Jolex

Ballonger

Utredningen gällande skjutningen gick ovanligt fort. Eftersom det handlade om en kollega så blev det ett prio fall. Utredningen förenklades också eftersom Steinar snabbt kom ifatt mannen som avlossat skottet. Det var Emil Öbergs pappa, även hans mördare.

4 veckor senare

Deras kroppar drunknar i den stora soffan. I bakgrunden spelas någon slags serie som de satt på. Inte för att kolla på den, mer för att ha något ljud i bakgrunden. Alex ligger på Josefs varma bröst, medan hans fingrar slingrar sig genom hennes mörka hår.

-Är du säker på att du kan komma tillbaka redan? Frågar han medan han försöker pilla bort en liten tråd från hennes hår.

-Jarå, du kan ta det lugnt.

-Så sa du innan också.

-Ja men jag menar det den här gången.

-Du blev skjuten, inte konstigt att man är livrädd varje gång du går utanför dörren.

-Men han sitter ju inne ellerhur? Och sen var jag ju bara på fel plats vid fel tillfälle. Säger hon och smeker hans stubbiga kind.

-Mm, det är bara det att jag inte kan få bort bilden ur mitt huvud.

-Vilken bild?

-När du låg där på marken.

Alex kollar in i hans ögon och märker att det nästan kommer lite tårar. Hennes hjärta brister för hans skull. Hon kan inte föreställa sig vad han har känt under de här senaste veckorna. Hon vill bara vara där som ett stöd för honom, men hon vet inte hur. Speciellt inte när hennes ansikte stärker alla minnen 10 gånger mer.

-Du, ska vi gå och lägga oss? Säger hon för att undvika att prata om det jobbiga. Han nickar och går till badrummet för att borsta tänderna.

Dagen efter

Välkomnandet hon bemöttes av när hon klev in på kontoret nästan fick henne rörd. Det borde ha varit gravid hormonerna, för hon blev aldrig rörd.

Det låg ballonger lite överallt. En skylt med orden "Du är bäst" hängde i taket. Från köket kom Steinar ut med en tårta och presenter som var så dåligt inslagna så hon förstod direkt vad det var. En nappflaska och en nallebjörn. Medan hon log för sig själv, blev hon överöst av kramar från alla möjliga människor.

Efter några timmar av snack, var det nu dags för Alex att återgå till det hon egentligen var där för. Jobb. Det låg redan en liten hög med papper på hennes skrivbord. Hon kunde ana att det var Martin som lagt de där. Han kände henne, så han visste att det där var precis vad hon behövde just nu. En mjukstart.

-Känns det okej?

Hon kollar upp från datorn och möts utav de där isblåa ögonen vid dörrkarmen.

-Ja, det känns bra. Säger hon och andas ut.

Han nickar och går fram och sätter sig mittemot henne. Han blir varm i hjärtan av att se jobb Alex igen. Med läsglasögonen på näsan och en slarvig liten tofs på huvudet.

-Hur mycket längtar du till att kunna jobba som vanligt igen?

-Så mycket, säger hon och skrattar lätt.

-Om du vill, så får du gärna följa med mig till rättsmedicin nu.

-På riktigt?

-Nej på låtsas, skojar han.

-Nej men där är väl chansen att något händer ganska liten. Plus att du är med mig, lägger han till.

-Mhm så du är min nya bodyguard eller vadå?

-Precis.

Hon skrattar och ställer sig upp för att ta på sig kappan. Han sitter kvar i stolen och kollar på henne.

-Kom då vakten.