Mitt nya liv

kapitel 3

Efter att läraren presenterat mig inför hela klassen fick jag äntligen gå och sätta mig. De fem minuterna som jag stod där uppe bredvid läraren kändes som en evighet. Dessutom blev det inte bättre av att alla ögon var riktade mot mig. Signe hade sparat en plats åt mig, vilket jag är väldigt tacksam för. Lektionen börjar och tiden går hyfsat snabbt trots att historia inte är mitt favoritämne direkt. Två lektioner kvar och sen är det lunch. Skönt det för jag är så hungrig. Sen kan man väl tycka vad man vill om skolmaten. Ibland bra, ibland dåligt. Dagen går och Signe och jag går hem tillsammans i och med att vi bor så nära varandra. Nervositeten jag hade innan för att börja skolan har släppt ganska mycket nu eftersom jag träffat Signe. Jag känner mig mindre ensam och hoppas att det kan bli en tradition av att vi tar sällskap till och från skolan. Precis som jag gjorde med mina andra kompisar innan jag flyttade. 

Jag och Signe börjar närma oss våra hem. Vi har mestadels gått i tystnad hela vägen hem. Kanske för att varken jag eller Signe haft något att prata om direkt eller kanske för att jag har gått i mina egna tankar. Jag börjar inse att det är dags att träffa min mamma igen. Var kommer jag hitta henne? I soffan och dricker vin? Eller kanske sovandes i sängen? Hur som helst låter inget alternativ bra i mina öron. Vad kommer hon göra med sitt liv? Kommer hon skaffa ett nytt jobb och börja om från början eller kommer det fortsätta med drickandet och att sova om dagarna? Det är inget jag önskar för min egen mamma. Trots att vi haft det svårt och inte har en så jättebra relation till varandra är hon ändå min mamma och jag älskar henne. 

Jag hör en röst men vet inte om det var Signe eller någon annan som bara gick förbi, men det får mig ur mina egna tankar. Jag hör en röst igen och inser att det är Signe som säger hallå och viftar framför mina ögon. Jag tittar runt omkring mig och ser att vi är framme vid min dörr. 

 "Åh, förlåt! Jag är helt inne i mina egna tankar, säger jag."

"Ingen fara!" Säger Signe.

"Såå, jag antar att jag borde gå in och titta till min mamma. Jag hoppas att det kan bli lite av en tradition av att vi tar sällskap till och från skolan. Det har fått mig att känna mig mindre ensam och som att jag kommer passa in här", säger jag.

"Ja, det får du göra! Jag ska väl gå in jag med. Du kommer definitivt att passa in här och du kan se det som en tradition redan nu", säger Signe och blinkar med ena ögat. Vi säger hejdå och jag öppnar dörren, går in och kommer tillbaka till den verklighet bara jag vet om än så länge. Rädslan för att hitta mamma drickandes i soffan släpper när hon sitter vid köksön med datorn framför sig och tittar upp och ger mig ett varmt välkomnande hem med ett leende och en stor kram. Jag frågar henne varför hon är så glad och hon säger att hon har börjat söka jobb och ska på arbetsintervju på måndag för ett jobb som förläggare på ett bokförlag. Jag blir jätteglad för hennes skull och ger henne en stor kram. Att jag kommer gå i mammas fotspår har jag vetat ett bra tag nu. Böcker är en av de få saker jag och mamma har gemensamt. Så det kanske var bra att flytta trots allt. Både för min och mammas relation till varandra och för mammas skull. Därför måste jag få allt att fungera och just nu känns det inte så svårt med tanke på vilken bra första dag jag haft utanför mitt hus idag. 

Efter att ha pratat med mamma en stund går jag upp till övervåningen och tar fram alla mina läxböcker. Det är ju slutspurten nu innan vi slutar nian så det är ju mycket att göra. Jag har ju inte missat något eftersom jag läst exakt samma sak som alla andra i den klassen jag går i nu men jag hoppar ändå in mitt i deras projekt som de håller på med. En sak som är skönt är i alla fall att jag inte haft svårt för att plugga, om det inte gäller ämnen jag är mindre intresserad av, som typ historia. Jag pluggar men allt kanske inte riktigt sätter sig. Det viktigaste är ju dock att jag blir godkänd i alla ämnen. 

Klockan är nu halv fem och jag sätter igång med de läxor de andra redan har påbörjat. Efter några timmar, när jag är färdig med alla läxor, tittar jag på klockan som nu är åtta. Jag hör en smäll nerifrån och går ner för att titta vad mamma håller på med. Jag ser en siluett i köket och hittar mamma ståendes vid spisen. Hon har precis gjort färdigt pannkakor så jag sätter mig ner och vi äter tillsammans. Mamma måste vara på väldigt bra humör för att göra pannkakor. Tro mig, det händer nästan aldrig! Vi har det trevligt tillsammans och när klockan är halv nio bestämmer vi oss för att gå och lägga oss. Jag ger mamma en godnattkram och går upp till övervåningen för att göra mig iordning för att sova. Jag lägger mig i sängen, ställer klockan på 20 över 6, tar fram boken stolthet och fördom som jag läst så många gånger men aldrig kan få nog av. Till slut somnar jag och sover hela natten.

Väckarklockan ringer och jag vaknar med ett ryck. Jag tar bort boken från ansiktet som jag somnade med igår kväll och lägger den på nattduksbordet. Jag tar med mig rena underkläder och styr stegen mot badrummet. Som vanligt måste jag gå upp tidigare än många andra eftersom jag duschar på morgonen och har så tjockt hår. Förmodligen är jag inte den enda tjejen som går upp tidigt på morgonen. Kanske gör alla det och vissa killar också. Jag står framför spegeln och kommer på mig själv med att tycka illa om mig själv och min kropp. Det här med dessa skönhetsideal som finns i dagens samhälle är inte alltid så lätt att strunta i eftersom jag inte är den där idealtjejen och att ingen vill veta av mig. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv om och om igen. Efter en lång stund framför spegeln klär jag på mig de kläder jag valde ut lite hastigt igår innan jag gick och lade mig, tittar en sista gång i spegeln och säger till mig själv att det får duga. Jag skyndar mig nerför trappan och öppnar precis dörren och ser Signe komma gående mot mig. Vi gick en bit under tystnad innan Signe började prata om hennes familj. Jag fick reda att hon har en storebror och två yngre tvillingsystrar. Samuel, som är 17, samt Eleonora och Josefine som är 12 år. Jag lyssnar mestadels och nickar då och då. Vi är framme vid skolan så berätta om min familj för Signe, det får jag göra en annan gång. Vi kommer fram till våra skåp, som är precis bredvid varandra. Jag tar fram allt jag kan tänka mig behöva till första lektionen och låter dagen börja.