Hemma är det kaos, det är flytt kartonger överallt och mamma är i stress. Milo är på ovanvåning och kollar så vi inte glömt nått. Flytt kartonger lyfts ut i flytt bilen och jag sitter vid köksbordet och väntar. "Leya kom och hjälp till här nu" säger mamma halvt stressad. Jag och Milo ska flytta till vårat gymnasium. Vi kan bo där så alla våra saker med oss.
En timme senare
Vi sitter i bilen påväg till det nya gymnasiet, bilen är full med saker och jag kan inte sluta le. Första gången på länge jag ler iallafall. Jag lyssnar på musik och stirrar ut genom fönstret. Mamma sitter och kör, brorsan bredvid försöker läsa kartan så vi inte kör fel. (Vi har kört fel 5 gånger nu) man kan ju säga att Milo inte är den bästa på att läsa kartor. Jag sitter bak i den fullproppade bilen och bara längtar efter att komma fram. Komma bort från allt förflutna, bort från allt dåligt. Det är som en nystart. Jag sitter och håller i bilden på pappa, Milo och mig. Det var det sista jag tog med innan vi satte oss i bilen, också det viktigaste! Gud vad jag saknar honom! Men trots allt hände det för 2 år sen. Jag kommer ihåg varje minut och sekund av det, det kändes som en kniv högg mig rakt i hjärtat. Jag vaknar upp från alla tankar när mamma plötsligt ropar "VI ÄR HÄR" jag knäpper upp bältet och öppnar dörren. Stället är stort!
YOU ARE READING
bara en rumskompis?
Romance16 åriga Leya lever med sin tvilling bror Milo och sin mamma Lizette, men var är pappan? Leya och Milo ska nu börja på ett gymnasium 3 timmar bort från deras mamma. Leya går linjen frisör och Milo går bygg. På skolan bor alla i rum men man behöver b...
