Skolan i Itronye

Kapitel Fyra: Tjejer -Gammal, men Redigerad-

Zeros Perspektiv

   Det hade gått en dag sedan jag kramade Crystal. Tanken av oss två som ett par gjorde mig varm och gav mig fjärilar i magen. 

Jag var på väg till biblioteket i skolan, för att ta reda på mer om sirener. Det tog tid att leta, men så småningom hittade jag det jag letat efter, böcker om sirener. De flesta böckerna var tunna och hade slitna ryggar som var utav en marinblå färg.
   Jag plockade på mig några böcker, kanske tre stycken. Namnen på dem var nästan likadana, som 'Fångad av en Siren' och 'Sirenernas Hämnd'. Inte en enda bok jag hittade handlade om sirenernas krafter, utan det var mer utav sagor med sirener i.
   -Vad kan jag hitta en bok om sirener, mumlade jag tyst nog att jag nästan inte hörde mig själv. Jag lät mina ögon söka efter den rätta boken, men ingenting var rätt.
   -Söker du efter något? frågade en raspig röst.
  Jag hoppade till utav förvåning, och såg tillslut att det bara var bibliotekarien som pratat. Mitt ansikte brände till av förlägenhet. Bibliotekarien var en liten och ganska rund man, en gammal man. Det fanns rykten om att han var flera hundra år gammal, fast rykten är rykten. 
   -Ja, finns det någon bok om sirenernas krafter? Jag hittar bara några sagor om dem, svarade jag tillslut. Bibliotekarien nickade medan han drog sin hand genom sitt skägg.
   -Jarå, vänta bara så tar jag fram den, log bibliotekarien. Vad var det han hette, nu igen?
  Bibliotekarien lyfte sin hand, och inte mindre än en sekund senare flög en tjock bok ner i hans hand. Jag tappade fokus medan jag såg på imponerat, men väcktes av bibliotekariens raspiga röst.
   -Här har du, sa han och gav mig den tjocka boken. Ryggen var turkos-grå, och det stod tydligt bokens namn med snirkliga bokstäver på den. Mystiska Väsen: Sirener, det var bokens namn.

"Sirener är både kraftfulla och farliga, men det som lockar andra till den är dess skönhet. Det är inte bara skönheten som lockar, utan även deras sång. Allt de sjunger kommer ut som härliga toner i andras öron, men är egentligen en dödsfälla.
   Det finns olika sorters sirener, som till exempel sjöjungfru-typen, då de får fena och gälar när de är i vatten. Sjöjungfrus-sirener lockar sina byten till vattnet med sin skönhet i utseende och sång, och dränker sitt byte när de kommer tillräckligt nära."

   Det räckte för mig; Dränka sina offer? Nej, tack. Crystal var inte i närheten av hur boken beskrev sirener, hon var för vänlig och omtänksam. Mina tankar om sirener och Crystal bröts när någon petade på min axel. Förvirrat vände jag mig och och såg en jämnårig tjej, som dessutom var ganska söt.
   -Ursäkta, vet du vart det finns böcker om växter? frågade hon tyst. Hon log sött mot mig medan jag ställde mig upp.
   -Visst, kom med mig, sa jag som svar. Snabbt stängde jag boken om sirener och tog den under armen medan jag började gå.
   -Jag heter Jade, sa tjejen plötsligt. Då log jag och svarade;
   -Och jag heter Zero.
   Det tog inte lång tid förrän vi hittade till avdelningen om växter. Vägen var enkel för mig, eftersom jag många gånger blivit tvingad att gå dit.
   -Jag bor i rum 418, sa Jade, och till min förvåning flinade. Hon blinkade med ena ögat medan jag vände mig om för att gå tillbaka till mitt rum. 
  Wow, en dejt.

   Jag låste upp dörren, utan att tänka på att Crystal kanske bytte om. Som tur var gjorde hon inte det, utan hon låg på golvet. Och sov.
   -Crystal, vakna, sa jag högt. Hon vaknade inte.
  Jag fiskade upp min mobil ur min bakficka och satte igång det mest irriterande ljudet som existerat, ett alarm. Det tjöt länge, och högt, nog för att få Crystal vaken. Hon såg runt yrvaket, och till sist märkte hon mig. Då ställde hon sig snabbt upp.
   -Hur länge har du varit här? frågar hon snabbt.
   -Så länge som alarmet tjutit, svarade jag med ett brett flin. Aja, vad gjorde du ens?
   -Läxor, sa Crystal. Hon gick fram till spegeln och kolla in sig själv. Hennes platinum-blonda hår var rufsigt och hennes maskara utsmetad.
   Både jag och Crystal stirrade på det öppna fönstret när vackra toner av en harpa trängde sig in i våra öron. Vi gick fram till fönstret och blickade ut, det var en kille, något år äldre än oss, som spelade på en majestätisk harpa. Innan han skulle kunna märka oss gick vi bort ifrån fönstret. Den vackra som harp-killen spelade påminde mig om Jade, som jag skulle träffa.
   -Jag ska ut en stund, men du kan väl läsa den här? sa jag och visade upp boken om sirener.
   -Du hittade den! utbrast Crystal glatt medan hon ryckte den ur mina händer.
   -Jag hittar allt, flinade jag som svar. Vi ses senare, eller hur?
  Crystal gav inget svar, utan satt redan som fast i boken. Dörren var olåst, och jag lämnade mitt rum för att bege mig till rum 418.

   Jag tvekade en sekund. Crystal och jag var inget officiellt par, så det skulle väl inte skada om jag träffade någon annan? Helt utom mina tankar knackade jag på dörren. Nu fanns det ingen återvändo.
  Dörren öppnades, och Jade var den som öppnade. Hennes gyllenbruna hår var nyligen borstat, och hennes lövgröna och stack ut, på ett bra sätt. Hon flinade självsäkert.
   -Kom in, du kom precis i tid.
  Jag gjorde som hon sa och klev in i rummet. Det var i princip likadant som mitt, bara lite annorlunda. Fler växter, otroligt många växter,
   -Vi skulle precis börja, sa Jade när hon stängt dörren efter oss.
   -Vilka är vi? frågade jag osäkert, eftersom ingen annan var i rummet.
   -Naturandarna! utbrast hon. Det är dags för våran ceremoni! Vi ska offra.
  Jag kollade på Jade osäkert. Hennes sköna sida var som borta nu. Offra? Nej tack.

Jag hade återigen inga idéer men jag lyckades skriva detta kapitel ;)

I samarbete med @Demigod321


Yay jag har börjat redigera böckerna igen, gj till mig
men seriöst boken är skit innan jag redigerar. förlåt för mitt gamla skit ;(