Jolex

Krabaten

Ljudet utav bebisskrik fyller hela rummet och Alex hinner inte tänka förrän hon har en liten skrikande varelse liggande på bröstet. Hon kollar ner och möts utav det där lilla ansiktet som hon har fantiserat om i 9 månader. Hon försöker blinka bort sina tårar för att kunna se ansiktet ordentligt.

-Hej älskling, säger hon skakigt och tar tag i den lilla handen.

Hon känner Josef komma närmare. Han lägger sitt huvud på hennes axel och kollar på deras barn. Hon ser att hans händer skakar när han tar fram handen för att smeka den lilla kinden. Det droppar tårar ner längs hennes axel och hon kollar upp på honom. Hans ögon glimrar utav tårarna och han kan inte dra bort sin blick från det lilla ansiktet.

-Va är det för något? Frågar hon och försöker kolla ner under den lilla filten som ligger över de.

Josef lyfter försiktigt upp barnet lite och visar Alex vad hon frågat om.

-Åh! En pojke, gråter Alex ut medan hon skrattar lite.

Josefs blick är nu fast på kvinnan som precis fött hans son. Hon känner hans blick och kollar mot hans håll.

-Hej du, säger hon och tar tag i hans kind för att dra ner honom till hennes mun. Deras tårar blandas i kyssen och de hör deras son grymta lite mellan de.

Josef kollar ner igen och ser sin son kolla på sina föräldrar med blåa stora ögon.

-Va fin du är, säger han och lägger sin hand på hans huvud.

Alex kollar på hennes killar och försöker ta in det som sker. Hennes hjärta känns fullt och hon vill bara stanna i nuet.

Några timmar har gått sen deras son fick se dagsljus för första gången. Eller ja, nattljus om man nu ska vara helt riktig. Han föddes klockan 03:24 och nu var klockan runt 07:00 på morgonen.

Han låg på Alex bröst och hon kunde inte sluta kolla på hans stora, små kinder. Hur hans läppar rörde sig när han snarkade och hur han ibland tog tag i henne lätt. Han var en kopia av mannen som låg i sängen bredvid henne och snarkade. Just nu i denna sekund, såg de precis likadana ut. Hon blev tårögd så fort hon tänkte på att det här nu var hennes nya liv. De här två var hennes alldeles egna människor.

Då och då kom det barnmorskor in för att se till så att allt såg bra ut. Och nästintill varje gång nån kom in, så kom frågan "Har ni bestämt något namn?".
De var inte säkra än. Men de hade ett namn. De ville bara lära känna den lilla krabaten innan de beslöt sig för namnet.

Josef höll på att packa ihop bb väskorna igen. Det blev en snabb vistelse på sjukhuset. Skönt.
När bebisen vakna gick Josef fram och lyfte upp honom. Alex satt i sängen och kollade på när killen som hon träffade genom ett ingripande, nu höll i deras son.

-Vad tror du, är det en Charlie? Frågar han medan han går runt och guppar på den lilla kroppen.

-Det känns som det.

-Jag håller med, han är en Charlie.