Chapter twenty five: LET'S GO... TOGETHER.

308 4 4
                                    

Chapter twenty five: LET'S GO... TOGETHER.

"No way dad! I'm sorry, ayoko." Then I walked out of the room. I slammed the door para alam nilang galit talaga ko.

Tears are flowing from my eyes. Grabe, I can't imagine na kayang gawin sakin ng parents ko yun. Gagamitinb lang nila ako para masmapalaki yung negosyo nila? Grabe!

"Manong Danny, sa bahay po." I immediately went inside the car. And held my phone, I decided on calling Gio.

'KRING. KRING!'

"Fara?" Agad agad sinagot ni Gio yung phone on the second ring. "Hey... Best, are you crying?" He heard my sobs.

"Y... Yeah... B... Bes... Help." I said crying.

"Heyy, what happened? Where are you? Are you okay?"

"Bes... Si... Si dad at mom... Th... They want me to marry Drake." I heard himna parang nag-gasp.

"WHAT? WHERE ARE YOU? DO YOU WANT ME TO FETCH YOU?" He was shouting, I can visualize his face... FURIOUS AND RAGING.

"I'm on my way home. Nasa sasakyan na ko, nasa tapat na kami ng village." I heard a door opened.

"Sige, sige. I'll wait for you outside, 'kay?"

"'kay... Thanks best..." Then I ended the call.

"Maam, andito na ho tayo." Tumigil na yung sasakyan as parking space sa yard namin at lumabas na ko.

"Best!" Gio welcomed me with a bearhug. "Ayos ka lang ba?"

"I guess."

"Lika, dun tayo sa park." Then he dragged me.

"Teka, teka... Naka-uniform pa kaya ko oh?"

"Ayos lang yan." At nagtuloy tuloy lang siya sa paghatak sa kamay ko.

"Oh ayan, dito ka magmukmok. Isigaw mo lahat, andito lang ako."

"NAKAKAINISSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSSS! AYOKONG MATALI KASAMA ANG LALAKING DI KO NAMAN GUSTO! AYOKOOOOOOOOOOOOOOOOO!" It felt good shouting my feelings off. Grabe, I felt a bit relieved. Buti nalang andyan si Gio.

Umupo ako sa sahig at niyakap ang mga tuhad ko. Bumubuhos pa rin ang luha ko.

"Hey, tama na, wag ka na umiyak. Do you want me to talk to your dad?" He sounded really worried. Umiling nalang ako. "Don't worry, dito lang ako ha. Di kita iiwan best, kahit saan, di ako hihiwalay okay?"

"Talaga?"

"Oo naman, bestfriend kita eh, atsaka alam mo naman...

MAHAL KITA EH."

"Kung mahal mo ko...

ILAYO MO KO DITO...

LUMAYO TAYO...

MAGKASAMA...

DUN SA WALANG GUGULO SA ATIN...

YUNG TAYO LANG MAGKASAMA...

TAYO LANG DALAWA...

NAGMAMAHALAN." I saw his reaction, ofcourse he was surprised. But he just smiled...

"Pero Fara, we have responsibilities here."

"I don't mean forever. Weekend naman bukas eh." Ngumiti naman ako playfully.

"Ahh. Haha."

"Kala mo something? Hehe, ofcourse may responsibilities tayo dito no, layo lang tayo for the weekend. Okay?"

"Game ako dyan!" Sabi niya jumping, he looks so cute!

"Thank you!

I LOVE YOU!"

Miss AmnesiaTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon