Happy ~ a.k fanfiction

Game on, player

Asså gud, vi har nått lite mer än 1k reads och för mig är detta STORT för jag har aldrig nått så här högt med någon annan berättelse.

-

Medan jag satt där såg jag hur Anton och Emma närmade sig så jag låste mobilen och låtsades sedan som att jag fick ett telefonsamtal. Jag satt och pratade med 'mamma' och berättade att jag var i skolan och att allting var bra och att jag SÅKLART skulle handla påvägen hem. När de ställde sig framför mig slängde jag en blick på de i ögonvrån medan jag fortsatte att prata i telefonen, Emma suckade högt. "Du kan sluta låtsas jag vet att du inte pratar med någon", sa hon lite lätt irriterat. Jag höjde handen för att visa att hon skulle vara tyst. "Ja, hej då mamma", sa jag innan jag lade bort telefonen. "Ursäkta vad sa du? Jag lyssnade inte", frågade jag Emma och hon drog ett djupt andetag. Jag visste att hon hatade när man ifrågasatte vad hon precis hade sagt. "Jag sa, Anton älskar inte dig och det har han aldrig gjort heller så om du kunde tagga ner lite på att försöka haffa honom skulle allt vara frid och fröjd mellan oss allihopa", sa hon kaxigt och reste sig upp. "Kom", sa hon till Anton och de gick iväg. Jag fnös, jo visst. Frid och fröjd trodde hon ja. "Visst är hon jobbig?", sa en kille som satte sig ner bredvid mig. Han räckte fram handen, "William", log han och jag skakade hans hand. "Andrea", log jag tillbaks.

När skolan var slut bestämde jag och William för att dra ner till torget och köpa glass vid en glasskiosk. Jag tog min jacka ur skåpet och satte på mig den, gick sedan bort till William och vi började sedan att gå. När vi var en liten bit ifrån såg jag att Emma och Anton satt där, jag harklade mig. William kollade på mig, "Ska vi gå?", frågade han och jag skakade på huvudet. "Nej, varför det? Jag har väl lika stor rätt att vara här som de har", sa jag tyst och jag gick fram. "En Sandwich", sa jag till killen i kiosken och lade fram tjugo kronor och fick nio tillbaka. Jag lade ner pengarna i bakfickan innan jag gick och satte mig vid ett bord och William gick och satte sig framför mig. "Så hur känner du Emma?", frågade han mig. Jag sneglade på de, "Hon var min bästa vän när jag var liten, men sedan flyttade jag till Chicago så vi tappade kontakten", sa jag och han nickade. "Hur känner du henne?", frågade jag. Han kliade sig i nacken, "Jo..jag var hennes förra pojkvän innan hon blev ihop med Anton. Jag nickade lätt, "Surt", svarade jag honom och han instämde med ett nickande.

När vi ätit upp så gick vi hem till William, han bodde faktiskt bakom mitt hus så våra trädgårdar var mot varandra. "Bor du så nära?", utbrast jag när vi gick förbi mitt hus. Han nickade, "Jo..jag har sett dig några gånger fast du kanske inte har sett mig", flinade han. Jag skakade på huvudet, "Nej..det har jag inte", svarade jag honom.