Kap 6. Solnedgången är som terapi

7 0 0
                                    

Jag vill bara börja detta kapitel med att säga förlåt! Jag har inte lagt upp på 2 månader. Jag har haft saker i skolan och sen bytte jag telefon och blev utloggad men jag ska verkligen försöka bli bättre på att uppdatera! Vi får se hur mycket som kommer i veckan eftersom det är jul snart men jag ska absolut försöka. Betygen är satta och sista veckan i skola gör vi inte så mycket så jag kommer ha mer tid men jag måste också köpa massor av julklappar. Aja nu ska jag vara tyst och kapitlet kan börja!!
_______________________________
______________________
____________
Leyas pov:
Tankarna bara susar genom huvudet, allt snurrar och det känns som jag kollapsar vilken sekund som helst. Jag sitter inne i Milos och Jontes rum. Jonte, Julia och Ellen har gått. Jag tror dom skulle gå och köpa middag på någon restaurang i närheten. Det är bara Jack, Milo och jag där, det känns konstigt. Jag tror inte Milo visste att jag mådde såhär dåligt, hemma så var jag mycket på rummet och han såg mig inte så ofta men här är det som om vi bor tillsammans. Milo och Jack sitter sida vid sida om mig i Milos säng och tittar på Netflix. Dom ska säkert distrahera mig men det funkar fan inte bra!

Jacks pov:
Jag sneglar över på Leya, hon kollar rakt fram, blicken är tom, hon är tom. Hennes smala kropp som förlorat former, hennes långa hår som fastnat i ansiktet av att hon gråtit, hennes rödsprängda ögon som igentligen  ska vara gröna och hennes armar efter all skit hon gått igenom. Hon är knäckt och jag vill, jag måste hjälpa henne! Jag pausar filmen och tittar bara på henne, hon försöker ignorera mig men hennes ögon fylls med tårar men dom stannar i ögonen.  Det ända jag vill just nu är att kyssa henne och säga att allt ska bli bra, att hon kommer bli bra och att hon kommer bli frisk.

-Ska vi ta en promenad? Hör jag Julia säga som nyss in genom dörren. Jag sneglar på Milo som kollar på Leya. Leya nickar sakta och krålar sig sakta ut ur sängen. Julia små ler lite och sträcker ut handen mot henne. Leya tar emot den och hon säger sen ett snabbt hejdå och dom stänger dörren om sig.

Leyas pov:
Jag vet inte vad jag ska säga, det är tyst men inte en stel tystnad utan en lugn tystnad. Vi går utomhus på en strand precis nedanför skolan, solen är påväg att gå ner och både jag och Julia håller våra skor i handen. Den mjuka, ljumma sanden silas mellan tårna när vi går.
-Ska vi sätta oss? Viskar jag nästan. Hon nickar och vi stannar och sätter oss ner i sanden. Vi stirrar på vattnet som håller på att sluka solen sakta men säkert. (Bild där uppe)

Milos pov:
Jag och Jack är kvar i rummet, oron sköljer över mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen! Jag har aldrig sätt att hon har mått såhär dålig. Hon och Jack värkar funka ihop och det är jag glad över! De är ju ändå rumskompisar. Jack har gått på toa och jag sitter fortfarande i sängen men med telefonen i handen. Jag messar med Julia. Hon berättar att dom sitter på stranden och tittar på solnedgången, hon säger också att Leya sitter helt tyst och som förtrollad, att hon inte släpper blicken från himmelen och havet. Jag vet inte varför men det gör mig lugn. Hon är trygg där, hon är trygg vid havet!

Jag knackar på toan av lycka!
-Jack! Jack!! Men vafan! Jack! Skriker jag och han öppnar dörren nästan skrattandes.
-Vad fan vill du? Flinar han.
-Leya är trygg! Hon är trygg Jack! Skriker jag medan mina handen är på hans axlar. Och jag nästan hoppar av lycka. Han kollar på mig som jag är en idiot och jag fortsätter.
-Leya och Julia är nere vid stranden och solnedgången, Julia sa att Leya är som förtrollad och att hon sitter bara och stirrar på havet och himmelen! Vet du vem som gör det när hon känner sig trygg?!?! Jo Leya gör det!!! Jag är så lycklig att hela byggnaden måste ha hört mig. Jacks ögon lyster upp och han kramar sedan om mig hårt.

__________________________________
                  ____________________
                                _________
Detta var första kapitlet på 2 månader! Jag har hoppas ni tyckte det var okej! Jag har också börjat på en ny bok som heter "Killen ett hus bort" som ni gärna får läsa när kapitel 1 kommer ut.

bara en rumskompis?Where stories live. Discover now