Skolan i Itronye

Kapitel Ett: Den hemliga skolan i Itronye -Gammal Men Redigerad-

Crystal satt ner på hennes säng. Ännu en trög dag hade gått förbi. Djupt in i hennes tankar flög det runt en fråga, varför har alla betett sig konstigt runt om henne på den senaste tiden? Elin har undvikit henne, och de hade faktiskt varit nära kompisar.
 Crystal suckade för sig själv. Vad finns det att göra? Lewin hade nyligen dumpat henne, och hade något sorts "gäng" som irriterade henne grovt. Allting gick åt skogen på proven, hon kunde inte koncentrera sig. Hon kanske bara inte passade in bland de andra.
Alla tankar for ut när det knackade på dörren.
-Kom in, suckade Crystal.
Hennes magiskt ljusa röst var inte där, den hade försvunnit ut i det vilda. Det var båda hennes föräldrar som stod i dörröppningen, det var ovanligt att båda att kom, de var oftast upptagna med arbetet. Crystal ställde sig upp. Båda föräldrarna såg nervösa ut, då var det något speciellt.

-Ja, ehmm... Jo, du är inskickad till en privatskola.. i norr, sade hennes mamma nervösare än Crystal någonsin hade hört henne.
Crystal lyfte på sitt ögonbryn.
-Privatskola? I norr? Varför? svarade Crystal frågande.
Hennes föräldrar delar en oroande blick med varandra.
-Vi har hört hur du haft det på de senaste veckorna, och vi vill inte att du ska må dåligt, svarade hennes pappa oroligt, det kändes som första gången de brydde sig.
-Du måste packa nödvändiga saker, du ska bo där, men under loven kommer du hem, lägger hennes mamma till.
Crystal ställer sig upp, redo att packa.
-Då packar jag väl..? svarar hon. Båda nickade, sedan gick dom ut och stängde dörren tyst.

Det här var nytt, det var inte varje dag föräldrarna stampade in i rummet och sa åt henne att packa för hon skulle till en privatskola.
Hur som helst ville hon ha nya kompisar, kanske till och med en kille? Allting kommer avslöjas där, inte nu.
Ivrigt packade hon sin väska med olika kläder, tandborste, hårborste, deodorant och annat nödvändigt. Det pirrar onödigt mycket i magen, ett pirr Crystal aldrig känt tidigare.
Efter en tio kom hennes pappa in i rummet.
-Crystal, jag kör dig dit. Ta med en påse eller två ifall du börjar må illa, säger han,  och sedan lämnar rummet med dörren öppen.
Dörren. Öppen.

i Skolan Ungefär Klockan 19:30

Äntligen framme, det gick ganska bra att åka, ett eller tre falska alarm.
Det var massa elever som rusade runt i korridorerna. Till hennes förvåning hade den ena och den andra svans och öron, som såg realistiska ut.
'Det är förmodligen fejk' mumlar hon tyst för sig själv.
De mötte en kvinna i någon av korridorerna, hon såg onaturligt spinkig ur för att vara så gammal. Det måste ha varit rektorn.
Crystals pappa och hon skakar hand, och börjar småprata. Själv var Crystal djupt inne i sina egna tankar, och lyssnade inte. Efter en stund av tänkande fick Crystal oväntat en kram av henne. Hon ryser, rektorn var iskall.

De gick runt en lång stund innan de kom till rektorns kontor, det kändes som 20 minuter, men de var egentligen tio. 
-Mrs Flake, sa rektorn.
-Crystal Moon, svarade Crystal, även fast hon visste att Mrs Flake visste vad hon hette.

Efter en kvart fick Crystal en nyckel som det stod 'Rum 273' på.
-Åh, förresten man delar pojke och flicka, lade Mrs Flake till innan hon stängde dörren till sitt kontor och lämnade  Crystal ensam medan hennes pappa gick iväg.
Crystal blev förvånad, kille och tjej? Hur skulle det funka..?

På väg till rummet såg hon massor av barn i olika åldrar. Det var högljutt och pep ljust i öronen. Tinnitus.
När hon äntligen var framme tog hon ett djupt andetag och låste upp dörren. Det var mycket 
mysigare än vad hon hade förväntat sig. Två bäddade sängar i olika nyanser av grå , två små, ljusa byråar, en medelstor spegel och en grå matta som passade till det gråblåa golvet.
På en av sängarna satt en kille, han såg ut att vara jämnårig. Hans mörka hår och gulbruna ögon påminde Crystal om en varg. 
-Hej.. Mitt namn är Crystal. Jag ska dela rum med dig, säger Crystal, vilket får henne låta hälften dum.
Men han verkade inte bry sig särskilt mycket.
-Trevligt. Mitt namn är Zero, svarar han. Hans röst är mörk, men mjuk.
Crystal började packa upp sina saker, men struntade att lägga ner pyjamasen i byrån.
Utan ett ord gick hon in på den lilla toaletten precis vid ingången och bytte om till ett ljusblått linne och vita tajts, som enligt henne själv passade bra på henne.
När hon kom ut hade Zero inte någon tröja på sig, men satt vänd mot väggen.
Crystal lät bli att titta, och fråga för den delen. Hon tjuvkikade lite men då hade han en sönderrivet t-shirt, som var alldeles för stort på sig.
-Vad har hänt? frågade hon, utan att tänka.
Han vände sig snabbt om och kollade ner på tröjan.
Crystal släppte ut sitt hår från hästsvansen som hon hade uppsatt i hennes blonda - nästan vita hår.
-Ehhh.. fråga inte, det är svårt att förstå, svarar han snabbt och sätter sig ner i sängen.
-Varför är du här? frågade Crystal, hon förstod nästan vad för sorts skola detta var.
Öron, svansar, sönderrivna tröjor och lila ögon. Vad kommer sedan?
-Hur många frågor har du? svarade han skämtsamt.
-Jo, jag är en formskiftare, jag kan bli en varg, sa han kort efter sin första mening.
Crystal kollar på skeptiskt, var det sant eller falskt?
-Hur ska jag tro på vad du säger? svarade hon lika skeptiskt som hennes blick var.
-Du blev skickad hit utan att du vet varför, eller hur? sa han. Crystal nickar förvirrat.
-Vi är här för att vi har speciella förmågor, som inte andra har, förklarade Zero.
Crystal nickade återigen,
-Vad är min förmåga?
Zero rycker kort på axlarna
-Det vet bara Mrs Flake, svarade han tillbaka sömnigt.
Zero släckte lampan på sin byrå och gjorde det bekvämt för honom i sängen, Crystal gjorde detsamma.
Hon låg vaken ett tag innan hon somnade. Allt var nytt.

Nästa morgon när Crystal vaknade låg Zero på golvet, med rivna byxor. Byxorna hade inte varit trasiga igår kväll, men så kom hon ihåg vad han berättat, han var en formskiftare.
Hon lät bli att väcka honom, han var säkert ingen morgonmänniska, och hon undviker helst att bli utskälld av en ny människa som hon väckt.

I Matsalen Ungefär Klockan 07.10

Zero och Crystal satt vid ett avlångt bord, nästan i mitten, men fortfarande inte.
Det stod vackra ljus på träborden, varje flamma såg olik ut, men fortfarande verkade det som om flammorna var likadana.
Zero hade berättat strax efter att han vaknat att han hade gått där i tre terminer, alltså ungefär ett och ett halvt år. Tänk om Crystal också måste gå där lika länge?
Det var fredag och skolan började kl 10:15, ganska schysst. Men det slog henne att lektionerna skulle vara annorlunda än de i vanliga skolorna, hon undrar tyst för sig själv ifall de skulle vara roligare eller tråkigare..

Yeey.. Första kapitlet klart! Hoppas ni gillar det och att ni kommer fortsätta att läsa. Det ska bli väldigt trevligt att resa genom Itronye tillsammans med Crystal, Zero och andra personer som kommer senare! Ha det trevligt :)

-

Hej, det här skriver jag flera månader efter att detta var publicerat, jag ville bara säga att jag redigerat detta och så, ha det trevligt :3