bara en rumskompis?

kapitel 4. dom vet...

Efter lunchen förut gick jag och Jack tillbaka till rummet, vi skulle tvätta några kläder som blivit smutsiga vid tvättstugan för det var våran tvätt tid idag. Min pyjamas låg bland tvätten så jag har inget att sova i nu... När tvätten är i tvättmaskinen går vi till rummet igen. Jag sätter mig vid sängen och Jack sätter sig bredvid mig, nära bredvid mig. Vi sitter axel mot axel och kollar på TikTok tillsammans. Jack går sedan in på Netflix och sätter på en serie jag aldrig sett förut. Jag börjar bli lite trött eftersom jag inte ätit nått så jag lägger mitt huvud på hans axel, tillslut känner jag hur jag sakta somnar.

När jag vaknar igen ligger jag i min säng med han T-shirt på sig... jag känner nått runt midjan och kollar bakom mig. Där ligger han, det gulligaste, snällast leendet jag sätt. "Var det skönt att sova?" Frågar han tyst. "Mhm:)" svarar jag bara. "Leya" oh shit, dehär slutar aldrig bra. "Mm" "Vill du prata om, du vet?" Han mjuka röst, jag döööör!!! Jag suckar och vänder mig om så vi ligger ansikte mot ansikte fortfarande i hans famn. "Jag vet att det är svårt men jag är otrolig på riktigt!, du äter inte, du grät inne på toan och vad jag hörde lät det som du skar dig" säger han med en snäll och mjuk röst. Jag är helt tyst, jag känner hur tårarna är påväg igen. Hur kan jag vara så känslig? Varför gråter jag? Varför är jag som en liten bebis?! Det går inte mer. Jag börjar gråta, jag gråter i hans famn. Han kramar mig hårt och håller om mig. "Det är ok, jag lovar jag är här" rösten!!! OMG!! Vi ligger där en lång stund och bara är helt tysta. Men en grej är fel dock. Jag vill kyssa honom, jag vill kyssa honom nu!

Jacks pov:
Hon ligger i min famn och gråter. Jag försöker hålla om henne och krama henne så gott det går. Men något är fel. Mina läppar är inte på hennes! Jag vill kyssa henne, kyssa henne nuu! Hon har slutat gråta men vi ligger fortfarande bara där, helt tysta.

Måndag:
07:00 går larmet. Jag vaknar men ligger kvar. Igår sköt jag och Jack ihop våra sängar så att den blir som en dubbelsäng. Han ligger bakom mig. Han håller om mig hårt, jag älskar det. Men vi måste gå upp och klä på oss.

När vi har klätt på oss och jag har sminkat mig går vi till frukosten. Jack kommer vilja att jag ska äta något men det vill inte jag. Jag är för tjock, för tjock för att äta. Med lugna steg närmar vi oss matsalen. Alla sitter och äter. Idag verkar det som att det är amerikanska pannkakor på menyn! Min favorit men jag ska dock inte äta nått. Vad är det man säger *ska man vara fin måste man lida pin* när Jack har tagit sin mat går vi och sätter oss vid Milo, Jonte, Julia och Ellen som sitter vid ett hörn. Jag sätter mig mitt emot Milo och Jack sitter mittemot Jonte. Ellen och Julia sitter mittemot varandra. "På riktigt Leya, du har inte ätit på skit länge. Du måste äta nånting!" Säger Milo med en hård röst. "CHILLA! jag äter sen!" Säger jag irriterat tillbaka. "Vi alla vet att det inte kommer hända Leya så ÄT" hans ord låter otroliga men också hårda. Jag sitter bara i tystnad och kollar ner i bordet. Alla dom andra kollar på mig och jag HATAR att bli utstirrad! "Leya.." Julias ord är snälla men och med rädsla i sig. "Nej vet du va, NEJ ok. Jag orkar inte mer ok! Det är min kropp och jag gör vad fan jag vill med den! Ellen och Julia ni kan inte säga ett piss för ni är redan smala och fina!! Jag är tjock och klumpig." Mina ögon fylls med tårar och jag börjar resa mig upp och springa, jag springer tillbaka till rummet. Jag går in på toan och tar fram rakbladet... jag förkänar inte att leva! Ingen gillar mig ändå.

Ljupare och ljupare, såren är stora och ljupa. FAN!!! jag hör röster som kommer närmare, bara det inte är...

Och där stog dom utanför, Jonte, Milo, Jack, Ellen och Julia. "Leya snälla vi vill bara prata. Skolan börjar om 40 min. Snälla kom ut" det är Milos ord. Jag drar över hoodien jag hade på mig och öppnar sakta dörren igen. Hela huvudet snurrar och jag kan knappt gå rakt. Alla står och stirrar när jag kommer ut och utan att säga nått sätter jag mig i min säng. Mina ögon är sprängröda och armen bränner som fan! Dom börjar prata men allt jag hör är mummel... långt, långt borta skriker dom och försöker få kontakt med mig, men jag kan inte höra något. Sen blev allt svart...

Jacks pov:
Jag ser hur hon faller ihop och snabbt som tusan springer jag fram till sängen och skakar henne. Hon vaknar inte.. dom andra börjar också försöka men ingenting funkar. Jag ber alla att hålla käften sen så säger jag åt Milo att hålla uppe henne. Jag tar försiktigt av hoodien och kollar på armen... vi alla stelnar till när vi ser armen. Den är helt blodig och sårig.