bara en rumskompis?

kapitel 2. varför just honom

Jag vill bara varna lite! Detta kapitel innehåller sh så om du är känslig eller om du gör det själv, kan det vara bra att hoppa över till nästa kapitel:)

Det kändes bra först, första klivet in kändes bra. Men sen, sen började alla tankar svärma över mig. Kommer jag få kompisar, vem hamnar jag i samma rum som, tänk om vi hatar varandra, tänk om mamma blir sjuk, TÄNK OM..... Ok lugna dig nu Leya, dehär går bra. Hoppas jag iallafall.. Jag sneglar bort mot Milo, han ser super glad ut. Han är dock alltid glad. Jag flyttar blicken till mamma som står och pratar med nån personal. Jag har resväskan i ena handen och fotot på pappa i andra. Min telefon plingar, jag släpper väskan och tar upp telefonen ur bak fickan. *Notis från Julia. Hm vad vill hon? Julia är min bästa vän och har varit sedan 1:an på lågstadiet. Jag öppnar medeelandet och det står.

Jag och Ellen ska gå på samma skola som dig!!!

Vaa!!! Du skämtar!!

Nepp, vi är utanför.

OMG jag kan inte fatta det!!!

Jack ska också börjar här!! Han går samma linje som din bror.

VAA!? Nej!!!

Meh va, jag trodde du hade ett crush på han?;)

Ja sure men det blir ju värre när han ska gå på samma skola, han är tvär snygg och jag är bara jag:(

DUU är skit snygg, hållkäften nu och vänd dig om!!

Jag tittar konstigt på medelandet, det står att jag ska vända mig om. Jag gör som det står och där står...
"ELLEN, JULIA!!!!! OMG jag är såååå glad att ni också ska gå här. Jag hade inte klarat mig en sekund!!" Säger jag högt. "HEJ TJEJEN!!" skriker nästan Julia. Ellen springer fram och kramar mig och nån sekund efter kommer Julia också in i kramen. Efter vi kramats och sagt hej ordentligt flyttar jag min blick till mamma som redan kollar på oss och ler. "Visste du dehär? Frågar jag nyfiket. "Kanske" säger hon lite oskyldig tillbaka. Jag bara skrattar och det gör mamma, Ellen och Julia också. Julia är brunett med hår som går till naveln, hon e, lång, smal, och har brun, gula ögon. Ellen är Blond med hår till axeln, hon e, kort, smal och har lika blåa ögon som havet. Jag däremot, mitt hår e blont med bruna slingor i sig, mina ögon e gröna, jag e lång men ändå inte så lång, skulle tippa på 1,64. Jag är varken smal eller tjock och mitt hår går ungefär till bröstkorgen. Tillsammans går vi bort där alla andra 600 ungdomar står och väntar på sina rum. Vi skymtar en lång kille som står på nån pall med en mikrofon i handen. "Alla som har valt bygg och frisör går till höger, era klassrum ligger på ungefär samma ställe och därför kommer ni blandas med varandra!" Säger han högt och tydligt i mikrofonen. Vi börjar att tränga oss förbi i folkmassan och svänger sedan höger där betydligt mindre med ungdomar står. På en pall står en smal tjej med långt brunt hår, runt 26 år kanske. Hon står och ropar ut namn, Ellen och Julia i rum nr 357, FAN tänker jag. Vem hamnar jag med nu då? Jonte och Milo till rum nr 377 , Sofie och Märta till rum nr 358, Stina och Ebba till rum 320, Axel och Malte till rum nr 344 och till sist Leya och Jack till rum nr 310. Fantastiskt! Nu har jag hamnat i samma rum som han jag har haft ett crush på sen 3:an i lågstadiet!! Han vet nog inte äns men jag är. Jag säger snabbt hejdå till mamma som står en bit bort. Hon kommer tillbaka imorgon för det är då flyttlasset kommer. Jag går med blyga steg bort mot rummet, Jack fick nyckeln av tjejen där borta så när jag kommer fram är dörren redan öppen. Det finns 2 sängar med skrivbord framför.
Bild där uppe↑
Han har redan lagt sig i höger sängen så jag går försiktigt till vänster sängen och lägger upp väskan. Jag hoppar upp och sätter mig på sängen och tar fram telefonen.

Har ni kul eller? Skriver jag till Ellen som fort svarar

Som fan! Synd bara att du är nån korridor bort! :( vi har dom bästa grannarna!! Vänta vem blev du rumskompis med??

Jack...

Men vänta man fick ju inte vara tjej och kille i ett rum?

Nej men det var tydligen vara vi kvar:(

Är du LEDSEN?! du har har haft ett crush på han sen 3:an! Aja vi pratar mer sen, vi ska gå och skrämma några nu! Ha det så kuuul!!! ;)

Jag lägger ner telefonen och suckar tungt, dom har säker skit kul just nu! Fan att jag skulle hamna med just Jack i en jävla fitt korridor som är långt bort från mina kompisar. Jack sneglar upp på mig. "Du är Milos syster va?" Frågar han dumt "japp, du gick i samma klass som han i förra skolan eller?" Frågar jag suckande "jajemen" svarar han med en suck. Stelt är det ända jag kan tänka på! "Nå, låt mig veta mer om dig" frågar han ivrigt. "Jag heter som sagt Leya, Milo är min tvillingbror, jag har en mamma som heter Lizette och hade en pappa som hette Micke." Säger jag lågt. "Vänta vad menar du med hade?" Säger han väldigt frågande. Tankar börjar komma tillbaka, jag får syner i hjärnan, mitt hjärta slår fortare och fortare, jag känner hur jag börjar skaka. "Jag måste på toaletten" får jag snabbt ut mig innan jag springer in på toan som är bredvid sängarna på höger sida. Jag skakar, mitt hjärta slår fort, andningen blir svårare... FUCK!!! Inte en panik attack nuuu!! Mitt huvud fylls med tankar och jag börjar se svart. Jag drar ut rakbladet ut fickan på byxorna och börjar sakta men säkert skära, jag måste rensa hjärnan, fokusera på något annat!! Det bränns lite men hjälper min hjärna fokusera. Jag ser hur blodet börjar forsa ut ur armen... ljupare och ljupare skär jag. Det börjar bli svart. FAN!! jag ställer mig upp försiktigt och allt snurrar. Jag går bort till handfatet och sköljer vatten över såren. Det bränns som fan men på nått sätt är det skönt.. jag är van vid dehär laget. Jag tar handduken som hänger på krocken och pressar hårt mot armen där såren är. Vad fan gör jag nu?! Jag lyckas knyta handduken om armen och sätter på mig min hoddie över. Precis då hör jag ett knack på dörren. FITTA!! "Leya är du ok? jag vet att du inte är på toa" säger en snäll, mjuk röst som liknar Jacks. Vad svarar man nu då? "Jag är klar, vänta 3 sekunder" var det ända jag fick ur mig. Är jag dum eller, vad var det för svar?! Aja, jag låser försiktigt upp dörren och går ut. Jag möter Jacks oroliga blick och jag försöker le tillbaka men det är lite svårt när du precis gråtit, haft en panik attack och juste, skärt dig själv i armen! "Hur mår du?" Frågar han snällt. "Fantastiskt!" Ljög ja. " säker? Du började skaka lite och sen sprang du in på toa" hans mjuka fina röst, OMG, såå söt "ja, jag lovar att jag är ok" ljög jag igen. Men jag vill inte att han ska veta. Inte än, inte nu, inte såhär.


_____________________________
_________________________
_____________________
Tack så jättemycket för att ni läser och hoppas ni tycker den är bra! Det här är andra kapitlet och jag är ledsen att den första blev så kort! Förlåt också om det är några felstavningar! Skriv gärna i kommentarerna och ge förslag på vad jag kan skriva. Ha det bra och fortsätt gärna läsa:)