När Clea vaknar på en mörk plats är det början på ett omvälvande uppvaknande.
Chockerna avlöser varandra då hon tydligen varit död i nästan hundra år.
Det är inte lätt att anpassa sig till en vilt främmande värld, även om hon har en högst oväntad...
Huset de tilldelades liknade de andra ljusa husen i området. Det fanns fyra sovrum, men Jace valde att bo med henne i ett av dem. Med tanke på att de än en gång befann sig i en främmande miljö kändes det tryggt att ha Jace nära.
Sevrin var ivrig att får börja, så Clea fick sällskap av Jace till det de kallade för bygdegården. Sevrin visade dem till ett rum som närmast liknade ett förhörsrum. ”Du behöver inte känna dig nervös. Vi gör allt på dina villkor och Jace är med oss i rummet hela tiden”, sa Sevrin medan han gjorde en gest mot en av stolarna vid bordet. Jace satte sig på en stol vid väggen.
Clea satte sig vid bordet medan blicken svepte över en ställning med en kamera på. Sevrin justerade något på kameran innan han satte sig mitt emot henne. ”För att inte du personligen ska behöva berätta din historia om och om igen så tänkte vi filma en intervju med dig. Filmen kommer att bli vårt främsta vapen i vår kamp mot Gencentret. En film kan vi göra kopior på och sända till de som behöver se den utan att utsätta dig för något. Kom ihåg att vi gör det här på dina villkor. Vill du ändra eller ta bort något ur filmen så är det bara att säga till. Om du vill får du granska filmen och godkänna den innan vi använder den. Känner du dig okej med det?” Clea nickade. Sevrin gav henne en nick innan han vände sig till kameran för att börja filma.
”Ska vi börja med att du får presentera dig?” ”Jag heter Clea Mayfield.” ”Du vaknade alltså i en av Gencentrets anläggningar?” ”Ja.” ”Minns du hur du dog?”
Det var till en början standardfrågor om hennes bakgrund, när hon dog och var hon vaknat. Det dröjde dock inte länge innan frågorna blev mer personliga.
”Hade du valt att återkomma till livet om du fått välja?” Clea satt tyst för ett ögonblick då hon inte riktigt tänkt på det än. Sedan nickade hon. ”Det hade jag nog. Jag är bara tjugotre, vilket känns lite ungt för att avsluta livet. Jag var inte direkt beredd på det.” ”Hade du gått med på att ge äggceller om du blivit frågad?” Clea höll sig från att snegla på Jace. Hon ville vara helt ärlig och inte färga sina svar efter vad som lät bra.
”Det hade jag, men jag hade föredragit att bli frågad.” ”Hur hade allt skett om du själv fått välja?” ”Hade Gencentret väckt alla de kunde till liv som låg i kryosömn hade de automatiskt ökat jordens befolkning och flera hade säkert gått med på att donera celler när de fått veta hur världen såg ut. Att begå gravplundring och lägga sig i utan diskussion är skamligt. Världen kan repa sig själv utan att man styr den med järnhand.” Ett leende svepte över Sevrins ansikte. ”Är det något mer du tycker att Gencentret tagit sig friheter med?” ”De valde att göra om mitt utseende för att passa deras behov. Jag ser det som ett starkt tecken på bristande respekt. Mitt utseende påverkar inte något, annat än att det berövar mig rätten till min egen identitet.”
Det kändes som att något inom henne vaknade till liv under intervjun. Att få berätta och minnas allt på nytt gav henne nytt perspektiv. Det gav henne även möjligheten att analysera sig själv och sätta ord på sina tankar och känslor. Allt blev verkligare och tydligare medan känslan av att ha vaknat i en märklig dröm tunnades ut och försvann.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
