He's my badboy

Del 1

Jag vaknade med ett ryck av den plingade signalen från min mobil, jag tryckte på znooze och la huvudet på den vita kudden igen. Jag vill verkligen inte gå upp. Idag är det sista dagen i Sverige. Flyttlådorna är rean framme i Indiana till husen jag och min mamma ska bo i nu är det bara vi som saknas. Jag hör att mamma är på nedervåningen och fixar med någonting säkert passen eller något. Jag tänder den ensamma lampan som står kvar i mitt rum, typ den enda saken jag har kvar i Sverige, allt annat står i en annan världsdel, känns ju lite konstigt. Jag tar kraft och reser mig upp så jag sitter på kanten av sängen och mina fötter nuddar snabbt golvet och en kall rysning far igenom min kropp. Försiktigt går jag ut ur rummet och in på badrummet. Går på toaletten och tvättar sedan händerna. Sen sköljer jag av ansiktet med kallt vatten och med hopp om att jag ska vakna till lite bättre, jag sträcker ut min hand mot den marinblåa handduken som hänger på värme element precis brevid. Jag går tillbaka till mitt rum och tar av mig min pyjamas och så sätter på mig en grå stickad tröja ett par lite slitna jeans shorts och en guldklocka. Mitt hår är naturligt platt så jag lockar några lösa lockar och sminkar mig naturligt. Med lite BB cream, puder och mascara jag lägger även en liten vinge me eyeliner sen ett nude läppstift.
"Gumman, är du färdig? Frukosten är klar." "Ja, jag kommer snart mamma." Jag packar ner det sista sminket i min resväska som jag ska ha med mig på flyget. Jag tittar igenom mitt rum en sista gång för att vara säker på att jag inte glömt något men nej det har jag inte. Innan jag går ner med min resväska stänger jag dörren. Vid köksbordet sitter mamma och redan och väntar på mig med dukat bord. Hon har verkligen ansträngt sig för att allt ska bli så bra som möjligt idag. "Godmorgon älskling, har du sovit gott?" Undrar mamma "Ja, har du? " svarar jag medan jag brer en macka med smör. Jag ser att hon nickar, och fortsätter sedan "taxin kommer och hämtar oss om en tre kvart ungefär så har du packat och klart allting nu?" Jag ger bara ett "ja" till svar.

Vi har precis låst dörren till huset och nu väntar vi på en taxi som skulle varigt här för 17 minuter sedan så mamma börjar bli orolig att vi ska missa flyget även om vi är i god tid.
Det surrar till i fickan, jag tar upp mobilen och har fått ett sms från min bästavän Emelie. Gud vad jag kommer sakna henne. Mamma knuffar till mig lite på armen så att jag är på väg att tappa min mobil och säger "gumman, nu åker vi till USA" jag tittar upp och ser den vita taxin, jag börjar gå mot taxidörren och i samma sekund som vi hoppar in ber taxichauffören om ursäkt för att han kommit för sent.
Vi slipper betala så mycket som vi egentligen ska bara för att han kom sent, det var ju lite bra iallafall. När vi kommit om på flygplatsen letar vi upp rätt gate och går igenom säkerhets koll efter säkerhetskoll. Äntligen är vi klara och har lämnat in väskorna. Vi har tydligen 1/2 timme inan flyget går. "Ska vi ta något på starbucks" frågar mamma och tittar mot starbucks. Ärligt talat så har jag aldrig varigt på starbuks men alla säger ju att det ska vara så gott så varför inte pröva? "Ja varför inte?" svarar jag. "Det är vääääldigt låg kö ska vi ver-" hon hinner inte längre inan jag avbryter "jo mamma kom igen vi hinner, nu har jag faktiskt redan valt vad jag ska ha och allt" ja, ja allt för dig min prinsessa" skämtar mamma och skrattar till lite. Det gick faktiskt snabbare i kön en vad vi trodde så just nu sitter vi bara och pratar om hur det kommer bli i USA. Jag och mamma har kommit mycket närmare varan sedan händelsen i vintras. Ett tag efter händelsen var jag väldigt ledsen men framför allt rädd för mamma som hade gått in i depression. Som tur är fick hon hjälp så nu mår hon faktiskt väldigt bra. Det är på grund av den inte så lilla händelsen vi vill försöka glömma allt och börja på nytt, i USA. Jag ser ett gäng killar runt 17 som mig ungefär kanske nåt år äldre gå och ställa sig i kön för att beställa. Jag stoppar in sugröret i munnen igen och suger ut det sista ur min mugg. Tänkte spara den så jag kan ha vatten i den på flyget. "Tack för drickan, den var verkligen jätte go, hur va din" undrar jag för att säga något, det är något jag är dålig på jag kan inte vara tyst för länge jag måste säga något emellanåt spelar inte så stor roll vad bara nått. Men många säger att det är bra för då har jag lätt att få nya vänner. Vet inte hur det blir lättare men ja. "Jo, den var väll god lite mycket grädde bara" mamma skrattar till när hon ser att jag tittar in killarna som nyss satt sig bredvid oss. Jag vänder mig mot mamma och undrar vad hon skrattade åt. Hon ser min frågande blick och frågar "vem såg bäst ut?" Jag skrattar till och tittar på mamma och sedan killarna. Jag nickar mot en kille så de inte ska märka att vi sitter och har en disskution om de. Han har iallafall brunt hår och gröna ögon ser det ut som, man kan skymta hans sixpack genom en vit T-shirt. "Tyckte inte jag jag tycker han i blont hår med en grön långärmad tröja" jag skakar på huvudet för att visa att det är fel. På detta sättet älskar jag mamma vi kan prata om allt verkligen allt.
"NI SOM SKA PÅ PLAN NR 28 SOM GÅR TILL USA, INDIANA MÅSTE NU STÅ I KÖN TILL FLYGET" ropar en kvinnlig röst upp i högtalaren. Jag och mamma tittar på varandra med snabba blickar innan vi reser oss upp för att börja springa "hinner vi?" "Om vi skyndar oss!" Ger mamma till svarar.
Längs bort skymtar jag en skylt där det står INDIANA med stora bokstäver "mamma där är det!" "Tack o lov gumman, jag trodde aldrig vi skulle hitta."
Vi står sist i kön och det verkar inte som om någon anan ska ställa sig nu. Kön börjar röra på sig, vi visar upp våra biljetter och börjar gå mot flygplans porten. Jag har plats nr 12 och mamma nr 13 precis jämte. Platsen jag har är längst in till ett fönster jag älskar att sitta vid fönstren och titta ut när man lyfter. Där jag har suttit varannan gång, när jag tänker så blir jag riktigt ledsen, varför lät jag inte han sitta här varje gång? Han ville ju det mer en mig? En lätt tår faller ner från min kind men jag torkar snabbt bort den. Mamma kramar om mig och viskar i mitt öra "allt kommer bli bra" men jag är inte så säker på det. Jag tar upp min mobil och sätter den på flygläge. Efter som jag nu inte har nåt internet går jag in på bilder och scrollar igenom plötsligt stannar min tumme på ett kort av mig och Emelie för nått år sedan när vi var på övernattning med klassen. Nu åker jag verkligen ifrån mitt allt. Nån flygkvinna visar säker hetsvästarna men det vet jag redan för vi flög så mycket vår familj. Jävla bil jävel tänker jag för mig själv medan jag pressar tillbaka en tår.
Efter typ en halvtimmes prat från flyget lyfter vi äntligen.

Detta är förstagången jag skriver så i början är det kanske lite tråkigt, det blir bättre. Men tack till er som läser :):)