Happy ~ a.k fanfiction

Lördagen

Efter att vi varit ute och vandrat runt tills klockan blivit så mycket som halv nio sa vi hej då till varandra. Jag stod och kollade på honom, han kollade även på mig. Jag log lätt och han log tillbaka, fy vad pinsamt det blev. "Antar att vi ses imorgon kanske?", frågade jag prövande och han nickade. "Visst", skrattade Anton och jag kramade snabbt om honom och vinkade innan jag gick in. Jag gjorde iordning mig för sängen och kröp ner under täcket, kunde inte vänta tills jag vakna upp och det var lördag. Nästa gång jag öppnade ögonen var klockan 03.13 och jag vaknade för att gå på toa. Jag kollade ut genom fönstret, vet inte varför och då såg jag att det var tänt i ett rum i Antons hus. Om jag skulle gissa var det förmodligen Antons rum. Jag tänkte inte mycket mer på det och gick på toa innan jag la mig i sängen igen.

När det äntligen blev morgon var klockan halv elva när jag vaknade, jag drog på mig ett par shorts från Hollister och ett linne med spets på från Forever 21 och kammade håret och flätade en fiskbensfläta. Jag gick ner och tog en macka och ett glas mjölk innan jag tog upp mobilen och gick in på Antons Twitter för att se om han lagt upp nånting. Vilket han gjort. Det var något om att han var trött som han lagt upp klockan tjugo över sju. Jag flinade lätt och åt upp det sista av mackan. "Jag går ut!", ropade jag även om ingen var hemma och sedan tog jag på mig mina vita Vans och gick. Jag knackade på dörren, fast det var inte Anton som öppnade. Utan det var Isak, jag höjde lätt på ögonbrynet. Vad gjorde han här? "Jag letar efter Anton", sa jag.

När Anton kom sköt han iväg Isak, "Shit..eh jo jag glömde bort att jag och killarna skulle ha en 'get together' idag", sa han och såg på mig. "Vem är det?", ropade någon som lät som Vilhelm. "Någon tjej", svarade Isak, "Hans tjej?", frågade Andreas. "Nej", svarade Isak. Jag suckade lätt och nickade. Anton bet sig i läppen och tänkte en stund, "Killar! Är det okej om en vän till mig joinar oss idag!?", ropade han och man kunde höra hur de tyst diskuterade sitt svar. "Visst", svarade Vilhelm. Anton flyttade sig åt sidan så jag kunde komma in, jag såg mig omkring samtidigt som jag försökte hitta vart de var. "Längst ner och sedan höger", sa Anton som förmodligen såg hur förvirrad jag var. När jag kom in i vad jag antog var vardagsrummet slog jag mig ner i en fotölj och såg på killarna.

När Anton kom slog han sig ner i en fotölj bredvid mig, "Detta är Andrea, hon bor på andra sidan gatan", sa han och killarna nickade. "Jag är Andreas, detta är Isak och Vilhelm", sa Andreas. Jag nickade, "Hej", log jag lätt och och nickade svagt. "Men kan hon vara med, vi skulle ju köra Fifa", viskade Isak ovetande om att jag hörde honom. "Really? Tror du jag inte kan spela Fifa?", utbrast jag och lade armarna i kors, han såg på mig och nickade. "Well varför kör vi inte då?", sa jag utmanande och han ryckte på axlarna. Han tog en kontroll och kastade den andra till mig. Anton satte igång spelet.

När det var tio sekunder kvar gjorde jag ett mål vilket ändrade poängställningen från 3-3 till 4-3 till mig. Spelet var slut och jag kollade på Isak, slängde lätt med håret och harklade mig. "Ursäkta vad var det du sa?", frågade jag och skrattade och det gjorde även de andra killarna.