Jolex

Nyheterna

Utanför den låsta dörren hörde hon Oskar och Steinar tjafsa om någon tårtbit. Hon kunde inte riktigt fokusera på det de sa för hennes ögon satt fastklistrade ner i hennes hand. Hon tog ett djupt andetag. Kunde inte förstå vad det var som hände. Drömde hon?

Hon stoppade in plast stickan i bh:n och låste upp dörren. Försökte hålla minen.

-Alex kom, du måste kolla på en sak! Ropade Jenny.

Hon lyssnade inte för hennes fokus var på att hitta Josef.

-Har du sett Josef? Frågade Alex när hon kom smygande bakom Martins rygg.

-Han är hos Fredén.

-Va? Fredén? Vad gör han där?

-Nått med utredningen antar jag.

Alex vänder sig om och går nu mot sitt rum. Hon känner hur det blir svårare och svårare att andas. Huvudet börjar snurra och hon måste sätta sig ner snabbt. Tårarna börjar vattnas fram i hennes gröna ögon. Men hon vägrar låta de falla. Plötsligt ser hon en gestalt som med snabba steg går förbi hennes rum. Hon flyger upp ur stolen och skyndar sig ut.

-Hej du. Hon tar tag i Josefs arm och han vänder sig om med ett förvånat leende.

-Hej, svarar han varmt. Det lugnar henne lite.

-Kan du komma med mig en stund?

-Ja självklart, svarar han fundersamt.

Han följer Alex in på hennes rum medan hon låser dörren bakom de. Alex går bort mot sin stol och kollar ner i marken. Vågar inte riktigt möta Josefs ögon.

-Jo ehh..säger hon med ögonen fortfarande ner i marken.

Det går en stund, Josef blir mer och mer fundersam för varje sekund som går. Han märker att det är något med henne. Hon beter sig annorlunda. Så han går försiktigt fram och tar tag i hennes armar.

-Vad är det Alex?

Nu kollar hon upp och möter hans isblåa ögon. Det gör inte saken lättare. Han ser så orolig ut och hon vill bara bryta ihop i hans armar.
Hon tar ut plast stickan ur bh:n och lägger den på bordet bredvid de. Nu vill hon bara försvinna härifrån. Vill inte se hans reaktion, så hon håller bara kvar blicken på stickan. Hon hör hans tunga andetag och hans nästa ord får henne att fälla en tår.

-Är det sant?

Alex nickar och det är först nu hon kollar upp igen. Hon möts utav de isblåa ögonen igen, men den här gången var även de fyllda med tårar och ett leende fanns fastklistrat på hans läppar.

-Hej du, hur känns det? Säger han och lägger sina händer runt hennes ansikte. Torkar bort hennes tårar och pussar hennes kind.

-Jag vet inte..läskigt? Svarar hon och lutar sitt ansikte mot hans händer. Han nickar förstående.

-Läskigt men bra, lägger hon till.

-Är du säker? Vill du det här?

Hon skrattar till och nickar.

-Så mycket.

Josef drar hennes kropp mot sin och hans starka armar kramar om henne. Han tar hennes huvud i sina händer och pussar pannan.

-Älskling, säger han skakigt medan tårarna faller i hennes mörka hår.

Hon kollar upp och möter hans läppar i en varm kyss. Deras tårar blandas med varandra och de har aldrig varit lyckligare.

-Ska vi ha barn? Säger Josef glatt och försöker ta in nyheterna.

Alex nickar och möter hans läppar i ännu en kyss.