Crystals POV
Zero.. Han hade ett stort sår i magen och på nacken. Den vita snöleoparden tittade på hånfullt.
"Skada mig inte" sa jag när jag såg på leoparden.
Snöleoparden blev till en jämnårig tjej,
"Om ni ger oss Max!" asa hon hotfullt.
Jag tänkte.. Om vi gav dom Max skull dom vinna, men kriget skulle vara över.
"Fine, följ med mig" sa jag.
Var mitt val bra?
Vi lämnade Zero med några andra.
Vi gick längs korridoren till stentrappan.
Jag började sjunga, bara för att. De som följde efter mig ramlade men ställde sig kvickt upp.
När vi var nere knackade jag ungefär som Zero gjorde. Jag försökte i alla fall.
Dörren öppnades, flera elever stod redo att attackera.
Shit, var det här en militärskola? En del hade vapen. Varför hade inte några lärare märkt att.. ja det var ett krig i skolan?
"Släpp honom" sa jag, jag försökte låta bestämd.
En nickande elev gick fram och låste upp Max handbojor.
Max rusade fram till den vithåriga leopardtjejen.
Vi gick ut, jag ledde dom till Zero där dom hittade vägen till deras kamp själva.
"Hur mår du?" Frågade jag.
Zero såg på mig ynkligt, "Jag var svag, men jag måste slå skiten ur henne" sa han.
"Nej.. Förresten j-" avbröts jag.
"Du gav dom Max, jag vet. Ditt val är avgörande för framtiden.." sa han allvarligt.
Framtiden? Shit! Tänk om det här var dåligt, det är bara att vänta och se.
"Hjälp, någon?!" skrek jag, jag är tyvärr rätt så svag och skulle aldrig kunna stödja Zero själv.
Ingen kom.
"Crystal..." Sa han,
jag reagerade direkt.
Han tog tag i min haka och pussade mig, jag rodnade skit mycket. Jag kramade honom.
När vi hade kommit till Healing Hut fick Zero och massa andra elever vila.
Det hade lugnat ned sig med kriget, alla var trötta. Inga byggnader var skadade tur nog. Ingen hade nog blivit dödad..
Men vad skulle lärarna säga?
Jag stötte på Kei,
"En annan som behöver helas?" frågade han.
Jag nickade mot Zero.
Kei var rätt så liten, hans ögon var eldiga. Inte av ilska eller något, det var hans ögonfärg.
Kriget slutade, inte så mycket eller något. Det är ju bara studenter vid 12-18-års åldern ;) Men nu har kriget slutat och Crimson gänget ska hem.
Vi vinkade mot Crimson gänget som åkte hem på sin isbåt. Var det här allt? När Zero sa krig trodde jag att det skulle bli tredje världskriget, nej usch vad hemskt!
Hur kunde inte en enda lärare märka oss?
"Du Zero.." sa jag och vände mig om, där stod Kei, inte Zero.
"Va?" sa han, "Jag heter ju Kei".
"Förlåt fel person. Men vet du varför inga lärare märkte oss?"
frågade jag.
Kei blev förvånad, han kanske kom på att vi krigade... i skolan.
"Jag har faktiskt ingen aning. Fråga Jade" sa han.
KAMU SEDANG MEMBACA
Skolan i Itronye
Fantasi(Det här är en väldigt gammal bok, men den håller på att bli redigerad) I den här bokserien följer vi sextonåriga Crystal. Crystal går igenom allting från glädje till tårar under tiden i den nya skolan hon blev skickad till i norr om Itronye, men Cr...
