Mitt nya liv

kapitel 2

Väckarklockan ringer vid tjugo över sju. Jag stänger av den och ligger kvar i tio minuter tills klockan ringer igen. Jag går ner till köket för att äta frukost. Jag plockar fram det jag vill ha, ställer på köksön och sätter mig på barstolen. Under frukosten var det tyst i hela huset, har nästan aldrig suttit ensam och ätit frukost. Antingen satt mamma med mig ibland och de gångerna hon inte gjorde det gjorde jag mig alltid i ordning först och träffade sedan mina kompisar och åt frukost tillsammans med dem. Nu var det nästan obehagligt tyst. Jag skyndade mig med att bli klar med frukosten för att kunna gå upp och sätta på lite musik i hörlurarna så att det inte skulle kännas så tyst. Jag börjar med att borsta tänderna och sminka mig lite lätt, inte för slappt men inte för fint heller. Vanligtvis brukar jag ta på mig kläderna efter att jag borstat tänderna, men varför jag inte gjorde så denna gången vet jag inte. Jag går till mitt rum och tar fram en plastpåse som jag sätter över huvudet när jag byter överdel för att det inte ska bli smink på kläderna. Jag tar på mig de svarta byxorna och halsbandet jag valde ut igår. Jag tar ut flätan, borstar igenom håret lite och tittar mig i helkroppsspegeln för att se hur jag ser ut. Jag är faktiskt väldigt nöjd med vad jag åstadkommit. Nu är det dessutom perfekt för att klä på sig och gå till skolan. Jag går ner och lämnar en lapp till mamma på köksön eftersom hon fortfarande sover och jag helst inte vill väcka henne.

När jag står i hallen för att klä på mig knackar det på dörren. Jag blir förvånad över att någon  ringer på såhär tidigt, framför allt för att vi inte känner någon än. Om inte det är något mamma inte berättat för mig. Som tur är har vi ingen hög ringklocka så mamma vaknar inte av knackningen Annars vet jag inte vilket liv det skulle bli. Jag öppnar dörren och där står en tjej, ingen jag känner igen, ungefär lika lång som mig, fast i och för sig har jag mina stövlar på mig nu som gör att jag blir lite längre och tjejen i dörröppningen har vanliga platta skor. Det är tyst ett  tag innan jag frågar vem hon är. Låter lite otrevligt, jag vet, men jag är tvungen att fråga.

Tjejen öppnar munnen och säger:

- Hej! Jag heter Signe. Jag hörde att det var en ny tjej som skulle börja i vår skola och dessutom i min klass. Jag såg dig och din mamma för några dagar sen när ni bar in möbler så jag antog att det borde vara du som är den nya tjejen. Välkommen hit förresten!

- Hej! Aha okej, ja det är jag. Jag heter Evelina. Ville du något speciellt? Jag tänkte gå till skolan nu för att komma lite i förväg, hörde jag mig själv säga.

Hoppas hon inte uppfattar det som att jag tycker hon är tråkig, för det är inte sant. Hon verkar vara en härlig tjej och väldigt pratglad,  vilket är precis vad jag behöver.

- Jag tänkte bara fråga om du vill ta sällskap till skolan. Jag har själv flyttat några gånger så jag vet hur det är att komma till en ny stad där man inte känner en enda person. Var bodde du innan? säger Signe.

- Det kan vi absolut göra! Det är första gången jag flyttar så allt är väldigt nytt men det är skönt att någon förstår hur det känns. Jag flyttade hit från Stockholm, säger jag.

Signe är verkligen en härlig person. Vi pratade om allt möjligt hela vägen till skolan. Även om jag bara känt henne i en dag, kändes det som om jag känt henne i hela mitt liv. Nervositeten jag kände innan i hallen hemma har släppt och det känns skönt att jag inte kommer själv till skolan. 

När jag kom in i skolan tillsammans med Signe tittade alla på mig, jag vet inte varför, men jag var tvungen att fråga henne. Det var dessutom precis detta jag ville undvika, alla blickar och all uppmärksamhet. Jag håller mig hellre i bakgrunden.

- Varför tittar alla på oss? viskar jag.

- Det är många som vet vem jag är och att jag kommer in i skolan tillsammans med en tjej ingen känner igen är väl en nyhet antar jag,  viskar Signe tillbaka.

Jag nickar men ger inget annat svar men ber henne att vi ska gå vidare. Jag berättar senare att jag inte gillar all uppmärksamhet. Där är Signe och jag olika, men det är väl inget som ska störa vår vänskap hoppas jag. Vi har lite tid innan första lektionen börjar så jag och Signe går till rektorn. Jag får mitt schema och ett skåp så jag kan hänga upp mina ytterkläder och förvara mina skolsaker. När jag kände mig redo började vi gå mot klassrummet i skulle vara i. Jag följde bara efter Signe eftersom det kommer ta några dagar att lära mig alla korridorer och klassrum som finns på skolan. Sedan insåg jag att vi var framme och jag började bli nervös, men som tur var fanns Signe där och lugnade ner mig. Vi kom in i klassrummet och jag presenterade mig för läraren. Som tur var, var ingen annan i klassen där än, förutom Signe då. Efter ett tag började det droppa in några personer i klassrummet. Jag kände deras blickar i nacken på mig men jag brydde mig inte. När alla som skulle vara i klassrummet var inne, började läraren göra sig beredd för att presentera mig för klassen. Jag kände mig så dum när jag stod däruppe, som ett litet barn som inte klarar av att presentera sig själv.

Hej på er! Jag har inte publicerat något på väldigt länge. Jag hittade ingen inspiration till vad jag skulle skriva för böcker och jag var inte nöjd med vad jag hade skrivit hittills så jag tog en paus. Idag kände jag igen att jag ville testa att skriva så jag tänkte börja med att uppdatera denna boken och skriva om den så att den blir mer som jag har tänkt mig.

Med vänlig hälsning/ Emilia