera på sitt nya uppdrag. Hon och Mattias ska göra ett nytt samarbete med ett företag, Cooper DE. Hon känner sig nervös. Det är första projektet de två ska hålla i. Hon vill verkligen lyckas, nu ställs hennes kunskaper från universitetet på prov. De ska till företaget senare i veckan och börja sin research, men nu ska de bara planera. Efter mötet kollar hon sitt schema. Det ligger ett bokat möte sent på onsdagseftermiddagen, men hon reflekterar inte mer på det, hon tänker att det är i samband med det nya projektet. Hon frågar Mattias, men han säger att han inte har något möte då. Hon kollar lite mer noga. Det är här i huset, på tionde våningen, men det står inte vem det är med. Det är säkert någon som har råkat lägga till henne. Hon frågar Lovisa, men hon svarar bara att det verkar vara i sin ordning, det är ju bättre om Sofie går dit och kollar än att missa något hon borde vara med på. "Det är knappt jag har varit där uppe, det är sällan dem bjuder upp oss dit. Du får passa på." säger Lovisa. Sofie håller med.

På onsdagen är hon lite nervös. Undrar vad det är för möte, hon har inte varit uppe på tionde våningen innan, och nu ska hon upp dit ensam på ett oklart möte, som dessutom kanske inte angår henne. Hon har kollat rumsnumret, 109. Hon undrar hur det ser ut där uppe, det är ju bara de "tre" musketörerna som håller till där. Hon rättar till sin kjol och fixar till håret i spegeln. När hissdörrarna öppnas är det i stort sett tomt. Charlie, en av grundarna, sitter i ena hörnet och ser ut att sitta i ett telefonmöte. Det är en stor soffgrupp i mitten framför en stor tv-skärm med en spelkonsol kopplad till den. På bordet står en skål med chips. Oj vad gott tänker hon och ser sig om. Runt om sofforna står några stora skrivbord i ett ganska nedsläckt rum. I andra hörnet från Charlie står ett pingisbord. Värst vad hårt dem jobbar här uppe, tänker hon. Hon letar efter rum 109. Det ligger runt hörnet från hissen. Det känns som att hon är helt fel ute, hon borde inte vara här, men hon kan lika gärna kolla och gå ner sen igen.

Hon öppnar dörren till rummet. Det är tänt där inne. Ett stort skrivbord står i mitten av rummet med en dator på sidan och pennor och papper fint uppradade bredvid. Det står två fåtöljer i ena hörnet och en barvagn. Hon måste gått in i fel rum. Hon vänder sig om och ser Tom i dörröppningen.

"Hej" säger han med sin mörka röst. "Oj, hej, jag såg dig inte" säger hon blygt. "Är det dig jag ska ha möte med?" frågar hon. "Ja, jag visste inte hur jag skulle få tag på dig annars. Du har inte svarat på mina sms." säger han och sätter sig bakom skrivbordet och pekar med handen mot stolen mittemot. Hon sätter sig ned och lägger sitt anteckningsblock i knät. "Nej, jag vet. Förlåt. Jag vill bara inte att någon ska veta om vad som hände. Jag vill inte att någon ska tro att jag fick detta nya uppdraget bara för att jag var med dig." Hon tittar ner i sitt block. Hon vågar inte titta på honom. "Nej, jag förstår, vi får vara försiktiga." svarar han. "Jag vill bara se till att du är okej. Det är inte godtagbart att du ignorerar mina sms sådär, jag trodde något var fel." tillägger han oroat. Hon ser att han bryr sig. "Det är bra med mig. Men var det inte lite fel ändå?" säger hon bekymrat. "Du är ju ändå min chef, jag vill inte bara vara en trofé du kan skryta om för de andra." tillägger hon. Han tittar ner i skrivbordet och knyter sina nävar. Han tittar ledsamt upp på henne igen. "Tror du jag skulle göra något sådant?" säger han med en besviken suck.

Hon sätter sig närmare bordet och lägger sina händer vid hans. "Jag vet inte. Jag känner inte dig. Jag vill inte ta risken att bli sårad, eller sparkad för den delen. Jag har knappt jobbat här en månad och jag har redan legat med chefen som dessutom gav mig en superfin väska." Han tar tag om hennes händer och håller dem hårt. "Jag skulle aldrig låta dig få sparken. Du är alldeles för värdefull." Hon rodnar lätt och kollar ner. "Titta på mig Sofie." Hon tittar in i hans vackra ögon. "Jag skulle aldrig visa upp dig som en trofé. Det som hänt de senaste veckorna har jag aldrig gjort innan. Det är helt nytt för mig så som jag känner för dig. Ända sedan jag mötte dig i hissen och på krogen och på klubben, har jag känt starkt för dig." Hon blir helt mållös. Han är så sårbar på något sätt. Hon vill bara hålla om honom och säga att allt kommer bli okej. "Du behöver inte säga något. Jag vill bara att du skulle veta. Så snälla, säg om jag sårat dig." "Du har inte sårat mig" svarar hon snabbt. "Jag vill bara inte att någon ska få reda på något." Han nickar. "Då ser vi till att det inte händer."