bara en rumskompis?

Kapitel 9 "shit va fan hände"

*Precis när vi ska öppna dörren till utgången vänder jag mig om för att kolla om dom andra följt efter oss men istället ser jag skärmen där 2 bilar kör i full fart mot varandra och bilarna krockar.*

Jag vaknar upp i ett vitt rum med starka ljus, mitt huvud värker och jag behöver kisa för att kunna se något. När mina ögon vant sig lite mer med ljuset ser jag att jag är på ett sjukhus. Bredvid mig känner jag en hand hårt om min och jag hör några väldigt tysta snyftningar. Jag vrider sakta på huvud för att det inte ska göra allt för ont, bredvid mig sitter Milo och han värkar orolig. Han märker att jag har vridit på huvudet och han tittar upp på mig. "Leya! Hur mår du?!" Rösten är rädd och orolig, varför? Det ända jag gjorde va att jag råka typ svimma efter en tillbaka blick på pappa. "Jag mår bra! Varför är jag ens här?" Frågar jag. Han skakar på huvudet och reser sig upp och börjar röra sig mot dörren. "Eyy vart ska du?" Frågar jag lite irriterat eftersom jag inte vill vara själv på ett jävla sjukhus. "Lugn jag ska bara hämta en doktor för att säga att du är vaken" säger han och lämnar sedan rummet.

"Hej Leya, jag är ms lalonda och jag är din doktor." En lite äldre dam står framför mig med vit rock och pratar. Det ända jag gör är att nicka. "Leya vad är det senaste du kommer ihåg?" Frågar ms lalonda. "det senaste jag minns är att jag kollar bak på skärmen och ser 2 bilar kollidera och sen blev det svart." Hon nickar och börjar skriva i någon typ av mapp. "Jag har en fråga, när kan jag åka hem?" Frågar jag lite smått irriterat. "Du kan åka hem när vi vet att du är frisk och fått den hjälp du behöver." Hennes blick blir lite mer seriös och jag svarar, "Frisk? Jag är frisk och jag behöver ingen hjälp!" Irritationen blir starkare och hon kollar på mig och suckar.

3 dagar senare:
Jag är äntligen hemma från dedär piss sjukhuset. Jag fattar fortfarande inte varför jag skulle stanna där så länge men tydligen behövde dom kolla så att inget hände mig. Efter sjukhus besöket hade ms lalonda sagt att varje måndag kl 15:00 skulle jag till en psykolog. Varför skulle jag behöva gå till en psykolog?! Men tydligen var det för mitt sj@lvskãdebeteęendë och mina tankar om mig själv. Jag tycker själv det låter bull shit men Milo och dom andra höll med ms lalonde.

Jacks pov:
Jag hörde bara en smäll efter Milo och Leya sprang från bion. Jag sprang så fort jag kunde för att se vad som hänt och ser då Leya på golvet i full panik. Det gick inte att få kontakt med henne utan det ända som hon gjorde var att gråta och rycka till ibland och sen svimma hon, jag tror själv inte att Leya kommer ihåg ett piss om vad som hände men jag minns det som det hände igår.. visserligen var det 3 dagar sen men ändå, det är det ÄNDA och då menar jag ända som spelar upp i mitt huvud gång på gång.

Hon sitter nu i sin säng tillbaka på skolan med hörlurar pluggda i hennes öron. Milo insisterade i att dom skulle ringa deras mamma för att Leya skulle få komma bort lite men Leya böna och bad om att inte säga något till deras mamma så det var det Milo höll sig till. Jag själv står och packar en picknick korg med jordgubbar, choklad, dricka, kex, kiwi och massa mer som jag tänkte ta med mig ner till stranden. Jag ska ju såklart inte gå dit själv utan jag har försökt gå med Leya. Efter lite om och men gick hon med på det. Hon vet dock inte att idag ska det vara årets finaste solnedgång. Det är lite därför jag tar med henne dit.

Leyas pov:
Jack har tvingat med mig på en picknick på stranden ikväll, dock ska det nästan bli lite mysigt att bara vara vi två. Jag sitter på sängen med hörlurar i och lyssnar på musik. Jag känner någon som knackar mig på ryggen och jag tar ut hörlurarna. Jack ger mig ett mjukt leende och sträcker ut sin hand. Jag tar glatt emot den vi rör oss mot dörren.

Vi sitter tysta och kollar på solnedgången. En lugn, mjuk tystnad. Jag glömde att ta med mig en tröja eller jacka så jag sitter bara med en tunn
T-shirt.  Solnedgången är nästan nere och det börjar bli kallt, Jack verkar märka det och ger mig sin hoddie. "Här ta den, du såg kall ut" med en mjuk röst som bara Jack kan göra säger han det.

Sorry att jag inte lagt upp något men jag vet inte vad jag ska skriva så ni får gärna ge förslag på nya kapitel eller nya böcker och vad dom ska handla om❤️❤️