Sanning (hov1)

fem

Sökandes efter Lucas och hans flashiga bil går jag över skolgården med Simone hack i häl. Hon har ganska många frågor efter mattelektionen. Jag svarar minimalt. Hans bil dyker upp bakom ett hörn och jag slår ner blicken i marken. Kan låtsas att jag glömt att han skulle köra mig så jag inte skämmer ut mig ifall kan skojade.

"Men hallå? Vadå är ni ihop eller inte?" tjatar hon. Hon brukar inte vara såhär jobbig så jag vet inte vad som händer. Fast jag kan förstå henne till en viss del. "Mira svara annars frågar jag bara Ludwig och får hans förklaring och version." Jag vänder mig om.

"Det är för att lura mamma och pappa, och hans föräldrar. De har tjatat på oss sedan festen med kyssen och de behöver bara få veta att det inte hade varit så kul som de tror ifall vi skulle vara ihop." Hon ser misstroende på mig.

"Så du är inte det minsta intresserad utav honom?" Inte det minsta kanske inte stämmer totalt, eller glöm det. Jag är inte det minsta intresserad av honom och svarar på hennes fråga med en instämmande nickning.

"Inte det minsta." konstaterar jag och ger ser hur Simone vinkar mot, vem jag antar är, Lucas bakom mig. Jag chockas en sekund senare av två armarna kring min midja, ett huvud mot min axel och en puss mot halsen.

"Då ska jag lämna kärleksparet för sig själva." Jag följer henne med blicken vänder mig sedan om.

"Inga mammor och inga pappor i närheten. Varför spelar du nu?" Han flinar och tar min hand för att dra med mig mot bilen som står på tomgång längs trottoaren en bit bort. Att det blivit en smärre trafikstockning av hans plötsliga stopp verkar inte vara något som stör honom.

"Jag, vi, behöver träna på det här. Har inte haft tjej på flera år. Inte för en längre period iallafall. Kanske två nätter i rad men det är i få undantag." Jag tar hans utsträckta hand och kliver in i bilen efter att han öppnat passagerardörren för mig.

Ett tungt beat med vad som låter som en ganska komplicerad produktion bakom spelas svagt från högtalarsystemet och jag kollar mig runt i sen ljust skinninredda bilen. Mörka trädetaljer pryder instrumentbrädan som är polerad blank.

Dörren stängs lätt bakom mig och efter att antal sekunder så har Lucas rundat bilens motorhuv och hoppas in på sin sida. Han drar runt ratten några varv och bilen bakom får i panik styra bort för att inte bli helt sönderbackad. "Säkerhetsbältet." mumlar han och jag trycks bakåt i sätet av accelerationen som inte saktar av förrän vi kört om resten av bilarna.

"Det säger du?" Jag drar säkerhetsbältet över bröstkorgen och knäpper det i sidan. Inga risker här inte. Han har vänster hand på ratten och lutar sig med högra armbågen mot skinnet på mittkonsolen mellan oss, hans hoodie-ärm snuddar vid min. Han drar ihop ögonbrynen när en bil inte väjer undan efter att han tutat och får istället köra om.

"Vad tycker du?" Han höjer höger arm och broder upp volymen på stereon så man hör mer tydligt. Jag har svårt att placera genren, det mesta hade passat till det här. "Axel har proddat det för mig." Han låter en smula stolt över det han berättar. Har axel producerat ett beat åt honom?

"Åt dig? Ska du bli artist nu helt plötsligt? Som pappsen?" Han tvingar ner ett leende och kollar snabbt på mig med ett flin hintandes. Jag kollar ut genom rutan på min högra sida och drar nästan omedvetet med naglarna längs sätets textur.

"Säger du som ber mamma om massa hjälp med att bli modell? Inte för att du inte hade passat som det," Det är ju skönt att höra iallafall. "men du måste förstå att vi båda är nepotismbebisar så in i helvete." Fan vad jag hatar det ordet, nepotism. Folk ska alltid tro att jag fått allt serverat, men jag har bara fått nästan allt serverat.

"Så du påstår att med lite hjälp och lite rapp så kan du bli som din pappa?" Han nickar. "Kan du rappa då?"

"Det lär jag mig på vägen, jag är snygg så det löser sig." Ett svagt skratt rullar av tungan. "Du ser ju hur det gick för Hov1. Var de särskilt duktiga i början?" Han är tyst en sekund för att låta sin retoriska fråga nå sin fulla verkan. "Nej det var de inte. Gick det bra för de till slut?"

"Ja."

"Så fort puberteten hade gjort klart sitt så var de set for life." Det låter väll rimligt ändå, skönt för Lucas med det självförtroendet att han kan klara allt genom att vara snygg. Fast så tänker väll en modell också egentligen så jag kanske inte ska prata allt för mycket.

"Lycka till." Han nickar tackande och drar din fria hand genom håret. Vi börjar närma oss min gata.

"Detsamma, hoppas du gör många nakenfotograferingar som modell." Den här killen chillar aldrig.

"Som din mamma?" Han vänder tvärt huvudet mot mig med vidöppen mun, chockad. "Du tror inte jag har sett life-size bilden som sitter i deras walk in?" 10-åriga jag var traumatiserad av bilden där Alma poserar med ena armen för brösten och andra handen, ganska slarvigt, täckandes nedre delar. Inte det jag tänkte skulle möta mig när jag gömde mig i deras walk in-closet när vi lekte kurragömma.

"Sluta! Över gränsen." Flinet är borta sedan länge nu. "Du tror jag är stolt över den delen av henne eller?"

Jag kan inte låta bli att skratta. Jag verkar ha hittat hans perfekta knapp att trycka på, hans mammas tidigare liv. Jag tror dock inte hon skäms för det på samma sätt. När de bilderna nådde ytan igen så hade nog varenda kille i vår årskurs, när vi gick i typ första ring, de bilderna sparade.

"Tack för skjutsen."

Precis utanför min port är vi nu parkerade och två knappa meter bort står pappa med Wiwis koppel ryckades i handen. Får jag gissa så ska han bara ta en cigg innan han går in efter en medelmåttig promenad.

"Varsågod." ler Lucas och höjer handen för att vinka mot pappa som fått syn på oss genom de tonade rutorna. "Följ mig bara." mumlar han utan att riktigt röra på läpparna och har snabbt handen han vinkat med vid min nacke och jag faller fort in i hans påbörjade tanke.

Hans andra hand hamnar vid min kind och med läpparna mot mina lutar han sig ytterligare fram för att göra oss mer synliga för pappa. Perfekt!

Fast det är väl hela meningen med det här, att han ska se.

Med ett smack drar sig Lucas ifrån och pappa står flinande utanför porten. "Hejdå." viskar han och lutar sig över mitt knä för att öppna min dörr. Jag lägger handen på hans axel och låter den glida ner över hans arm i takt med att jag lämnar bilen och tar en sista blick bakåt innan jag slår igen dörren lite för hårt för att Lucas ska uppskatta det.

"Du har lite." säger pappa och gestikulerar med fingret kring munnen. "Läppstift." Jag följer honom mot hissen där jag börjar torka mig kring munnen i spegeln, pinsamt.

"Du har lite." Jag gör det samma och drar med fingret över huden kring munnen. "Skägg." Pappa suckar och puttar till mig. Det är inte skägg kanske men stubben är hemsk nog.

Lucas bara kysste mig?
Och ännu värre; det kändes rätt.

-

tanken va ett kort kapitel men de slutade på 1200🤗🤗

tagga till

rösta för i helvete🙏🙏🙏