Kapitel Åtta: Ursäkten Godtages Inte

149 8 4
                                    

Zeros POV

Jag var så dum, att säga ja till en annan tjej när jag redan skulle gå med Crystal. Jag måste säga förlåt. Hur ska jag säga detta till Storm? Aghh! Det finns för många snygga tjejer här, hur ska jag ta mig till? Eller är det bara jag som är en idiot som säger ja till alla snygga tjejer som kommer till mig?

Hoppas Crystal kommer godta min ursäkt.


Det var lunch nu, snart skulle väll Crystal komma också. Jag satt vid bordet där vi alltid satt förut.


Jag såg henne, det vitblonda tjejen jag gillar.

Crystal satte sig ned vid bordet där de populära ungarna satt. Hon skrattade, utan mig.


Efter en stund av stirrande hördes en klingande ljud.

Alla tittade mot hållet där ljudet kom ifrån, ljudet kom från Mrs.Flakes sked och glas.


"Jag ber om allas uppmärksamhet" sa hon högt och tydligt.

Alla tystnade,

"Jag har ett straff mot er alla eftersom att ni bråkade med våran skolgranne Crimson skolan".


Åh nej, vad skulle det vara för straff? Femtio mer läxor ön vanligt?


"Ni alla vet att balen kommer inom kort tid, och därför har jag bjudit in Crimson skolan till balen, ni ska komma överens och få slut på allt tjafs!" sa hon strängt.

Alla började vråla, stampa, skrika och mer.


Jag satt tyst, nu skulle Crimsonarna komma över.. igen. Jag undrade hur det skulle gå, vi var typ nyss i krig med dom.


Jag kände blickar mot mig, jag kollade mot Crystals håll.

Alla hennes nya vänner satt och blängde på mig, inklusive Crystal.


Jag vinkade. Så himla idiotisk kan man vara, i alla fall jag. Alla vände sig om och återgick till sitt prat.


Crystals POV


Han vinkade, och det var det bästa han kunde efter att ha gjort allt mot mig. Vi återgick till vårt prat.


"Shit! Crimsonarna ska komma över" sa Måns i panik.


"Lugna dig, om dom går för långt får dom smaka på lite eld" sa Harry lugnt.


Kitty armbågade mig försiktigt, "Han tittar på dig igen" sa hon och nickade mot Zero.


Allt jag ville var att slå Zero, men ändå inte. Känslan jag hade i magen gick inte att beskriva.

Han var och är en idiot.


"Gå till henne" skrek jag så att han kunde höra.

Skolan i ItronyeDonde viven las historias. Descúbrelo ahora