Mitt nya liv

kapitel 4

Andra dagen i den nya skolan flyter på hyfsat snabbt.  Vi har ett lyxigt schema eftersom vi slutar vid två på fredagar och det råkar vara just fredag idag. Det känns som att det har varit en väldigt kort skolvecka, men det är inte så konstigt eftersom jag enbart varit i skolan torsdag och fredag. Inför den sista lektionen, som är matte, står jag vid skåpet och tar fram pennfacket, läroboken och skrivhäftet. Jag stänger skåpet, vänder mig om för att se om Signe hänger med. Hon sluter upp vid min sida och jag tittar framåt igen. Det tar stopp och jag tappar alla mina saker på golvet. Jag undrar vad det är som hänt. Jag tittar upp och ser en ganska lång men väldigt snygg kille stå framför mig. Han tittar upp från sin mobil och våra blickar möts. Jag får en märklig känsla av den här killen, men samtidigt en så stark dragningskraft till honom. Jag dras ut ur mina tankar och böjer mig ner för att hjälpa honom plocka upp mina saker. Jag har förmodligen bara stått där som ett fån samtidigt som han böjt sig ner för att plocka upp det jag tappade vid krocken. Han mumlar något som jag tycker låter som förlåt. Jag säger att det är okej men det är något som får mig att smälta inombords när jag hörde hans röst första gången. Vi ställer oss upp och han ger mig mina saker. Våra händer rör vid varandra och jag känner den här dragningskraften igen, samtidigt som jag får den här märkliga känslan av att jag borde hålla mig borta från honom. Jag kan väl inte vara den enda som känner det, eller? Det känns som att tiden bara står still och det enda som hörs är hur våra hjärtan slår. Våra blickar möts igen och denna gången är det som att han verkligen ser mig för just den person jag är. Han ler men vårt ögonblick bryts av att Signe kommer fram till mig, drar i min arm och säger att vi måste gå om jag inte vill bli sen till lektionen. Killen säger förlåt igen och jag smälter återigen inombords. Killen slinker förbi mig och går snabbt iväg innan jag hinner fråga vad han heter. Jag försöker släppa det och går med Signe till lektionen. Hon försöker fråga vad det var som hände men just nu vill jag bara glömma det och fokusera på lektionen. Men ändå är det något som får mig att inte kunna sluta tänka på vem han är, varför jag fick den här märkliga känslan, men framför allt varför jag kände så stark dragningskraft till honom på bara den korta stunden. Det kändes som att tiden stod still och att ingen var är förutom han och jag.

Efter skolan följer jag med Signe hem eftersom det är fredag och eftersom jag redan är färdig med läxorna tills nästa vecka, känner jag att det är okej att roa mig lite. Jag ringer till mamma och meddelar att jag är hos en kompis och att jag kommer hem vid ungefär nio. Det är ju trots allt inte alls långt hem. Signe visar mig runt i huset och snart är hela hennes familj hemma. Jag känner mig lite avundsjuk på Signes familj. Hennes pappa har inte lämnat dem, hon är inte enda barnet, men framför allt verkar de vara en familj utan några bekymmer. Det är vad jag hade önskat mig. Det kommer dock aldrig hända eftersom varken jag eller mamma har kontakt med min pappa, plus att han verkar ha de mycket bättre utan oss i och med att han skaffat en ny familj. 

Klockan börjar närma sig halv åtta och det är dags att äta. Jag blir i princip totalt utfrågad av Signes föräldrar om vad jag gör på fritiden, vad jag vill bli i framtiden och så vidare. Till slut avbryter Signe förhöret. Jag tittar på henne tacksamt och hon ger ett leende som svar. Hennes föräldrar säger att det är glada över att Signe äntligen har träffat en kompis. Signes blick går från glad till nästan skräckslagen. Jag blir förvånad och förstår inte vad som händer. Har Signe ljugit för mig? Första skoldagen, när jag frågade varför alla tittade på oss, sade hon att många visste vem hon var och att det kanske är en nyhet att hon ses med en ny tjej. Jag och Signe lämnar matbordet och går upp till hennes rum. Jag tittar frågande på henne och hon förklarar allt. Att anledningen till varför de tittade på oss så mycket var för att hon för det mesta är en ensamvarg på grund av att ingen försökt bli kompis med henne och eftersom hon inte direkt vågat försöka heller. Jag förstår henne och ger henne en kram. "Jag skämdes för det och ville inte att du skulle tycka illa om mig, därför ljög jag", säger Signe. 

"Jag skulle aldrig kunna tycka illa om dig. Jag är inte arg för att du ljög heller. Jag är bara tacksam för att jag fick veta det nu", säger jag. Jag tittar på klockan och inser att det är dags för mig att gå hem nu. Vi går ner och jag säger hejdå till hennes trevliga familj, klär på mig mina ytterkläder, ger Signe en sista kram och börjar gå hemåt. Jag är hemma på mindre än två minuter. När jag kommit in frågar mamma hur jag har haft det och jag berättar allt som har hänt, allt förutom det som hände med den där killen i skolan. Jag säger att jag är trött och vill gå och lägga mig. Jag ger mamma en hastig kram och säger att jag älskar henne och går upp till mitt rum. 

Jag kunde inte sova alls mycket den natten. Jag fick en del konstiga men på något vis också bra  drömmar om den här killen. Bland annat tillbakablickar från gårdagen, men också om  framtiden. Det var som om jag drömde om det jag ville skulle hända. På ett sätt kändes det bra att ha sådana drömmar, men på ett sätt inte bra alls, bara konstigt. Det kändes som om det var menat att vi kanske skulle träffas igen, men det kändes också som att det skulle innebära problem om vi gjorde det. Jag vred och vände på mig mestadels hela natten och till slut tog jag upp boken för att slippa dessa drömmar. Men ändå kunde jag inte sluta tänka på varför jag kände sån dragningskraft till denna killen, vem han nu än är. Efter att jag läst ett bra tag lyckas jag äntligen somna.